Kollade på socialstyrelsens hemsida över regler för socialtjänsten och där finns en del som kommunerna generellt bryter mot.
Texten är återgiven i sin helhet.
Jag har strykit under de delar som socialsekreterarna generellt bryter mot i sina bedömningar. Bla har vi inkomster 3 månader tillbaka i tiden. Socialstyrelsen rekommenderar 1 månad, såvida det inte utbetalats avsevärt högre belopp i form av avgångsvederlag. Vi hade fallet med kvinnan som levde på 11000 kr i månaden inkl. hyra och där soc räknade in pengar som hon ansökt ur fonder för att göra något med barnen.
Läs igenom texten och ni som är berättigade till försörjningsstöd - SÖK.- Det är ingen skam att inte klara sig på sin lön/ersättning/sjukkassa/pension.
För övrigt har vi också fördyrade kostnader för kost i samband med sjukdom. Där blev bla. min mamma nekad förhöjd matkostnad pga. sin sjukdom, hon fick klara sig på sin norm.
Ni som får avslag - överklaga.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
Detta är den senaste internetversionen av författningen. Här
presenteras föreskrifter och allmänna råd i konsoliderad form, det vill
säga med alla gällande bestämmelser och rekommendationer från
grundförfattningen och ändringsförfattningen. Ändringar visas genom att
ändringsförfattningens nummer anges.
Observera att det är den tryckta utgåvan av författningen som gäller.
I dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för
bedömningen i vissa fall av den enskildes rätt till ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen (2001:453).
( ändrad genom SOSFS 2009:23)
FÖRSÖRJNINGSSTÖD – RIKSNORMEN ENLIGT
4 KAP. 3 § FÖRSTA STYCKET 1 SOCIALTJÄNSTLAGEN OCH 2 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTFÖRORDNINGEN (2001:937)
Som medlemmar i hushållet bör räknas
- makar,
- registrerade partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,
- sambor enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
- sambor enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor, och
- barn och ungdomar t.o.m. 20 år som föräldrarna är underhållsskyldiga för.
Barn och ungdomar bör räknas som medlemmar i hushållet, både där de
stadigvarande bor och där de vistas under umgängestid. Socialnämnden bör
beräkna kostnaderna efter det antal dagar barnet eller ungdomen vistas
hos respektive förälder.
Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en högre nivå bl.a.
- om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost,
- om den enskilde betalar avgift för skolmåltider,
- om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kosten är inräknad i en avgift,
- om den enskilde på grund av funktionshinder eller andra skäl har svårigheter att
upprätthålla
kontakten med andra människor eller delta i samhällslivet och därför
har extra utgifter, för t.ex. telefon och tidningar eller
fritidsaktiviteter, som inte täcks av annat särskilt stöd,
- om det är en förutsättning för att barn skall kunna delta i fritidsaktiviteter,
- om det är en förutsättning för att en förälder skall kunna ha
umgänge eller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför
har extra utgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,
- om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläder och skor,
- om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” 13.), eller
- om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel,
kläder och skor eller telefon, som beror på att han eller hon är eller
har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för
något annat brott. (SOSFS 2009:23)
Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a.
- om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver
tillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den,
- om den enskilde har för avsikt att endast vara en kortare tid i vistelsekommunen, eller
- om den enskilde inte har vissa kostnader för poster som ingår i
riksnormen eller dessa är lägre än riksnormen, t.ex. under vistelse i
heldygnsvård.
FÖRSÖRJNINGSSTÖD – SKÄLIGA KOSTNADER FÖR POSTER UTANFÖR RIKSNORMEN ENLIGT 4 KAP. 3 § FÖRSTA STYCKET 2 SOCIALTJÄNSTLAGEN
Skälig boendekostnad
Socialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig
boendekostnad utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av
boende. Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig
boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har
möjlighet att kosta på sig. Kostnaden bör även relateras till hyresnivån
hos allmännyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföretag på
orten. Med orten bör avses den tätort där den enskilde bor eller de
närmast belägna tätorterna inom kommunen.
Socialnämnden bör vid bedömningen ta hänsyn till ett barns behov av
utrymme även hos den förälder där barnet enbart vistas under
umgängestid.
Ett kvarboende vuxet barn som får ekonomiskt bistånd bör genom
biståndet få möjlighet att betala sin del av familjens boendekostnad
bl.a.
- om föräldrarna på grund av att det vuxna barnet bor kvar har en
högre boendekostnad än de annars skulle ha haft, antingen genom att
tvingas behålla en stor bostad eller genom att helt eller delvis mista
rätten till bostadsbidrag, eller
- om det vuxna barnet tidigare har betalt hemma och inte har rätt till
studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller förlängt
barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Med ett kvarboende vuxet barn avses ett barn som efter fyllda 18 år bor kvar i föräldrahemmet.
Faktisk boendekostnad
Hyreslägenhet
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för
en hyreslägenhet beakta hyran inklusive uppvärmning och obligatoriska
avgifter. Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta den hyra
som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat, under
förutsättning att den är skälig.
Inneboende
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för
en inneboende beakta vad bostadsinnehavaren och den inneboende avtalat,
om kostnaden är skälig. De som lever i en hushållsgemenskap med
bostadsinnehavaren bör inte räknas som inneboende.
Bostadsrätt
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för
en bostadsrättslägenhet beakta månadsavgiften, uppvärmningskostnaden
och räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller
liknande av lägenheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt
till skattejämkning för räntekostnaden.
Egen fastighet
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för
ett eget hus, i förekommande fall, beakta tomträttsavgälden och
räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande
av fastigheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till
skattejämkning för räntekostnaden och tomträttsavgälden. I den faktiska
boendekostnaden bör dessutom nödvändiga driftskostnader räknas in, t.ex.
för uppvärmning, vatten och avlopp, sophämtning och försäkring.
Hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden
beakta hur stor andel av bostaden den enskilde disponerar, om han eller
hon, t.ex. ett kvarboende vuxet barn eller en förälder, lever i en
hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren utan att vara samboende.
Nämnden bör vid beräkningen följa Riksförsäkringsverkets föreskrifter
(RFFS 1998:9) om beräkning av boendekostnader samt
Riksförsäkringsverkets allmänna råd (2001:8) om bostadsbidrag till
barnfamiljer och ungdomar.
Delad bostad
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden
beakta kostnaden delad med antalet boende i bostaden, om flera personer
delar bostad men saknar eller har begränsad hushållsgemenskap.
Andra boendeformer
Socialnämnden bör för andra boendeformer, t.ex. husvagn, båt eller
hotell, beräkna den faktiska boendekostnaden efter omständigheterna i
varje enskilt fall. I vissa fall kan det vara motiverat att lägga till
kostnader för sådant som ingår i ett vanligt boende, t.ex. dusch och
tvättmaskin.
För personer som saknar permanent bostad bör kostnaden för
magasinering av egna tillhörigheter under skälig tid ingå i den faktiska
boendekostnaden.
Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov
Vid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta den
faktiska boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalt tre
sammanhängande månader.
Om socialnämnden bedömer att behovet av ekonomiskt bistånd blir
längre än tre sammanhängande månader, bör nämnden kunna pröva om den
faktiska boendekostnaden är skälig. I prövningen bör, vid beaktande av
en skälig levnadsnivå, hänsyn tas till att den enskilde kan byta till en
billigare bostad eller på annat sätt kan sänka boendekostnaden.
Nämnden
bör dock undvika beslut som medför att den enskilde tvingas flytta från
den tätort eller den del av kommunen där han eller hon bott under flera
år. Nämnden bör även ta hänsyn till om det i individuella fall finns
särskilda skäl mot byte av bostad eller bostadsområde som t.ex.
- om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser,
- om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp från barnomsorg, skola och socialt nätverk,
- om en ensamstående vuxen, t.ex. med funktionshinder eller sociala
problem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt stort behov av
kontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljö som hänger
samman med det nuvarande boendet,
- om bostaden är anpassad till en boendes funktionshinder, eller
- om den enskilde har begränsad möjlighet att bli godkänd som hyresgäst, t.ex. vid arbetslöshet eller betalningsanmärkning.
Häktade och personer som avtjänar en faktisk strafftid på högst sex
månader bör ges ekonomiskt bistånd till den faktiska boendekostnaden
under hela häktningstiden respektive strafftiden, om de annars riskerar
att bli bostadslösa. Socialnämnden bör rekommendera den enskilde som
avtjänar ett straff att hyra ut sin bostad i andra hand, om hyresvärden
ger sitt samtycke och det är lämpligt. Om hyresvärden inte ger något
sådant samtycke, kan hyresgästen begära tillstånd till uthyrningen hos
hyresnämnden. Socialnämnden bör i förekommande fall ge ekonomiskt
bistånd till boendekostnaden i avvaktan på hyresnämndens beslut.
Skäligt rådrum för bostadsbyte
Om socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör
nämnden i regel ändå godkänna den under en övergångstid så att den
enskilde ges skäligt rådrum att förändra sin boendekostnad. Med skäligt
rådrum avses en tidsperiod som i regel inte understiger fyra månader
från den tidpunkt då den enskilde fick information om nämndens
bedömning. Nämnden bör även godkänna den faktiska boendekostnaden så
länge den enskilde aktivt medverkar till att finna ett billigare boende
eller på annat sätt försöker sänka sina boendekostnader. Ovanstående bör
inte tillämpas, om boendet är en särskilt dyrbar nödlösning, t.ex.
boende på hotell, och nämnden kan erbjuda ett billigare alternativ med
godtagbar standard i avvaktan på en permanent lösning.
Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter
skäligt rådrum väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte är
skälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad som
bedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (jfr avsnittet ”Skälig
boendekostnad” s.5).
Byte till dyrare bostad
Om den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till
ett dyrare boende, bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nya
boendekostnaden under förutsättning att flyttningen är nödvändig för att
den enskilde skall uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan t.ex. gälla
- om det finns medicinska eller starka sociala skäl som styrker behovet av flyttning,
- om det finns svåra personliga motsättningar mellan
hushållsmedlemmarna, t.ex. mellan förälder respektive styvförälder och
ett vuxet barn eller mellan makar eller samboende,
- om bostadens standard inte är skälig vad avser fysisk miljö och utrustning,
- om ett vuxet barn genom att bo i föräldrahemmet förhindras att leva ett normalt vuxenliv och bli självständig,
- om den enskilde måste flytta till följd av att han eller hon är
eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående
eller för något annat brott, eller
- vid trångboddhet.
För att ett hushåll inte skall anses trångbott bör det, utom för
ensamstående utan barn,
ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller
kokvrå. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder
och personlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum.
Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum.
Vid bedömningen av vad som är skälig boendestandard vid byte till
dyrare bostad bör utgångspunkten vara vad en låginkomsttagare på orten
normalt har möjlighet att kosta på sig. (SOSFS 2009:23)
Hushållsel
Socialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hushållsel, om kostnaderna är skäliga.
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för
arbetsresor i regel beakta månadskostnaden för lokala resor med allmänna
kommunikationer.
Om den enskilde behöver bil för arbetsresor, bör de faktiska
kostnaderna för arbetsresorna kunna användas som underlag vid
beräkningen av skäliga bilkostnader, t.ex. för
- bensin,
- skatt,
- försäkring, och
- besiktning.
Behov av bil kan t.ex. finnas om
- allmänna kommunikationer saknas,
- turtätheten är starkt begränsad, eller
- den enskilde lider av sjukdom eller har funktionshinder.
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för resor med färdtjänst beakta färdtjänstavgiften.
Socialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hemförsäkring, om kostnaderna är skäliga.
Socialnämnden bör godta den enskildes faktiska kostnader för avgifter till fackförening och arbetslöshetskassa.
LIVSFÖRING I ÖVRIGT ENLIGT 4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN
Om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem
tillgodosedda på annat sätt, kan den enskilde få ekonomiskt bistånd för
sin livsföring i övrigt som kan avse bl.a. kostnader för
- hälso- och sjukvård,
- tandvård,
- glasögon,
- hemutrustning,
- flyttkostnader,
- spädbarnsutrustning,
- umgängesresor,
- avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter,
- rekreation,
- begravning, och
- skulder.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för
hälso- och sjukvård som är medicinskt påkallad. Nämndens bedömning av
vad den enskilde skall få ersättning för bör göras från den
utgångspunkten att syftet med vården skall kunna uppnås.
Ekonomiskt bistånd bör omfatta kostnader för åtgärder som
- utgör sådan vård och behandling som avses i 1 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och som ett landsting är skyldigt att svara
för enligt 3 § samma lag, även i de fall insatserna tillhandahålls av en
privat yrkesutövare som är ansluten till försäkringskassan,
- vidtas efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal, och
- görs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ekonomiskt bistånd bör även omfatta skäliga kostnader för bl.a.
- hjälpmedel och förbrukningsmaterial som förskrivits av behörig hälso- och
sjukvårdspersonal,
- läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner
m.m. och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,
- resor som är nödvändiga för att vården skall kunna genomföras, eller
- resor som är nödvändiga för att hämta ut förskrivna läkemedel, hjälpmedel och förbrukningsmaterial.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för
nödvändig tandvård.
Hit räknas också förebyggande åtgärder mot karies
och tandlossning. Nämnden bör i regel grunda sin bedömning på
behandlande tandläkares val av åtgärd och vad denne anser vara nödvändig
tandvård. Nämnden bör väga in om biståndsbehovet beräknas bli kort-
eller långvarigt.
Förutom rent medicinska aspekter bör socialnämnden beakta de sociala konsekvenser som kan uppstå vid utebliven tandvård.
Socialnämnden bör kunna ställa krav på att en tandläkarkonsult
anlitas, om behandlingskostnaderna är höga eller om det finns olika
behandlingsalternativ.
Om behovet av tandvård är akut, bör socialnämnden inte ställa krav på
att den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd före behandlingen.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för
glasögon, om behovet styrks av en legitimerad optiker eller läkare.
Nämnden bör godta skäliga kostnader för kontaktlinser, om linser är det
enda alternativet och behovet styrks av en läkare.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till den hemutrustning som behövs för att ett hem skall kunna fungera.
Den hemutrustning som avses skall kunna tillgodose behov som t.ex.
matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring, rekreation och
information via radio eller TV.
Underhåll, reparation eller komplettering
Socialnämnden bör, om det krävs för att den enskilde skall kunna bibehålla en skälig levnadsnivå, ge ekonomiskt bistånd till
- inköp av hemutrustning som behöver bytas ut,
- underhåll av hemutrustning,
- reparation av hemutrustning, eller
- inköp av kompletterande hemutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” s.13).
Hemutrustning vid bosättning
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till behövlig hemutrustning
vid bosättning, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan t.ex. vara
att
- bostaden är ett led i en rehabilitering,
- den enskilde saknar möjligheter att förbättra sin ekonomi,
- den enskilde endast kan förbättra sin ekonomi på mycket lång sikt, eller
- den enskilde omgående behöver flytta till en annan bostad till följd
av att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra
övergrepp av närstående eller för något annat brott. (SOSFS 2009:23)
Val av inköpsställe
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till hemutrustning utan
villkor om att särskilda inköpsställen skall användas, om det inte finns
särskilda skäl för det.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till flyttkostnader, om
flyttningen är nödvändig för att den enskilde skall uppnå en skälig
levnadsnivå (jfr avsnittet ”Byte till dyrare bostad” s. 8).
Ekonomiskt bistånd till flyttkostnader bör i regel bl.a. omfatta
- hyra av bil, inklusive försäkring,
- bensin,
- hyra av flyttlådor, och
- flytt av telefonabonnemang.
Om den enskilde på grund av sjukdom, ålder eller andra skäl inte
klarar av att flytta på egen hand, bör biståndet omfatta skäliga
kostnader för en flyttfirma.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för
nödvändig spädbarnsutrustning i samband med ett barns födelse, bl.a.
- säng med sängkläder och andra tillbehör,
- skötbädd med tillbehör,
- bärsele,
- barnvagn med tillbehör, och
- utrustning för bad.
Avseende klädutrustning se avsnittet ”Särskilda skäl att beräkna kostnader till en högre nivå” s. 4.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för
att en förälder skall kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort.
Med annan ort kan även avses en ort utanför Sverige. Avgörande för vad
som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till
kostnader för umgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har
råd med. Vid denna bedömning bör nämnden även beakta vad som har
reglerats genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal om
umgänge.
Förutom reskostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för
att umgänget skall kunna komma till stånd ingå i biståndet, t.ex.
kostnader för logi.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex.
- barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
- handikappomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
- äldreomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
- rättshjälpsavgift,
- identitetshandling för den som saknar sådan, och
- bostadsförmedling för den som saknar eller behöver byta bostad.
Se vidare avsnittet ”Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.” s. 16.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för
rekreation, om det finns särskilda skäl. Det kan finnas särskilda behov
av rekreation, t.ex. hos barnfamiljer som under lång tid på grund av
ekonomiska problem inte har kunnat få någon form av semester och hos
vuxna med långvariga medicinska eller sociala problem. Om det finns barn
i hushållet, bör nämnden göra en särskild bedömning av barnets behov.
Ekonomiskt bistånd till rekreation bör räcka till t.ex. en tåg- eller
bussresa och logi. När det gäller barn bör biståndet räcka till
kostnaden för t.ex. en koloni- eller lägervistelse.
Begravningskostnader täcks i första hand av tillgångarna i dödsboet.
Om dödsboet saknar tillgångar helt eller delvis, bör socialnämnden ge
ekonomiskt bistånd som möjliggör en värdig begravning. Hänsyn bör tas
till allmänt vedertagna begravningstraditioner och i förekommande fall
olika religiösa och etniska gruppers speciella önskemål om hur en
begravning skall ordnas. Den avlidnes och anhörigas önskemål beträffande
formerna för begravningen bör respekteras, om kostnaden är skälig.
Ekonomiskt
bistånd till begravningskostnader bör motsvara kostnaden för en
begravning i Sverige och i regel inte vara högre än ett halvt basbelopp.
I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ett ansvar att efter förmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till betalning av skulder,
endast om det är enda möjligheten för den enskilde att uppnå en skälig
levnadsnivå. Nämnden bör ge bistånd till skulder efter en individuell
prövning och när det enligt nämndens bedömning skulle få allvarliga
sociala konsekvenser för den enskilde om skulden inte betalas. Det kan
t.ex. gälla skulder för boendekostnader eller hushållsel.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld som
uppstått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till
kostnaden, men hade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta.
BEHOVET KAN TILLGODOSES PÅ ANNAT SÄTT ENLIGT
4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN
Om den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva
att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande på heltid och är
villig att ta anvisat arbete. I detta krav bör också ingå att den
enskilde deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder.
Även grundutbildning i svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör
räknas hit.
Faktiska tillgångar
När socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde kan tillgodose
sitt behov genom egna tillgångar, bör nämnden endast beakta sådana
tillgångar som den enskilde faktiskt kan förfoga över eller få tillgång
till.
Tillgångar som inte bör påverka rätten till ekonomiskt bistånd är t.ex.
- pensionsförsäkringar som inte kan återköpas,
- bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobrev eller testamente, eller
- fast egendom som inte kan överlåtas på grund av en bestämmelse i ett gåvobrev eller testamente.
Lätt realiserbara tillgångar
När socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde har rätt till
ekonomiskt bistånd, bör nämnden beakta kontanter, bankkonton och andra
tillgångar som denne förfogar över och som lätt kan realiseras, t.ex.
aktier och obligationer.
Ålderspensionärer bör dock kunna ha sparade
medel upp till ett halvt basbelopp och barn upp till 15 procent av
basbeloppet utan att det påverkar rätten till ekonomiskt bistånd.
Detsamma gäller hushållsmedlemmars eventuella bosparande upp till den
nivå som behövs för att behålla platsen i bosparkön.
Socialnämnden bör bedöma från fall till fall om även andra lätt
realiserbara tillgångar, t.ex. bilar, skall påverka rätten till
ekonomiskt bistånd. Innehav av bil bör inte vara ett hinder, om den
enskilde måste ha bil
- i sitt arbete,
- för att kunna ta sig till och från sin dagliga sysselsättning, t.ex.
därför att allmänna kommunikationsmedel inte har rimlig turtäthet eller
finns inom rimligt avstånd från bostaden,
- för att skjutsa barnet eller barnen till förskoleverksamhet, eller
- av medicinska eller sociala skäl, t.ex. för att en förälder skall kunna umgås med sitt barn.
- för att han eller hon riskerar att bli utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående.
Socialnämnden bör i vissa fall kunna aktualisera byte till en
billigare bil, om bilens värde är högre än ett basbelopp. Om den
enskilde på grund av funktionshinder har en specialanpassad bil, bör
denna, oavsett värde, inte räknas som en tillgång.
(SOSFS 2009:23)
Andra realiserbara tillgångar
Om behovet av ekonomiskt bistånd bedöms överstiga tre sammanhängande
månader eller om det finns andra särskilda skäl, bör även möjligheten
att realisera andra tillgångar påverka socialnämndens bedömning av
rätten till bistånd.
En tillgång bör dock endast påverka rätten till
bistånd, om den har ett betydande värde och om överskottet vid en
försäljning motiverar åtgärden. Sådana kapitalvaror som vanligtvis finns
i ett hem, t.ex. TV, video, stereo och dator, bör i regel inte påverka
rätten till ekonomiskt bistånd, om varornas värde är skäligt.
Vid en försäljning bör den enskilde kunna använda intäkten till att
betala eventuella lån som är knutna till det som sålts, utan att det
påverkar rätten till ekonomiskt bistånd.
Bostad som har ett ekonomiskt värde
En villa eller en bostadsrätt bör endast betraktas som realiserbar
tillgång, om en försäljning bedöms kunna ge ett intäktsöverskott som
motiverar åtgärden och det finns möjlighet att ordna annat boende. Även
om ett överskott talar för en försäljning kan en sådan vara olämplig av
andra skäl (jfr avsnittet ”Boendekostnad vid kort- och långvarigt
biståndsbehov” s. 7). Om försäljningen blir aktuell, bör den enskilde få
skälig tid på sig att sälja villan eller bostadsrätten (jfr avsnittet
”Skäligt rådrum för bostadsbyte” s. 8).
Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigt framgår i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 6.
Socialnämnden bör tillsammans med den enskilde försöka klarlägga om
t.ex. förbehållsbeloppet vid utmätning eller avgifter för sociala
tjänster, barnomsorg och liknande är korrekta i förhållande till den
enskildes ekonomiska förhållanden. Nämnden bör hänvisa den enskilde till
att begära höjning av förbehållsbeloppet eller sänkt avgift när så är
möjligt. I avvaktan på en ändring bör nämnden ge ekonomiskt bistånd.
Om den enskilde genom socialförsäkringsförmåner och andra
ersättningar helt eller delvis kan tillgodose sitt behov, bör
socialnämnden hänvisa honom eller henne till att ansöka om dessa. Sådana
förmåner och ersättningar kan vara t.ex. bostadsbidrag, underhållsstöd,
sjukpenning, föräldrapenning, äldreförsörjningsstöd samt sjukersättning
och aktivitetsersättning. Ovanstående bör dock inte tillämpas
undantagslöst. Exempelvis bör
- den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar med föräldrapenning före barnets födelse,
- den enskilde som har barn kunna spara upp till fyra veckors
föräldrapenning fram till det år då föräldrapenningen senast kan tas ut,
- båda föräldrarna, inte bara den som är arbetslös eller den som har
lägre lön, kunna använda sig av sin möjlighet (halva tiden vardera med
föräldrapenning) att vara hemma med barnet, eller
- den som fyllt 61 år inte vara tvungen att utnyttja möjligheten att göra
förtida uttag på sin ålderspension före 65 års ålder.
Makar, registrerade partner och sambor
Makars inkomster bör räknas som gemensamma vid prövningen av rätten
till ekonomiskt bistånd. Detsamma bör gälla för registrerade partners
inkomster. I regel bör detta även gälla för dem som lever i sådana
samboförhållanden som avses i lagen om sambors gemensamma hem och lagen
om homosexuella sambor. För sambor bör socialnämnden räkna med båda
parters sammanlagda inkomster och tillgångar från sammanflyttningsdagen.
Socialnämnden bör endast undantagsvis ge ekonomiskt bistånd enbart
till den ena parten, om den som har inkomst inte bidrar till familjens
försörjning. Nämnden bör kunna ge bistånd, t.ex. i avvaktan på att den
andra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor som
nämnden ställer på honom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att stå
till arbetsmarknadens förfogande och ta anvisat arbete eller delta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andra situationer då nämnden bör kunna
göra undantag från principen om gemensamma tillgångar är om den ena
parten är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av den
andra parten.
Om den ena parten studerar och studierna är en förutsättning för den
framtida försörjningen, bör socialnämnden inte ställa som villkor för
ekonomiskt bistånd att han eller hon avbryter studierna för att stå till
arbetsmarknadens förfogande. Om den studerande däremot har faktiska
möjligheter att utan studierna få arbete som medför stadigvarande
försörjning, kan det vara rimligt att han eller hon söker arbete för att
kunna bidra till familjens försörjning. Den studerande bör dock få
fullfölja påbörjad termin eller kurs.
(SOSFS 2009:23)
Bistånd till barn och skolungdom
Om föräldrarna till ett barn eller till en skolungdom 18 - 20 år inte
fullgör sin underhållsskyldighet och om nämnden inte kan förmå dem till
det, bör socialnämnden överväga att ge ekonomiskt bistånd direkt till
barnet eller skolungdomen utifrån ålder och mognad.
Om ett barn eller en skolungdom 18 - 20 år på egen hand ansöker om
ekonomiskt bistånd, bör nämnden vid behovsbedömningen överväga att
bortse från föräldrarnas underhållsskyldighet i de fall
- barnet eller skolungdomen är utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående, eller
- barnet eller skolungdomen har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna.
Att utan medgivande från vårdnadshavaren bistå ett barn ekonomiskt bör vara en åtgärd som endast bör användas i undantagsfall.
(SOSFS 2009:23)
Barns inkomster och tillgångar
Eftersom barn aldrig är underhållsskyldiga gentemot sina föräldrar
eller eventuella syskon kan barnets egen inkomst bara ligga till grund
för den del av det ekonomiska biståndet som gäller barnet. Ett barn bör
alltid få disponera en del av sina inkomster för egen räkning utan att
det påverkar föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta
gäller särskilt inkomster från feriearbete. Hur stor denna del bör vara
får bedömas från fall till fall och utifrån barnets behov. Eventuell
inkomst utöver vad barnet själv bör få disponera, bör socialnämnden
kunna räkna av mot barnets del i familjens kostnader inklusive
boendekostnaden (för beräkning av boendekostnad se avsnittet ”Faktisk
boendekostnad” s. 6).
Om ett barn har tillgångar som föräldrarna inte kan förfoga över, bör
det inte påverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet.
Detta gäller t.ex. bankmedel som står under överförmyndarens kontroll,
om överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Vuxna studerande bör i regel ha sin försörjning genom
studiestödsformerna. En vuxen studerande bör dock kunna ges ekonomiskt
bistånd t.ex.
- om han eller hon aktivt har sökt feriearbete men inte fått något,
- om han eller hon har fått ett feriearbete men får vänta på första löneutbetalningen,
- i akuta nödsituationer även under pågående termin, eller
- om han eller hon deltar i grundläggande svenskundervisning för
invandrare och behovet inte kan tillgodoses genom deltidsarbete. I regel
bör inte krav ställas på heltidsarbete samtidigt med studierna.
Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet skall räcka
under en längre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande
myndigheten.
Socialnämnden bör inte kräva att den som står till arbetsmarknadens
förfogande skall börja studera eller återuppta sina studier och ta lån
för att själv klara sin försörjning eller livsföring i övrigt.
HUSHÅLLETS INKOMSTER ENLIGT
4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN
Socialnämnden bör vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd
räkna med hushållets samtliga faktiska inkomster. Inkomster som den
enskilde inte kan förfoga över bör inte tas med. Sådana inkomster är
t.ex.
- överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten,
- pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts, eller
- barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med. Sådana inkomster är t.ex.
- ersättning för merkostnader till följd av funktionshinder,
- ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. familjehemsersättningens omkostnadsdel,
- försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera
ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
- skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
- stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex. en resa, eller
- extra tillägg till studiestöd.
Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar och
skadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom som
kunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheterna i
det enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om den enskilde
hade haft kvar egendomen (jfr avsnittet ”Genom egna tillgångar” s. 15).
Socialnämnden bör i regel beräkna ekonomiskt bistånd utifrån de
inkomster hushållet hade kalendermånaden före den månad som beräkningen
avser. Inkomster som hushållet har fått tidigare bör i regel inte
påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för en
viss längre tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlag.
ÖVRIGT
Om ansökan om ekonomiskt bistånd avser en annan period än en
kalendermånad, bör biståndet i regel beräknas från och med
tidsbeställningsdagen. Om den enskilde har angivit ett senare datum i
ansökan, bör detta gälla.
Ekonomiskt bistånd bör i regel betalas ut månadsvis och direkt till
den enskilde via något av de vanliga betalningssätten, dvs.
postanvisning, postgiro eller bankgiro. Socialnämnden bör dock kunna
göra en kontantutbetalning, om det är nödvändigt. Om utbetalningen av
ekonomiskt bistånd görs på ett sådant sätt att det medför kostnader för
den enskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden ge bistånd till
kostnaderna.
Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner eller
matkuponger bör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket
speciella omständigheter föreligger.
Om ekonomiskt bistånd ges för en kortare period än en månad, bör
socialnämnden använda sig av ett dagsbelopp. Dagsbeloppet räknas fram
genom att beloppen i riksnormen multipliceras med tolv och sedan
divideras med 365.
För att socialnämnden skall kunna avgöra om en enskild har rätt till
ekonomiskt bistånd behövs ett underlag för bedömning och beräkning. Om
en enskild trots särskild begäran inte förser nämnden med det underlag
som behövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändiga
kontakter, bör nämnden i regel kunna avslå ansökan.
Vid tillämpningen av vistelsebegreppet i 2 kap. 2 § socialtjänstlagen
bör i regel den som får ekonomiskt bistånd anses uppfylla kravet på
vistelse i kommunen, även om han eller hon tillfälligt vistas utanför
denna, t.ex. i samband med en rekreationsresa.
Samtidigt beslutar Socialstyrelsen(1) att Socialstyrelsens allmänna
råd (SOSFS 1998:11) om försörjningsstöd skall upphöra att gälla.
(1) SOSFS 2003:5