När gökboet gick upp på bio på 70talet då blev det diskussioner.
Det har debatterats med jämna mellanrum, och som väl är pågår ju inte detta i Sverige.........
eller hur var det nu med det.
Nej, bak lykta dörrarna på de psykiska klinikerna pågår det våldshandlingar, gissningsvis mer än vad vi kan ana. Artikeln i Hd talar sitt tydliga språk och det är bara en bråkdel av de psykiatriska klinikerna som finns i Sverige. Sverige fortsätter sin mörka historia från Mentalsjukhusens och steriliseringarnas tid.
Kanske måste man vara sadist för att orka jobba på en psykisk avdelning. Samlas alla våldsbenägna vårdare på psyket, kaka söker maka, eller hur är det?
En vild gissning från mig som intehaft så mycket med dessa sjukhusavdelningar att göra men många andra enheter i vårt samhälle både på sjukhus och inom kommunala sociala sektorn.
Det är ibland som det finns tydliga tecken på en njutning av att trycka ner, att känna sig som den som bestämmer. att få andra människor att känna sig mindre värda, att effektivt släcka deras livsglädje.
Vårt svenska samhälle idag har förändrats.
Ekonomerna styr överallt och det nekas idag röntgen,cancersjuka får beskedet att det finns inte mer att göra, eftersom behandlingarna inte ingår i regionens åtagande. Åk hem och vänta på att dö.....
Pallitativ vård som faller mellan stolarna. Anhöriga som i sin förtvivlan ser den sjuke vrida sig av smärtor och uppgivenheten av att ingen lyssnar. Att bli klassad som inbillningssjuk.
Expressen har gjort en artikel om en kvinna med en son, som mitt i livet rycks från sina nära och köra pga aggressiv cancer. En cancer som kanske kunde hejdats om hon fått den röntgen som hon bönat och bett om, istället för att ligga i sängen och skrika av smärta medans cancern tar överhand i hennes kropp.
Samma läkare som föringat henne röntgen på lunds sjukhus, ger henne beskedet att det finns inte mer att göra. Man frågar sig hur denna läkare mår nu, för i princip tog hon effektivt livet av henne. Kanske hade hon inget val, för någon som drar i trådarna uppifrån säger, nej, dra in på röntgen och behandlingar. hon är inte ekonomiskt lönsam
I veckan kom det ett förtvivlat nödrop från en familj i Svalöv där mannen jobbar 75 % kvinnan är arbetslös, har psykiska problem. FAmiljen har 2 barn, varav den äldsta går i skolan på annan ort då hon har växelvis boende. De bor utanför tättbebyggt område och utanför kommunikationer, vilket gör att de är hänvisade till bil. Vid en första kontakt konstaterar jag lätt att Svalövs kommuns socialtjänst,(familjen uppbär delvis försörjningsstöd då inkomsten är för låg, trots att en av dem arbetar) att kommunen bryter mot socialtjänstlagen, återigen.
Min gode vän Erling har nu åtagit sig att hjälpa dem och kommer att medverka vid möten.
De ger avslag för bilförsäkring, besiktning, samt adekvata kostnader för bilresor. Summan som godkänns för bensin är misstänkt likt kostnaden för ett jojokort. FAmiljen har också bytt handläggare ett 10tal gånger.
I socialtjänstlagen står det klart och tydligt att kostnader för arbetsresor med bil skall räknas vid sina faktiska kostnader
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för arbetsresor i regel beakta månadskostnaden för lokala resor med allmänna kommunikat-ioner.
Om den enskilde behöver bil för arbetsresor, bör de faktiska kostnaderna för arbetsresorna kunna användas som underlag vid beräkningen av skäliga kostnader, t.ex. för
• bensin,
• skatt,
• försäkring och
• besiktning.
Behov av bil kan t.ex. finnas om
• allmänna kommunikationer saknas,
• turtätheten är starkt begränsad eller
• den enskilde lider av sjukdom eller har funktionsnedsättning.
FAmiljen har även fått nedsättning av beräkningen av boendekostnaden, då kommunen inte godkänt den faktiska kostnaden, det diffar ca 600 kr. Man har också uppmanat dem att hitta en lägenhet me den hyra som långt understiger marknadshyrorna för det egnan kommunala bolaget som familjen pga kommunens bolagspolicy är utestängda från.
Fortfarande bryter kommunen mot sociallagstiftningen gällande arbetrsinkomster, en lagändring som kom 2013 då man vill motivera att den sökande tar arbete även om det fortfarande innebär att vederbörande inte uppnår självförsörjning.
Den som fått ekonomiskt bistånd under 6 måna-der och har inkomster av anställning ska därefter under 2 år, om han eller hon har behov av sådant stöd, ha rätt till bistånd beräknat med utgångspunkt från 75 procent av dessa inkomster, en s.k. jobbstimulans.
Socialsekreterarna kvider om hög arbetsbelastning, men i de fall man följt lagen, vore överklaganden än mindre. Idag är det 7-8 månaders tid innan överklagande kommer till förvaltningsrätten. Är det ett stående avslag tar det alltså 7-8 månader innan det blir ett utslag i rätten. 7-8 överklagande från varje klient där kommunen bryter mot lagstiftningen.
Det sistnämda där inkomster av anställning räknas krona för krona gör att kommunen biter sig själv i svansen, för vem vill jobba och betala till, för det är fallet när avslag för faktiska kostnader görs, utan rim och reson.
I en grupp på ett socialt media kom jag i diskussion med en socialsekreterare som dock inte jobbar i Svalöv utan annan kommun. Hon skyllde på att hon hade en chef över sig. Jag efterfrågade då civilkurage nog från dem att ifrågasätta varför man inte följer lagen. Även om det blivit rättning i ledet i förvaltningrätten görs samma sak om och om igen vid nya sökande. Det är så uppenbart att man hoppas på att spara pengar genom att beslutet inte överklagas.
Uppdatering om fallet fortsätter framöver.
vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar