Varannan damernas i barnomsorgen också.

Nu har pedofilrättegången  startat i Kalmar tingsrätt. En ung praktikant har begått sexuella övergrepp på åtskilliga barn på dagiset han praktiserade på.  Vi kan läsa om toaletter som går att låsa, NÅGON måste  ändå ha uppmäksammat barn som gråtit på toaletten, hur han långa tider låst dörren. Men kanske har det varit bekvämt att blunda.  Det är skandal också att inte hans kvinnliga medarbetare reagerat. Kanske har det varit bekvämt att han  tagit toalettbesöken med barnen, var har de kvinnliga medarbetarna varit under tiden. Fikat?  40 barn är drabbade, i aftonbladet kan vi läsa så här: an behövde tid på sig: ta av kläder, utföra våldtäkten, tillfredsställa sig själv, filma, fotografera, ­inpränta i barnen att detta får de inte berätta för någon enda människa.
Detta tar lång tid att utföra , så var har  de pedagogiska förskolelärarna varit.  Var är anmälan mot deras försummelse i arbetet, för vad är det annars när 40 barn blir utsatta under en relativt kort tid.
Allt har hänt under 2 månader. Redan första dagen  begicks övergrepp, var var handledaren då?
Föräldrarna vittnar om rädsla för att befinna sig på förskolan, vem har reagerat på detta.
Det handlar om 40 barn och 2 månader, alltså i princip 1 övergrepp per dag. Hur har detta varit möjligt.
Brotten misstänks ha begåtts i den lekborg som står på förskolans gård, på toaletten och i vilorummet.
Har han verkligen varit ensam i dessa utrymmen, var har övrig personal varit när barnen varit ute och lekt i lekborgen. Varför har ingen reagerat på att barnen inte velat leka där, för det är en naturlig reaktion från barnen.   Kan det månne vara så att man vetat om det men blundat eller tystat ner, men det har kommit fram ändå i offentligheten.
Resultatet av deras inkompetens blir nu att det blir ännu mindre män i barnomsorgen.
Redan tidigare är det ytterst få som söker sig dit, dels för att de med automatik blir kallade pedofiler, men också för att löneläget är extremt uselt dåligt. En lön som förutsätter en partner för att överleva.
Då ställer jag mig frågan om nu alla män i barnomsorgen är pedofiler, en mamma till ett av de drabbade barnen skriver så här om manlig personal:

  “Som mamma till ett utsatt barn sa jag och säger fortfarande NEJ. Så får man inte säga enligt många. Men hur ska vi kunna skydda våra barn då?”
Men  om  man som förälder nu är så rädd för män skall våldta barnen, hur vågar då samma föräldrar glatt skicka barnen på fotbollsträning, scouter, hockey. De flesta sporter har  majoritet av manliga tränare.
Ingen skall förringa det trauma  och skandal som barnen utsatts för och för våldtäktsmannen finns bara en lösning, kastration och livstids internering. För har man utsatt 40 barn för övergrepp är det livstids fängelse och inget annat som gäller. Men alla andra män som verkligen avgudar barn på rätt sätt som vill finnas där som en vuxen gestalt, som spelar fotboll och snickrar med barnen, som inte drar sig för att leka med barnen, inte bara titta på. Skall inte barnen få  förmånen att ha dem runt sig.
Här hade vi en pratktikant. Men praktikanter har en handledare, var fanns hon då?  I det här fallet bör hela flocken av damer anmälas och granskas. Vad har de gjort under de långa stunder som barnen  varit inlåsta med praktikanten på toa? Varför har ingen ifrågasatt barn som börjar kissa på sig, inte vilja gå på toaletten, gråter och är rädda för praktikanten. Jo förmodligen för de har inte varit närvarande. 
Eftersom många barn inte har någon närvarande pappa, vilket många gånger beror på att mamman sätter stopp för detta, i vissa fall är det för att pappan är omogen eller skiter i barnen, är den manliga dagispersonalen en kompensation för pappan. Inte ett surrogat, för ingen  anställd kan ersätta pappans närvaro, men  en liten kompensation. Om inte annat som motvikt mot mammans snedvridna  inställning och många gånger smutskastande hat, när  pappan har begärt skilsmässa för att han träffat ny kvinna, eller kort efter skilsmässan som  genomförts för att kvinnan skall förverkliga sig själv har träffat ny. Kvar sitter en bitter rugguggla till ex och  ägnar dagarna åt att  göra livet surt för alla män.
Därför dra inte alla över en kam. Vi har också under årens lopp haft kvinnor som begår övergrepp på  pojkar, men detta tystas ner och blir aldrig den skandal. Så i jämställdhetens namn varför förfasar sig inte  mammorna över  kvinnliga pedofiler? ÄR det för att barnen hör till mamman? Eller övergrepp begås inte av kvinnor?
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.