http://www.svd.se/nyheter/inrikes/schyman-kritiserar-kungens-uttalande-om-barnuppfostran_3394800.svd
Återigen har kungen visat vilken framtidsfientlig stenåldersrelik han är.
Genom sitt uttalande Nu för tiden, med det nya samhället så arbetar båda föräldrarna och finns inte alltid där för att ta hand om sina bar. hånar han de föräldrar som kämpar för att få tillvaron att gå runt. föräldrar som inte har ett apanage och horder av tjänstefolk runt sig, utan som både jobbar, ibland dubbla jobb, har långaresor och kämpar för att ha mat på bordet och kläder på kroppen.
Kungen bör be svenska folket om ursäkt för sitt kränkande uttalande. De ensamstående mammorna som kämpar för att ha tak över huvudet på sina barn. De arbetslösa som får leva på max 680 kr per dag. Fas 3arna som får jobba gratis.
Ja du Kalle försök du leva på akassan eller dra in apanaget för din jetsetande dotter så hon får börja sköta någon hon också. Nä det är dags att Kalle lämnar över till sin dotter, eller ännu bättre. dags att skrota hela kunga huset, det kostar bara pengar.
Hur kan kungen ge råd om barnuppfostran, det är knappast han som uppfostrat sina barn, de har uppfostrats av särskilt utvalda nannys... Att kasta sten i glashus, för kungen är väl den sista som har tagit hand om sina barn, där har både mamma och pappa varit frånvarande i cockailglaset och botuxsprutan heliga namn
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
måndag 24 mars 2014
lördag 22 mars 2014
Klippan kommun bryter mot socialtjänstlagen igen - Maria hjälp finns att få.
Jag mailade just Helsingborgs dagblad och bad dem att förmedla kontakten mellan artikelns MAria och mig. Klippan kommun är igång igen och bryter mot lagen. 6-8 veckors handläggningstid är inte acceptabelt och dessutom ett brott mot socialtjänstlagen. Kommunerna har 10 arbetsdagar på sig att fatta beslut.
I det här fallet finns det dessutom ett barn med i bilden. Då måste man också ta hänsyn till barnperspektivet.
Vad hade MAria gjort om hon inte haft sina morföräldrar.
Skall en ensamstående mamma bli bostadslös och behöva svälta för att hon inte får hjälp.
Hon kan hävda nöd men troligtvis har ingen upplyst henne om det och vilken vanlig svensson kan socialtjänstlagen så ingående.
http://hd.se/klippan/2014/03/21/hon-far-leva-pa-sina-morforaldrar/
http://hd.se/klippan/2014/03/22/ska-handlaggas-inom-ett-par-veckor/
Det Maria skall tänka på också är att de pengar hon lånar av sina morföräldrar skall inte sättas in på kontot för de räknas nämligen som inkomst även om hon lånat pengarna. Detta innebär att hon lånar pengar för att överleva men får avslag för försörjningsstöd som uteblivit för att kommuntjänstemännen inte sköter sitt jobb och bryter mot lagen och som gjort att hon fått låna pengar. Pengar som skall betalas tillbaka till mormor och morfar.
Om Maria vill och läser det här eller någon annan som vet vem hon är går det bra att kontakta mig omgående jag skall med nöje hjälpa dig/henne.
Handbok för socialtjänstlagen är uppdaterad och jag kommer att lägga ut den snarast på bloggen. Den är ganska omfattande och omfattar 260 sidor vilket gör den lite komplicerad att kopiera rakt av på blogggen.
För snart 1 år sedan var Klippan kommun på tapeten i ett annat ärende.
När komunen blir varse att man kan socialltjänstlagen så backar dem.
För att friska upp minnet gällande KLippan kommun så kommer här turerna om den familj i Klippan som råkade ut för Klippan kommuns lagbrytande tjänstemän.
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
I det här fallet finns det dessutom ett barn med i bilden. Då måste man också ta hänsyn till barnperspektivet.
Vad hade MAria gjort om hon inte haft sina morföräldrar.
Skall en ensamstående mamma bli bostadslös och behöva svälta för att hon inte får hjälp.
Hon kan hävda nöd men troligtvis har ingen upplyst henne om det och vilken vanlig svensson kan socialtjänstlagen så ingående.
http://hd.se/klippan/2014/03/21/hon-far-leva-pa-sina-morforaldrar/
http://hd.se/klippan/2014/03/22/ska-handlaggas-inom-ett-par-veckor/
Det Maria skall tänka på också är att de pengar hon lånar av sina morföräldrar skall inte sättas in på kontot för de räknas nämligen som inkomst även om hon lånat pengarna. Detta innebär att hon lånar pengar för att överleva men får avslag för försörjningsstöd som uteblivit för att kommuntjänstemännen inte sköter sitt jobb och bryter mot lagen och som gjort att hon fått låna pengar. Pengar som skall betalas tillbaka till mormor och morfar.
Om Maria vill och läser det här eller någon annan som vet vem hon är går det bra att kontakta mig omgående jag skall med nöje hjälpa dig/henne.
Handbok för socialtjänstlagen är uppdaterad och jag kommer att lägga ut den snarast på bloggen. Den är ganska omfattande och omfattar 260 sidor vilket gör den lite komplicerad att kopiera rakt av på blogggen.
För snart 1 år sedan var Klippan kommun på tapeten i ett annat ärende.
När komunen blir varse att man kan socialltjänstlagen så backar dem.
För att friska upp minnet gällande KLippan kommun så kommer här turerna om den familj i Klippan som råkade ut för Klippan kommuns lagbrytande tjänstemän.
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
http://aktuellnu.blogspot.se/
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
torsdag 6 mars 2014
Arbetsförmedlingens samarbetspartner hindrar jobbsökande
En i min bekantskapskrets är arbetslös. Inget konstigt med det.
Eftersom han är under 26 är det ungdomsgarantin som gäller.
Han ordnade själv en praktikplats hos en byggare, för att kunna jobba med det han är utbildad för med lite erfarenhet. Detta stoppades av arbetsförmedlingen som hävdade att det inte var någon framtid. Samma arbetsförmedlare stoppar sedan in honom hos en anordnare, som både har ungdomsdagis och fas 3-dagis. Ja det är det där berömda fas 3 där den intagne får arbeta gratis och den som tar emot gratisarbetaren får 5000 kr per månad av AF.
Hör och häpna när den arbetslöse ovan ville åka hem och ringa på lite jobb som han hittat fick svaret jobb får du söka på din fritid.
Men är det inte det som det här lekskolorna går ut på att söka jobb.
Nej förmodligen inte. Den som tar emot ungdomar får med all sannolikhet betalt för sina aktiviteter och 8 timmars aktivitet ger klirr i kassan.
Det här samhället snurrar mest på dagtid, tillsaken hör att anordnaren inte har någon telefon som den arbetslöse kan disponera för att söka jobb. Eftersom han inte vill ringa från sin mobil, för att inte drabbas av mobilkostnader ville han ringa från sin hemtelefon.
Om någon ev hävdar att det finns fastpris på mobil, så är det upp till var och en att använda mobil eller hemtelefon men söka jobb pådagtid om man är arbetslös det är både ens rättighet och skyldighet.
Med bussresor varar dagen 12 timmar, vad blir det kvar av dagen att söka jobb på?
AF har många anordnare, men några av dem som utmärker sig mest i de här sammanhangen är bla. jobbfabriken ( Blatteförmedlingen) Folkuniversitetet men även föreningen Virtuella Historiska modeller som jag skrev om för 1 år sedan och som skulle återkomma med sin redovisning men inte gjort det.
Vi har också den ideella omtanken som blev akterseglade av den f.d. arbetsförmedlaren Mats Persson och hindrades från att ta emot FAS 3 till sin loppisverksamhet.
Det är helt uppenbart att man gör allt för att hindra att arbetslösa kommer ut i arbetslivet.
ÄR det anordnarna som är rädda om sina pengar, AF som inte vill bli arbetslösa, eller det är en hemlig strategi för dårarna och det sovande folket i ambitionen att montera ner välfärden.
Ja troligtvis en kombination av allt.
Dagis går vi på hela livet.......
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Eftersom han är under 26 är det ungdomsgarantin som gäller.
Han ordnade själv en praktikplats hos en byggare, för att kunna jobba med det han är utbildad för med lite erfarenhet. Detta stoppades av arbetsförmedlingen som hävdade att det inte var någon framtid. Samma arbetsförmedlare stoppar sedan in honom hos en anordnare, som både har ungdomsdagis och fas 3-dagis. Ja det är det där berömda fas 3 där den intagne får arbeta gratis och den som tar emot gratisarbetaren får 5000 kr per månad av AF.
Hör och häpna när den arbetslöse ovan ville åka hem och ringa på lite jobb som han hittat fick svaret jobb får du söka på din fritid.
Men är det inte det som det här lekskolorna går ut på att söka jobb.
Nej förmodligen inte. Den som tar emot ungdomar får med all sannolikhet betalt för sina aktiviteter och 8 timmars aktivitet ger klirr i kassan.
Det här samhället snurrar mest på dagtid, tillsaken hör att anordnaren inte har någon telefon som den arbetslöse kan disponera för att söka jobb. Eftersom han inte vill ringa från sin mobil, för att inte drabbas av mobilkostnader ville han ringa från sin hemtelefon.
Om någon ev hävdar att det finns fastpris på mobil, så är det upp till var och en att använda mobil eller hemtelefon men söka jobb pådagtid om man är arbetslös det är både ens rättighet och skyldighet.
Med bussresor varar dagen 12 timmar, vad blir det kvar av dagen att söka jobb på?
AF har många anordnare, men några av dem som utmärker sig mest i de här sammanhangen är bla. jobbfabriken ( Blatteförmedlingen) Folkuniversitetet men även föreningen Virtuella Historiska modeller som jag skrev om för 1 år sedan och som skulle återkomma med sin redovisning men inte gjort det.
Vi har också den ideella omtanken som blev akterseglade av den f.d. arbetsförmedlaren Mats Persson och hindrades från att ta emot FAS 3 till sin loppisverksamhet.
Det är helt uppenbart att man gör allt för att hindra att arbetslösa kommer ut i arbetslivet.
ÄR det anordnarna som är rädda om sina pengar, AF som inte vill bli arbetslösa, eller det är en hemlig strategi för dårarna och det sovande folket i ambitionen att montera ner välfärden.
Ja troligtvis en kombination av allt.
Dagis går vi på hela livet.......
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
tisdag 4 mars 2014
Jämställdhet betyder lika villkor inte kvotering
Några feministbrudar har etablerat FI i Svalövs kommun.
Feministiskt initiativ, där en av skaparna var den gamle raveparybruden och avdankade vänsterledaren Gudrun Schyman, som även tittade för djupt i drinkglaset på sin tid. Med andra ord en lämplig förebild för unga kvinnor sm i sin egen lilla värld skapar sitt ideal.
Tjejerna säger sig vilja kämpa mot gubbväldet. Jag frågar mig, vilket gubbvälde? Med mer än 10 år i en totalt mansdominerad bransch vet jag att det är lika villkor som gäller inget annat. Med kunskap och information, en god portion humor och skinn på näsan så kommer man långt. Betydligt längre än i den kvinnliga intrigvärlden med knivhugg i ryggen och skitsnack om den som inte är närvarande.
Som första kvinnliga försäljaren i Sverige av Värmepumpar och nu med en tuff utbildning i kylteknik med kylcertifikat för Kategori 1 vet jag vad det handlar om. Kvinnliga kyltekniker finns det så många aktiva så att det går och räkna på ena handens fem fingrar.
Man jobbar på lika villkor. Man pratar samma språk, behöver man hjälp, ja då ber man om hjälp, vare sig man är man eller kvinna. Men som kvinna slipper man inte undan skitiga jobb eller tunga jobb, lika lite som det är självklart att man som kvinna skall vara den som städar efter andra på arbetsplatsen. Man diskar sin egen tallrik, men börjar inte spela morsa åt gubbarna.
Med kunskap kommer man längre än med feministiskt dravel och kvotering.
Skinn på näsan är bra att ha, men börja inte tjafsa med grabbarna om att bli kränkt för någon kommentar som hamnar under bältet.
Å andra sidan så är min erfarenhet också att bättre och schysstare arbetskamrater eller studiekamerater än grabbarna, ja det får man leta efter. Raka puckar och ärlighet, det är det som gäller. Frågan är om det passar in i intrigernas värld? Knappast.
ÄR man inte beredd att jobba på lika villkor, med ärlighet och raka rör då är det bättre att satsa på ett kvinnligt jobb.
Den biologiska och fysiska skillnaden mellan män och kvinnor däremot kan inte ens FI sudda ut.
Citat" Gudrun är tydligen fulltecknad fram till september, men visst hade hennes närvaro stärkt oss i vår kamp" Vilken kamp? Att kvotera in personer på olika poster, trots att kunskap, kompetens kanske tom saknas bara för att de är kvinnor är dömt att misslyckas direkt.
Gubbväldet? Ja när jag började i branschen, hände det någon enstaka gång att vissa kunder inte ville bli expedierade av mig, då det togs för givet att jag inte kunde något. Gubbsen jag jobbade med och som blev mina mentorer hänvisade ändå till mig och sa hon kan det, det kan inte jag, när det gällde värmepumpar. Apropå kvotering, då är det väl dags att i genuspedagogikens namn kvotera in män i vård, barnomsorg etc. Så när skallar slagorden Häften herrarnas?
Namnen i FI:s styrelse är ganska välkända och det är tydligt att man övergett både maskrosor, rosor och nejlikor och tagit fram de gamla ullstrumporna, näbbstövlarna och plyschdressarna.
Vilken blomma FI valt som symbol vet jag inte, men ett förslag är Hagtorn. Den som blir stucken av en tagg får sannolikt en otäck inflammation som följd.
Apropå gubbvälde - nu har även osten blivit sexistisk och kränkande. hooly Cheese.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Feministiskt initiativ, där en av skaparna var den gamle raveparybruden och avdankade vänsterledaren Gudrun Schyman, som även tittade för djupt i drinkglaset på sin tid. Med andra ord en lämplig förebild för unga kvinnor sm i sin egen lilla värld skapar sitt ideal.
Tjejerna säger sig vilja kämpa mot gubbväldet. Jag frågar mig, vilket gubbvälde? Med mer än 10 år i en totalt mansdominerad bransch vet jag att det är lika villkor som gäller inget annat. Med kunskap och information, en god portion humor och skinn på näsan så kommer man långt. Betydligt längre än i den kvinnliga intrigvärlden med knivhugg i ryggen och skitsnack om den som inte är närvarande.
Som första kvinnliga försäljaren i Sverige av Värmepumpar och nu med en tuff utbildning i kylteknik med kylcertifikat för Kategori 1 vet jag vad det handlar om. Kvinnliga kyltekniker finns det så många aktiva så att det går och räkna på ena handens fem fingrar.
Man jobbar på lika villkor. Man pratar samma språk, behöver man hjälp, ja då ber man om hjälp, vare sig man är man eller kvinna. Men som kvinna slipper man inte undan skitiga jobb eller tunga jobb, lika lite som det är självklart att man som kvinna skall vara den som städar efter andra på arbetsplatsen. Man diskar sin egen tallrik, men börjar inte spela morsa åt gubbarna.
Med kunskap kommer man längre än med feministiskt dravel och kvotering.
Skinn på näsan är bra att ha, men börja inte tjafsa med grabbarna om att bli kränkt för någon kommentar som hamnar under bältet.
Å andra sidan så är min erfarenhet också att bättre och schysstare arbetskamrater eller studiekamerater än grabbarna, ja det får man leta efter. Raka puckar och ärlighet, det är det som gäller. Frågan är om det passar in i intrigernas värld? Knappast.
ÄR man inte beredd att jobba på lika villkor, med ärlighet och raka rör då är det bättre att satsa på ett kvinnligt jobb.
Den biologiska och fysiska skillnaden mellan män och kvinnor däremot kan inte ens FI sudda ut.
Citat" Gudrun är tydligen fulltecknad fram till september, men visst hade hennes närvaro stärkt oss i vår kamp" Vilken kamp? Att kvotera in personer på olika poster, trots att kunskap, kompetens kanske tom saknas bara för att de är kvinnor är dömt att misslyckas direkt.
Gubbväldet? Ja när jag började i branschen, hände det någon enstaka gång att vissa kunder inte ville bli expedierade av mig, då det togs för givet att jag inte kunde något. Gubbsen jag jobbade med och som blev mina mentorer hänvisade ändå till mig och sa hon kan det, det kan inte jag, när det gällde värmepumpar. Apropå kvotering, då är det väl dags att i genuspedagogikens namn kvotera in män i vård, barnomsorg etc. Så när skallar slagorden Häften herrarnas?
Namnen i FI:s styrelse är ganska välkända och det är tydligt att man övergett både maskrosor, rosor och nejlikor och tagit fram de gamla ullstrumporna, näbbstövlarna och plyschdressarna.
Vilken blomma FI valt som symbol vet jag inte, men ett förslag är Hagtorn. Den som blir stucken av en tagg får sannolikt en otäck inflammation som följd.
Apropå gubbvälde - nu har även osten blivit sexistisk och kränkande. hooly Cheese.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
torsdag 16 januari 2014
Bordellhärvan på 70-talet
Läste en artikel idag som var väldigtintressant. med filmen callgirl i minne så är det mycket likheter. Jag hittade texten på en sida som pekar ut pedofiler med namn och adress. Därför har jag valt att inte länka till den sidan utan att kopiera texten som är hämtad från en annan sajt, vilket också finns angivet i texten.
Det är uppenbart att man håller varandra om ryggen och räddningen på 70talet var väl att man inte hade internet, inte den möjlighet till kommunikation, digitala bilder, mobilkameror etc som vi har idag.
Idag hade det dröjt mindre än en minut i de fall där stadsministern besökt en bordell. Ja vi har ju Littorin som avslöjades med kallingarna vid anklarna. ÄVen Reinfeld har stått med i en prostituerads telefonbok, vilket var precis innan skiljsmässan vill jag minnas. Vid sökning hittade jag bara informationen på de mindre "officiella nyhetssidorna. Den som är hågad kan söka på Reinfeldt prostituerad så får ni träffar.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Ursprungligen publicerat i Socialisten juli 2005.
Hur gick det till när bordellhärvan, som hade så många inblandade, tystades ned?
Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok Makten, männen, mörkläggningen beskriver händelseförloppet. Det är en historia som avslöjar hur maktpositioner i regering, riksdag, media och rättsväsende kan användas för att hindra att obekväma påståenden utreds och att obehagliga frågor överhuvudtaget ställs.
Den 10 maj 1976 greps den så kallade bordellmamman Doris Hopp, misstänkt för grovt koppleri. Det var Stockholmspolisen som slog till efter att man en tid bevakat hennes lägenhet och avlyssnat hennes telefoner. Det som kommit fram tydde på att Hopp hade minst 28 kvinnor i sitt ”stall”. Själv avslöjade hon dock i ett telefonsamtal att det var ”närmare 40 stycken”.
Tipset om Hopps verksamhet hade stockholmspolisen fått från Säpo, som under sina spaningar på öststatsdiplomater upptäckt att polska prostituerade kvinnor arbetade för Hopp. Kvinnorna hade kontakter med polska ambassaden och samtidigt högt uppsatta svenska militärer som kunder. Säpo spanade också på den ryska nyhetsbyrån, som råkade ligga intill Hopps bostad, och noterade att en del kända män besökte henne.
”Ligga lågt”
Från första början stötte de poliser som skulle utreda härvan på motstånd. Det första tecknet var det besök polisintendent Kurt Nyblom fick av justitieminister Lennart Geijers informationssekreterare, Ebbe Carlsson, samma dag som Doris Hopp häktades. Carlsson förklarade ”Du, det där ärendet som ni började med i morse, det är inget stort, det ska ni inte hålla på med.” Kurt Nybloms kommentar till Expressens Per Wendel samma dag löd: ”Här kommer Ebbe Carlsson och säger att vi ska ligga lågt. Och tidningarna har inte ens kommit ut ännu. Då går det fort.”
Kriminalinspektör Ove Sjöstrand var den polis som först sattes att arbeta med fallet. Han tog både hand om beslagtaget material, som adresskalendrar och fickkalendrar, och lyssnade på Hopps bandinspelade telefonsamtal. Det var också han som senare förhörde kvinnorna, inklusive Hopp själv.
När förhören med Hopp och de prostituerade kvinnorna skulle börja kallades dock ytterligare en polis in, kriminalinspektör Morgan Svensson, som skulle stå för själva utredningen och hålla i kontakterna med överordnade inom polisväsendet. Han förhörde kunderna.
Morgan Svensson sågs av omgivningen som en lojal socialdemokrat och det var uppenbart att han plågades av att höra de prostituerade kvinnorna tala om att de hade kända socialdemokratiska politiker som kunder. Han ville inte tro på detta. Enligt Ove Sjöstrand ville han inte heller gärna lyssna på banden från telefonavlyssningen, där samma typ av information kom fram. Ändå fick han naturligtvis reda på vad som sades, och vid något tillfälle var de båda skakade utredarna överens om att om detta kom ut så skulle det bli ett konstigt val till hösten. I så fall skulle förmodligen småpartierna Kristen Demokratisk Samling och VPK (som inte verkade indragna i härvan) vinna, antog de.
Ove Sjöstrand som lyssnade på både band och kvinnor kommenterar: ”Jag satt inne med allting och jag tyckte att det var otäckt för det fanns en massa information som folk inte ville skulle komma fram. Morgan hade ju haft besök av Hans Holmér som då fortfarande var Säpo-chef. Efter de mötena sade Morgan hela tiden att namnen på banden var ovidkommande. Jag skulle inte skriva upp de namn som nämndes.”
Ove S. fick flera anledningar att känna obehag. Under utredningens gång upptäckte han att han var skuggad ett par gånger, bland annat av en bil som hyrts av Säpo. Han fick också ett anonymt telefonsamtal där hot riktades mot hans familj. Efter det blev han uppmanad av sin chef, Kurt Nyblom, att ständigt bära laddat vapen.
Åklagarna mörklägger
Chefsåklagare Erik Östberg var ansvarig för ärendet och spelar samtidigt en märklig roll i härvan. Samma dag som Doris Hopp greps sjukskrev sig Östberg och lämnade över till kammaråklagare Torsten Wolff. Sen hoppade Östberg ut och in i fallet på grund av semestrar, samtidigt som han gav klara direktiv: telefonkontrollen fick inte avslöjas i förhören, kundernas anonymitet skulle skyddas. Kvinnorna skulle förhöras men inte frågas om vilka de betjänat.
Utredarna fick uppgifter om kunder genom det kvinnorna berättade, anteckningarna i de beslagtagna kalendrarna (ofta bara initialer eller kodnamn) och telefonavlyssningen. Men när de skrev in namnen i en rapport till Östberg sa han att det var horribelt att skriva så, och att ”han inte var intresserad av en jävla massa skvaller.”
När Morgan Svensson inför rättegången i tingsrätten sammanställt protokoll från förundersökningen fick han besked från Östberg att utsagorna från det fåtal kunder som förhörts skulle redovisas i form av sammandrag, och att namnen inte skulle anges. Kunderna skulle bara betecknas med nummer. Kvinnornas namn och personnummer däremot skulle finnas med.
Det här förfaringssättet bröt helt mot normen. Morgan Svensson skrev senare i samband med JO:s utredning av ärendet att den här formen av redovisning var ny för honom eftersom det i tidigare förundersökningar rörande koppleri alltid redovisats namnen på aktuella kunder. Trots Östbergs anvisningar kom det under samtalen med kvinnorna ändå fram en hel del namn – inte i själva förhören som gav en friserad bild av verkligheten men vid sidan om, när bandspelarna var avstängda.
I utredningens slutskede fick förhörsledarna flera tips om att Doris Hopps brott var betydligt allvarligare än man först trott – hon skulle nämligen ha utnyttjat minderåriga flickor, under 15 år, i sin verksamhet. Om man kunde få fram bevis för detta skulle man även kunna åtala de kunder som utnyttjat flickorna för otukt med barn. Att utnyttja flickor under 18 år rubricerades ”förförelse av ungdom” och var också olagligt.
Ove Sjöstrand försökte få chefsåklagare Östberg att skjuta upp rättegången mot Hopp så att han skulle hinna undersöka uppgifterna om minderåriga flickor. Men Östberg satte sig på tvären. Han svarade: ”Varför rotar du i det där? Det påverkar inte påföljden.” Östberg menade att man redan kunde fälla Hopp, och eftersom det ännu inte fanns några bevis var han inte intresserad. Han körde på som planerat, och Ove S. uppmanades att gå tidigare på semester.
Anonymiseringen av kunderna och hanteringen av småflickorna ifrågasattes och ledde till två JO-anmälningar. I JO-utredningen som följde hävdade chefsåklagare Östberg att han före sin semester frågat utredarna om något kommit fram som tydde på att minderåriga flickor förekommit i Hopps verksamhet. Han sade sig ha fått veta att så ej var fallet. Men i samma JO-utredning ger utredaren Morgan Svensson rakt motsatt svar. Han säger att vid de spaningar som föregick ingripandet mot Hopp hade det framkommit att flickor i åldern 14-18 år ingick i organisationen. Polisen hade dock inte kunnat identifiera dem. Östberg hade informerats om detta förhållande. Med andra ord: Östberg visste att det gick att få fram allvarligare saker, men han valde att inte gräva vidare.
När det var dags för rättegång mot Doris Hopp, den 26 juni 1976, var Östberg på semester. Åter hade ärendet hamnat i kammaråklagare Wolffs knä. Han verkade inte glad över den uppgift han tilldelats, och hans agerande var också anmärkningsvärt. Enligt vad han själv rapporterat till Morgan Svensson sammanträffade han med Doris Hopp och hennes försvarsadvokat Leif Silbersky i arrestlokalen den 22 juni för att göra vissa ”överenskommelser” om hur målet skulle handläggas. Hopp hade gått med på att betala 250 000 kronor. Att åklagaren på detta sätt förhandlar med försvarsadvokaten och en tilltalad inför en rättegång strider mot all rättspraxis, och det mötet har väckt åtskilliga frågor. Idag ”minns inte” Leif Silbersky längre att mötet ägt rum – och det besöksblad från häktet som bekräftar mötet, och som Deanne Rauscher såg 2003 när hon granskade domen mot Hopp, har nu försvunnit spårlöst.
Huvudförhandlingen gick snabbt eftersom åklagaren inte yrkade på annan bevisning än Hopps egna uppgifter. Inga vittnen var uppe och talade. Påföljden stannade på minimistraffet för grovt koppleri, två års fängelse. Dessutom fick Hopp betala 200 000 kronor, vilket var 50 000 mindre än vad åklagaren yrkat på, och häpnadsväckande lite med tanke på de miljoner hon tjänat på sin koppleriverksamhet.
Doris Hopp var ändå inte nöjd. Hon ville inte acceptera att hennes koppleriverksamhet varit grov, och hon överklagade domen till Svea hovrätt. Om Wolff i det läget svarat med att i sin tur också överklaga skulle Hopps agerande ha varit riskfyllt. För i så fall skulle åklagaren kunnat ta in ta in nya uppgifter och få till stånd ett skärpt straff. Men Wolff förklarade sig nöjd med tingsrättens dom. Det betydde att hovrätten omöjligen kunde höja straffet, utan bara fastställa eller sänka det.
Utredaren Ove Sjöstrand kommenterar i boken. ”Om jag varit åklagare hade jag sagt till min personal att ’ta ut så mycket övertid du vill och leta fram bevisen. Se bara till att jag får ett protokoll innan rättegången!’ Om det hade krävts mer tid så hade Wolff åtminstone kunnat överklaga i stället för att lägga sig platt med ett genmäle som gjorde att hon i slutändan slapp undan.” Åklagarna gjorde vare sig det ena eller det andra.
Småflickorna utmanövreras ur härvan
Ove S. hade själv en tonårsdotter och kunde inte släppa tanken på de omtalade småflickorna. När han kom tillbaka från semestern bestämde han sig för att leta rätt på dem. Han hade redan vissa uppgifter: en av dem skulle heta Liv (inte flickans riktiga namn) vara intagen på ett behandlingshem i Brommatrakten och ha en pappa som var polis.
När väl Ove fick tid att leta tog det inte mer än någon dag att hitta flickan. ”Mot givna order” åkte Ove till behandlingshemmet, och han fick med sig Morgan S. Där fick de sina farhågor bekräftade. Liv hade börjat arbeta för Hopp 1974 när hon var 14 år. Snart fick hon sällskap av sin 15-åriga kusin Emelie. De båda flickorna berättade var för sig om sina upplevelser, och berättelserna sammanföll. Enligt Liv hade de under en tid tillbringat flera dagar i veckan i Doris Hopps lägenhet på Ruddammsvägen, där de tog emot upp till sju kunder om dagen. Där fanns påsar med amfetamin, som stod till Livs förfogande.
”Alla kunde se att jag var minderårig” säger Liv i boken.”Jag hade nästan inga bröst, ingenting. Jag såg ut som ett barn.” Personalen på behandlingshemmet berättade att Liv på många sätt också betedde sig som ett barn. Hon ville till exempel gärna att man skulle läsa en saga för henne när hon gick till sängs.
Småflickorna var attraktiva på könsmarknaden, de drog in stora summor och Doris Hopp ringde ofta till det behandlingshem där de bodde för att anlita dem. Då kallade hon sig Sonja och sa till personalen att det gällde barnvaktsjobb. Personalen blev dock misstänksam på grund av alla pengar som flickorna hade, och så småningom berättade flickorna vad som verkligen pågick. Liv började bli deprimerad, hade skuldkänslor och kände äckel, men när hon ville dra sig ur verksamheten blev hon uppläxad av Hopp. Emelie berättade att Hopp talat om att hon kände torpeder och att man lätt kunde leja någon så att ”man hamnade på sjukhus i tre månader, ett halvår eller ett år”. Flickorna upplevde det som ett hot och de var rädda.
Inför rättegången i hovrätten presenterade Ove och Morgan sina nya bevis för chefsåklagare Östberg. Han hade återvänt från semestern efter att överklagningstiden gått ut, men beslöt nu att lämna in ett anslutningsvad och yrka på strängare straff (något som bara verkar vara ett spel för gallerierna eftersom åklagaren inte överklagat tingsrättens dom, och straffet alltså inte gick att skärpa). Östberg skrev att den nya omständigheten var att ”bland de personer, vars otuktiga levnadssätt Doris hopp främjat och utnyttjat, ingår minst två flickor under 15 år och minst ytterligare två under 17 år.” Åklagare Wolff, som åter fick gå upp i rätten, hävdade att flickorna tillsammans betjänat uppskattningsvis 70 män under loppet av sex månader.
Till huvudförhandlingen i Svea hovrätt den 17 augusti 1976 kallades Liv, Emelie och Livs kontaktkvinna Tina som vittnen. Liv var i Norrbotten tillsammans med sin pappa men åklagaren ansåg att förhandlingarna kunde genomföras utan henne.
Vittnena tyckte att de inte fick något som helst stöd av åklagaren under rättegången. De centrala frågorna om hur flickorna utnyttjats och om förekomsten av narkotika ställdes inte. När Emelie klagade för en journalist från Expressen vidarebefordrade han detta till Wolff i en paus. Men efter pausen meddelade Hopp sig plötsligt nöjd med tingsrättens dom. Eftersom åklagarsidan inte överklagat lades målet ner. Doris Hopp ställdes alltså aldrig till svars för den skada hon tillfogat dessa unga flickor, och de gavs inget tillfälle att berätta.
Något måste åklagarna ändå göra med de uppgifter man fått fram om utnyttjandet av småflickorna. En av de kunder som flickorna nämnt var TV-journalisten Sigvard Hammar. Eftersom han erkände att han haft sex med dem så kunde han inte gärna frias helt. Men domen som föll den 22 november 1977 blev mild: sex månader, villkorligt för medhjälp till koppleri. Han dömdes aldrig för otukt med barn eller förförelse av ungdom eftersom han hävdade att han trott att flickorna var äldre. (I boken säger åklagare Östberg att han kände Sigvard Hammar, och det framgår också av ett avlyssnat telefonsamtal att Doris Hopp visste i förväg att Hammar skulle få en mild dom). Hammar var den ende som dömdes -trots att Wolff själv sagt att omkring 70 män utnyttjat flickorna. I ett Studio S program medgav Wolff att bara tre av dessa 70 män överhuvudtaget hörts. Även när åklagaren kände till namn avstod han från att agera. Wolffs förklaring var att han ansåg det omöjligt att bevisa att de haft anledning att anta att flickan var minderårig.
Carl Perssons PM
Näste person att hamna i kläm i bordellhärvan var rikspolischef Carl Persson. Han hade fått uppgifter från Säpo, som i sin tur talat med kriminalen, om att det bland Doris Hopps kunder fanns ett antal kända politiker. Carl Perssons oro gällde risken för landet säkerhet (spioneri) och risken för utpressning. Efter att ha begärt, och fått, en sammanställning av information från Morgan Svensson skrev Persson tre PM till statminister Palme. Han säger där att Hopp nämnt en rad framstående politiker (se annan artikel). Persson tar inte ställning till sanningshalten, men menar att enligt utredarna är åtminstone vissa påståenden ”ägnade att väcka viss tilltro”, det vill säga trovärdiga. Han tar upp att det bland de prostituerade fanns kvinnor knutna till den polske generalkonsuln och militärattachén och kunder från utländska ambassader.
Vidare nämner Carl Persson risken för att kvinnorna i ilska över att ha blivit utlämnade till pressen ska börja lämna upplysningar. En av kvinnorna hade sagt till utredarna att hon kunde ”störta den sittande regeringen” genom att avslöja sin förnämsta kund, Lennart Geijer. Hon hade också sagt att hon kände flickor som betjänat åklagare Östberg.
Den tredje promemorian hade rubriken ”Synpunkter från rikspolischefen”. Där föreslår Persson att regeringen omedelbart skulle tillsätta en särskild undersökningskommission för att ”utreda vad som framkommit av betydelse ur säkerhetssynpunkt och för att granska hanteringen av ärendet”.
Promemoriorna överlämnades till Thage G. Peterson den 20 augusti, två veckor innan valet, för vidare befordran till Olof Palme. Ett möte hölls två dagare senare med statsminister Olof Palme, Thage G. Peterson, Carl Persson och Åke Magnusson (överdirektör på Rikspolisstyrelsen). Där talade man om innehållet i ”avspänd och vänlig atmosfär”, enligt Carl Persson. Sen hände ingenting. Palme tillsatte ingen undersökningskommission. Han diarieförde inte ens Perssons PM, utan lade dem i ett förseglat konvolut och låste in dem i ett kassaskåp. Efter den socialdemokratiska valförlusten överlämnade Palme konvolutet till Fälldin. Inte heller han registrerade dokumenten.
Ledande politiker dementerar
Men det fanns journalister som grävde fram information om bordellhärvan. Först att komma med ett stort avslöjande var Peter Bratt i DN den 18 november 1977. Han hävdade att Carl Persson skrivit ett PM som pekade ut Lennart Geijer som prostitutionskund och säkerhetsrisk. Bratt hade fel i några detaljer, som att PM:et skulle ha skrivits 1969, men rätt i stora drag.
Artikeln utlöste en storm av dementier. Geijer kallade i Aftonbladet påståendena lögn och förbannad dikt. Hans Holmér dementerade att Säpo i någon promemoria hävdat att Geijer var en säkerhetsrisk och att Geijers namn fanns med i någon bordellutredning. Samtidigt var allt material hemligstämplat i 20 år, så det var svårt för någon att gå ut och hävda motsatsen. Den 20 november publicerades en dementi i Dagens Nyheter som var undertecknad av Olof Palme. I boken om DN, Stormarnas hus, säger Ebbe Carlsson att det var han som höll i pennan, och att dementigruppen arbetade som en centralredaktion. Ebbe Carlsson som tidigare varit Geijers informationssekreterare var nu redaktör för Västgöta Demokraten. I samma tidning slog Geijer fast att allt som Peter Bratt skrivit var ”fullständig lögn”.
Trycket på DN blev för hårt. Samma dag som Palmes dementi publicerades bad tidningen om ursäkt. Peter Bratt skrev själv ”Samtliga beskyllningar mot Lennart Geijer är felaktiga…. Jag har brustit i omdöme.” Efter förlikning accepterade Geijer att DN avsatte 50 000 kronor till ett årligt stipendium ”till undersökande reportrars förkovran”. I stipendienämnden satt bland andra Ebbe Carlsson.
Men andra journalister fortsatte att söka information. Reportrarna i TV-programmet Studio S, bland andra Janne Mattson (medförfattare till boken Makten, männen, mörkläggningen) talade med inblandade prostituerade. Den 2 maj 1978 sände de sitt program om bordellmamman, och slog fast att flera statsråd fanns på hennes kundlista. Efter detta krävde den centerpartistiska riksdagskvinnan Gunilla André i en interpellation besked av statsminister Fälldin. Hon ville veta vilka politiker som pekats ut. ”Det har nämligen med människosyn att göra – väljarna har rätt att veta hur en politiker ser på oss kvinnor: som människa eller handelsvara.”
Mörkläggning för demokratin?
Några dagar senare gick Fälldin upp i talarstolen och höll sitt berömda tal där han erkände att PM:et fanns. Han sa att Palme gjort vissa efterforskningar men att det bara innehöll rykten. Han sa att bordellmamman uppgivit namn på kunder hon skulle ha haft och fortsatte ”Jag kunde på rak arm konstatera en lögn. Jag fann nämligen att mitt eget namn var uppgivet bland de uppgivna kunderna.”
Fälldin förklarade att han inte ville bidra till ryktesspridningen genom att lämna ut fler namn. Han hade diskuterat promemorian med folkpartiledaren Per Ahlmark och moderaternas ordförande Gösta Bohman. Alla var överens med Palme om att det saknades grund att gå vidare med en särskild kommission.
Palme gick också upp i talarstolen och sa att man undersökt frågan och funnit att det bara handlade om illvilliga rykten. Undersökningen han syftade på var att Hans Holmérs tittat på PM:en någon dag och sen avfärdat dem. ”Utredningen” redovisades bara för Palme och Thage G. Peterson. Någon skriftlig rapport verkar överhuvudtaget inte finnas.
Palme underströk att politiker inte ska falla undan för ryktesspridare. Det var ett viktigt led i värnet av demokratins vitalitet. ”Det finns alltid de som är villiga att springa med sladdret i sin mun och låtsas ha speciella insikter och göra sig märkvärdiga inför omgivningen.”
Gunilla André var nöjd med svaret, liksom praktiskt taget hela riksdagen. Bara Per Gahrton och Vpk:s Jörn Svensson, som båda stod utanför maktens inre kretsar, protesterade. De ifrågasatte hemlighetsmakeriet, att de utpekade friade sig själva och polisens roll. Palme replikerade ”Snus är snus och strunt är strunt om än i polisiära promemorior. Det är den enkla sanningen.”
”Alla ansvariga politiker” (folkpartiledaren Ola Ullstens uttryck) var alltså plötsligt helt eniga, och nu handlade det om tron på de förtroendevalda, ja, på hela det demokratiska systemet. Man kan förstå att de flesta reagerade som Morgan Svensson – de ville inte/kunde inte tro att folkvalda var lögnare som höll upp en falsk fasad. Och många som visste eller anade – de lade locket på.
Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo, säger i boken: ”Det mörklades. Sverige skulle rasat samman som ett korthus om sanningen kommit fram. Man försökte komma runt det här på alla sätt utan att det skulle braka fullständigt åt helvete.”
Efter riksdagsdebatten flyttades all uppmärksamhet från politikernas eventuella bordellbesök till Carl Persson.”Nu skulle budbäraren dödas”, som han själv kärvt skriver i sina memoarer. Hans motiv ifrågasattes och flera tidningar framställde honom som en provokatör. Aftonbladet undrade varför han inte avskedats omedelbart, vilket naturligtvis vore en befogad fråga om den bild som gavs av Carl Persson vore riktig. Samma tidning skrev ”Det finns gränser för vad polisen får utnyttjas till. Polisen får inte bli en stat i staten som skaffar sig upplysningar som kan användas som utpressning mot den politiska ledningen i landet…”
Persson, vars enda förslag ju var att påståendena skulle undersökas, såg bara en väg att bli rentvådd. Han anmälde sig själv för att låta Justitiekanslern (JK) utreda om han handlat felaktigt. JK Ingvar Gullnäs gick igenom hela polis-utredningen i bordellaffären och Säpos utredningsmaterial plus mycket mer. Han förhörde elva inblandade poliser. Hans slutsats blev att Carl Persson handlat korrekt, och även att vissa av uppgifterna i hans PM var otillförlitliga. Men hans konstaterande väckte inget medialt intresse.
I sina memoarer Utan omsvep skriver Carl Persson: ”En fråga kvarstår: om nu Olof Palme verkligen ansåg att ”promemorian” var att beteckna som strunt – vilket påstås ha bekräftats av Holmérs utredning, vart den nu tog vägen – varför avskrevs då inte ärendet genast och arkiverades i vanlig ordning? I stället låstes handlingarna in i ett kassaskåp på statsrådsberedningen och överlämnades till den nye statsministern, Thorbjörn Fälldin, under högtidliga former i ett förseglat kuvert mot särskilt kvitto. Varför denna behandling av ”strunt” och ”skvaller”?
Kerstin Alfredsson,
/Från Socialisten nr 74. Först ublicerad på Internet 051003/.
Socialisten har fått läsa delar av Deanne Rauschers källmaterial och vi har också talat med personer hon citerar.
Till oss säger Ove Sjöstrand, idag pensionerad kriminalinpektör, att han står för allt han säger i Makten, männen, mörkläggningen.
– Deanne har jobbat bra, säger han, men hon har inte fått fram 100 procent eftersom det gått så lång tid sen det hände.
Ove var den som förhörde de prostituerade kvinnorna och han blev så småningom övertygad om att det de sa var sant.
– De berättade helt spontant – vi skulle ju inte fråga om kunderna – och fast många av dem inte kände varandra stämde deras historier överens. De beskrev också sina kunder i detalj.
– Flickorna behandlades väldigt illa, säger Ove. Tidningen Se publicerade deras namn, personnummer och yrken. (De här kvinnorna hade i allmänhet vanliga yrken vid sidan om.) Dessutom skönstaxerades kvinnorna av skattemyndigheten efter rättegången. Flera av dem tvingades ta lån för att betala.
Fakta:
Deannes källor
Deanne Rauscher har gått igenom arkiven och läst: Domen och hela förundersökningen, inklusive den hemligstämplade delen. Den motsägelsefulla JO-utredningen om fallet. Justitiekanslerns (JK) utredning, som kom fram till att Carl Persson handlat korrekt (men där har viktiga sidor försvunnit). Hemligstämplat material på SÄPO. Rikspolischef Carl Perssons PM och hans memoarer Utan omsvep. Andra böcker som skrivits om ämnet: Jan Guillous Nya berättelser, Leif GW Perssons bok.
Hon har lyssnat igenom omkring 50 timmars hemlig telefonavlyssning av Doris Hopp.
Hon har talat med alla poliser som var inblandade och som fortfarande lever: Utredarna Morgan Svensson och Ove Sjöstrand, Säpos Karl-Hugo Jansson och Olof Frånstedt, den före detta rikspolischefen Carl Persson. Vidare med: Politiker, riksdagsledamöter – inte Fälldin dock. Prostituerade kvinnor som nämns i förundersökningen och även andra kvinnor som var prostituerade vid samma tid, bland dem till exempel ”Inga”, som senare blev riksdagskvinna. Lillemor Östlin (sålde under lång tid sex till L. Geijer, gav 2005 ut boken Hinsehäxan). Deanne har haft många samtal med två av ”småflickorna” i Doris Hopps stall, liksom med Livs pappa, personal och övriga ungdomar på de behandlingshem där de minderåriga flickorna bodde.
Dessutom: Fängelsedirektörer, den så kallade kanslihusflickan, folk i den militära säkerhetstjänsten. Grannar, vänner, släktingar till Doris Hopp. Dåvarande justitiekansler Gullnäs, jurister och journalister som bevakat frågan. Fick tillgång till hela Studio S research-material.
Det ter sig ytterst märkligt att så många i samhällets topp tyckte att det var nödvändigt att ljuga, hota och förtala för att mörklägga bordellhärvan. Trots allt var det på 1970-talet inte olagligt att köpa kvinnor, och sexliberalismens vindar blåste starkt. Att minder-åriga var inblandade förklarar en del, men mörkläggningens ramar sträckte sig långt bortom detta. Bakom agerandet ligger en komplex väv av attityder och intressen.
Allt material ovan publicerades i Socialisten nr 74. Publicerat på Internet 051003.
Doris Signe Hopp, född 16 juli 1930 i Sankt Görans församling i Stockholm, död 31 oktober 1998 i Stockholm, var ledare för ett callgirlnätverk i Stockholm fram till mitten av 1970-talet, i pressen känd som “bordellmamman“. Trots att prostitution och bordellverksamhet var vanlig i Stockholm i början av 1970-talet, gjordes sällan polisingripanden mot verksamheten. I fallet med Doris Hopps verksamhet fanns dock några polska kvinnor som hade kontakt med sitt lands ambassad i Stockholm, samtidigt som det fanns misstankar om att många av samhällets toppar fanns bland kunderna. Detta ledde till att SÄPO fick intresse för verksamheten.[1] En annan bidragande orsak kan ha varit att några av de prostituerade var minderåriga, de yngsta i 14-årsåldern. Således slog polisen till mot Doris Hopp, som greps 1976 och senare dömdes till två års fängelse.[2] Det hela kom att kallas bordellhärvan och fick stor uppmärksamhet i svenska medier.
Bordellhärvan fick en fortsättning i Geijeraffären när Dagens Nyheter den 18 november 1977 uppgav att den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijers skulle ha varit en av kunderna,[1] som omnämnts i polisutredningen och sedan i en promemoria från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme 1976. Promemorian hävdade inte att det skulle finnas några direkta, trovärdiga vittnesbelägg för detta eller att misstanken var stark. Uppgifterna kom från prostituerade vid bordellen och hade förmedlats i polisförhör. Bland övriga som pekats ut som kunder fanns de centerpartistiska politikerna Thorbjörn Fälldin (Sveriges statsminister då Geijeraffären inleddes) och Olof Johansson. Båda har kraftigt dementerat uppgifterna om att de skulle varit bordellgäster hos Doris Hopp.
Geijeraffären var en politisk skandal i Sverige under senare delen av 1970-talet som inbegrep mörkläggning och falska dementier. Lennart Geijer, Sveriges justitieminister 1969-1976, hade enligt en hemlig promemoria 1976 från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme, nämnts som en av flera högt uppsatta personer vars agerande eventuellt kunde ha skadlig verkan för rikets säkerhet. I fallet Geijer misstänktes denne kunna ha köpt sexuella tjänster av prostituerade med anknytning till främmande makts underrättelsetjänst, på en bordell driven av Doris Hopp. Promemorian hävdade inte att det skulle finnas några direkta, trovärdiga vittnesbelägg för detta eller att misstanken var stark. Dock måste Geijer enligt polisen betraktas som en potentiell säkerhetsrisk så länge misstankarna förblev outredda.
Efter att journalisten Peter Bratt i mitten av november 1977 skrivit om promemorian i Dagens Nyheter, dementerade Geijer och Olof Palme historien och DN blev skadeståndsskyldiga. Promemorian blev offentlig 1991 och bekräftade i princip Bratts artikel när det gällde polisens ställning till behovet av utredning och säkerhetstänkande: däremot har inga undersökningar, då eller senare, kunnat visa att det skulle funnits någon substans i påståendena om Geijers och andras bordellbesök, som härstammade från bordellmamman Doris Hopp själv.
Det är uppenbart att man håller varandra om ryggen och räddningen på 70talet var väl att man inte hade internet, inte den möjlighet till kommunikation, digitala bilder, mobilkameror etc som vi har idag.
Idag hade det dröjt mindre än en minut i de fall där stadsministern besökt en bordell. Ja vi har ju Littorin som avslöjades med kallingarna vid anklarna. ÄVen Reinfeld har stått med i en prostituerads telefonbok, vilket var precis innan skiljsmässan vill jag minnas. Vid sökning hittade jag bara informationen på de mindre "officiella nyhetssidorna. Den som är hågad kan söka på Reinfeldt prostituerad så får ni träffar.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Mörkläggningen – så gick den till
Hur gick det till när bordellhärvan, som hade så många inblandade, tystades ned?
Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok Makten, männen, mörkläggningen beskriver händelseförloppet. Det är en historia som avslöjar hur maktpositioner i regering, riksdag, media och rättsväsende kan användas för att hindra att obekväma påståenden utreds och att obehagliga frågor överhuvudtaget ställs.
Den 10 maj 1976 greps den så kallade bordellmamman Doris Hopp, misstänkt för grovt koppleri. Det var Stockholmspolisen som slog till efter att man en tid bevakat hennes lägenhet och avlyssnat hennes telefoner. Det som kommit fram tydde på att Hopp hade minst 28 kvinnor i sitt ”stall”. Själv avslöjade hon dock i ett telefonsamtal att det var ”närmare 40 stycken”.
Tipset om Hopps verksamhet hade stockholmspolisen fått från Säpo, som under sina spaningar på öststatsdiplomater upptäckt att polska prostituerade kvinnor arbetade för Hopp. Kvinnorna hade kontakter med polska ambassaden och samtidigt högt uppsatta svenska militärer som kunder. Säpo spanade också på den ryska nyhetsbyrån, som råkade ligga intill Hopps bostad, och noterade att en del kända män besökte henne.
”Ligga lågt”
Från första början stötte de poliser som skulle utreda härvan på motstånd. Det första tecknet var det besök polisintendent Kurt Nyblom fick av justitieminister Lennart Geijers informationssekreterare, Ebbe Carlsson, samma dag som Doris Hopp häktades. Carlsson förklarade ”Du, det där ärendet som ni började med i morse, det är inget stort, det ska ni inte hålla på med.” Kurt Nybloms kommentar till Expressens Per Wendel samma dag löd: ”Här kommer Ebbe Carlsson och säger att vi ska ligga lågt. Och tidningarna har inte ens kommit ut ännu. Då går det fort.”
Kriminalinspektör Ove Sjöstrand var den polis som först sattes att arbeta med fallet. Han tog både hand om beslagtaget material, som adresskalendrar och fickkalendrar, och lyssnade på Hopps bandinspelade telefonsamtal. Det var också han som senare förhörde kvinnorna, inklusive Hopp själv.
När förhören med Hopp och de prostituerade kvinnorna skulle börja kallades dock ytterligare en polis in, kriminalinspektör Morgan Svensson, som skulle stå för själva utredningen och hålla i kontakterna med överordnade inom polisväsendet. Han förhörde kunderna.
Morgan Svensson sågs av omgivningen som en lojal socialdemokrat och det var uppenbart att han plågades av att höra de prostituerade kvinnorna tala om att de hade kända socialdemokratiska politiker som kunder. Han ville inte tro på detta. Enligt Ove Sjöstrand ville han inte heller gärna lyssna på banden från telefonavlyssningen, där samma typ av information kom fram. Ändå fick han naturligtvis reda på vad som sades, och vid något tillfälle var de båda skakade utredarna överens om att om detta kom ut så skulle det bli ett konstigt val till hösten. I så fall skulle förmodligen småpartierna Kristen Demokratisk Samling och VPK (som inte verkade indragna i härvan) vinna, antog de.
Ove Sjöstrand som lyssnade på både band och kvinnor kommenterar: ”Jag satt inne med allting och jag tyckte att det var otäckt för det fanns en massa information som folk inte ville skulle komma fram. Morgan hade ju haft besök av Hans Holmér som då fortfarande var Säpo-chef. Efter de mötena sade Morgan hela tiden att namnen på banden var ovidkommande. Jag skulle inte skriva upp de namn som nämndes.”
Ove S. fick flera anledningar att känna obehag. Under utredningens gång upptäckte han att han var skuggad ett par gånger, bland annat av en bil som hyrts av Säpo. Han fick också ett anonymt telefonsamtal där hot riktades mot hans familj. Efter det blev han uppmanad av sin chef, Kurt Nyblom, att ständigt bära laddat vapen.
Åklagarna mörklägger
Chefsåklagare Erik Östberg var ansvarig för ärendet och spelar samtidigt en märklig roll i härvan. Samma dag som Doris Hopp greps sjukskrev sig Östberg och lämnade över till kammaråklagare Torsten Wolff. Sen hoppade Östberg ut och in i fallet på grund av semestrar, samtidigt som han gav klara direktiv: telefonkontrollen fick inte avslöjas i förhören, kundernas anonymitet skulle skyddas. Kvinnorna skulle förhöras men inte frågas om vilka de betjänat.
Utredarna fick uppgifter om kunder genom det kvinnorna berättade, anteckningarna i de beslagtagna kalendrarna (ofta bara initialer eller kodnamn) och telefonavlyssningen. Men när de skrev in namnen i en rapport till Östberg sa han att det var horribelt att skriva så, och att ”han inte var intresserad av en jävla massa skvaller.”
När Morgan Svensson inför rättegången i tingsrätten sammanställt protokoll från förundersökningen fick han besked från Östberg att utsagorna från det fåtal kunder som förhörts skulle redovisas i form av sammandrag, och att namnen inte skulle anges. Kunderna skulle bara betecknas med nummer. Kvinnornas namn och personnummer däremot skulle finnas med.
Det här förfaringssättet bröt helt mot normen. Morgan Svensson skrev senare i samband med JO:s utredning av ärendet att den här formen av redovisning var ny för honom eftersom det i tidigare förundersökningar rörande koppleri alltid redovisats namnen på aktuella kunder. Trots Östbergs anvisningar kom det under samtalen med kvinnorna ändå fram en hel del namn – inte i själva förhören som gav en friserad bild av verkligheten men vid sidan om, när bandspelarna var avstängda.
I utredningens slutskede fick förhörsledarna flera tips om att Doris Hopps brott var betydligt allvarligare än man först trott – hon skulle nämligen ha utnyttjat minderåriga flickor, under 15 år, i sin verksamhet. Om man kunde få fram bevis för detta skulle man även kunna åtala de kunder som utnyttjat flickorna för otukt med barn. Att utnyttja flickor under 18 år rubricerades ”förförelse av ungdom” och var också olagligt.
Ove Sjöstrand försökte få chefsåklagare Östberg att skjuta upp rättegången mot Hopp så att han skulle hinna undersöka uppgifterna om minderåriga flickor. Men Östberg satte sig på tvären. Han svarade: ”Varför rotar du i det där? Det påverkar inte påföljden.” Östberg menade att man redan kunde fälla Hopp, och eftersom det ännu inte fanns några bevis var han inte intresserad. Han körde på som planerat, och Ove S. uppmanades att gå tidigare på semester.
Anonymiseringen av kunderna och hanteringen av småflickorna ifrågasattes och ledde till två JO-anmälningar. I JO-utredningen som följde hävdade chefsåklagare Östberg att han före sin semester frågat utredarna om något kommit fram som tydde på att minderåriga flickor förekommit i Hopps verksamhet. Han sade sig ha fått veta att så ej var fallet. Men i samma JO-utredning ger utredaren Morgan Svensson rakt motsatt svar. Han säger att vid de spaningar som föregick ingripandet mot Hopp hade det framkommit att flickor i åldern 14-18 år ingick i organisationen. Polisen hade dock inte kunnat identifiera dem. Östberg hade informerats om detta förhållande. Med andra ord: Östberg visste att det gick att få fram allvarligare saker, men han valde att inte gräva vidare.
När det var dags för rättegång mot Doris Hopp, den 26 juni 1976, var Östberg på semester. Åter hade ärendet hamnat i kammaråklagare Wolffs knä. Han verkade inte glad över den uppgift han tilldelats, och hans agerande var också anmärkningsvärt. Enligt vad han själv rapporterat till Morgan Svensson sammanträffade han med Doris Hopp och hennes försvarsadvokat Leif Silbersky i arrestlokalen den 22 juni för att göra vissa ”överenskommelser” om hur målet skulle handläggas. Hopp hade gått med på att betala 250 000 kronor. Att åklagaren på detta sätt förhandlar med försvarsadvokaten och en tilltalad inför en rättegång strider mot all rättspraxis, och det mötet har väckt åtskilliga frågor. Idag ”minns inte” Leif Silbersky längre att mötet ägt rum – och det besöksblad från häktet som bekräftar mötet, och som Deanne Rauscher såg 2003 när hon granskade domen mot Hopp, har nu försvunnit spårlöst.
Huvudförhandlingen gick snabbt eftersom åklagaren inte yrkade på annan bevisning än Hopps egna uppgifter. Inga vittnen var uppe och talade. Påföljden stannade på minimistraffet för grovt koppleri, två års fängelse. Dessutom fick Hopp betala 200 000 kronor, vilket var 50 000 mindre än vad åklagaren yrkat på, och häpnadsväckande lite med tanke på de miljoner hon tjänat på sin koppleriverksamhet.
Doris Hopp var ändå inte nöjd. Hon ville inte acceptera att hennes koppleriverksamhet varit grov, och hon överklagade domen till Svea hovrätt. Om Wolff i det läget svarat med att i sin tur också överklaga skulle Hopps agerande ha varit riskfyllt. För i så fall skulle åklagaren kunnat ta in ta in nya uppgifter och få till stånd ett skärpt straff. Men Wolff förklarade sig nöjd med tingsrättens dom. Det betydde att hovrätten omöjligen kunde höja straffet, utan bara fastställa eller sänka det.
Utredaren Ove Sjöstrand kommenterar i boken. ”Om jag varit åklagare hade jag sagt till min personal att ’ta ut så mycket övertid du vill och leta fram bevisen. Se bara till att jag får ett protokoll innan rättegången!’ Om det hade krävts mer tid så hade Wolff åtminstone kunnat överklaga i stället för att lägga sig platt med ett genmäle som gjorde att hon i slutändan slapp undan.” Åklagarna gjorde vare sig det ena eller det andra.
Småflickorna utmanövreras ur härvan
Ove S. hade själv en tonårsdotter och kunde inte släppa tanken på de omtalade småflickorna. När han kom tillbaka från semestern bestämde han sig för att leta rätt på dem. Han hade redan vissa uppgifter: en av dem skulle heta Liv (inte flickans riktiga namn) vara intagen på ett behandlingshem i Brommatrakten och ha en pappa som var polis.
När väl Ove fick tid att leta tog det inte mer än någon dag att hitta flickan. ”Mot givna order” åkte Ove till behandlingshemmet, och han fick med sig Morgan S. Där fick de sina farhågor bekräftade. Liv hade börjat arbeta för Hopp 1974 när hon var 14 år. Snart fick hon sällskap av sin 15-åriga kusin Emelie. De båda flickorna berättade var för sig om sina upplevelser, och berättelserna sammanföll. Enligt Liv hade de under en tid tillbringat flera dagar i veckan i Doris Hopps lägenhet på Ruddammsvägen, där de tog emot upp till sju kunder om dagen. Där fanns påsar med amfetamin, som stod till Livs förfogande.
”Alla kunde se att jag var minderårig” säger Liv i boken.”Jag hade nästan inga bröst, ingenting. Jag såg ut som ett barn.” Personalen på behandlingshemmet berättade att Liv på många sätt också betedde sig som ett barn. Hon ville till exempel gärna att man skulle läsa en saga för henne när hon gick till sängs.
Småflickorna var attraktiva på könsmarknaden, de drog in stora summor och Doris Hopp ringde ofta till det behandlingshem där de bodde för att anlita dem. Då kallade hon sig Sonja och sa till personalen att det gällde barnvaktsjobb. Personalen blev dock misstänksam på grund av alla pengar som flickorna hade, och så småningom berättade flickorna vad som verkligen pågick. Liv började bli deprimerad, hade skuldkänslor och kände äckel, men när hon ville dra sig ur verksamheten blev hon uppläxad av Hopp. Emelie berättade att Hopp talat om att hon kände torpeder och att man lätt kunde leja någon så att ”man hamnade på sjukhus i tre månader, ett halvår eller ett år”. Flickorna upplevde det som ett hot och de var rädda.
Inför rättegången i hovrätten presenterade Ove och Morgan sina nya bevis för chefsåklagare Östberg. Han hade återvänt från semestern efter att överklagningstiden gått ut, men beslöt nu att lämna in ett anslutningsvad och yrka på strängare straff (något som bara verkar vara ett spel för gallerierna eftersom åklagaren inte överklagat tingsrättens dom, och straffet alltså inte gick att skärpa). Östberg skrev att den nya omständigheten var att ”bland de personer, vars otuktiga levnadssätt Doris hopp främjat och utnyttjat, ingår minst två flickor under 15 år och minst ytterligare två under 17 år.” Åklagare Wolff, som åter fick gå upp i rätten, hävdade att flickorna tillsammans betjänat uppskattningsvis 70 män under loppet av sex månader.
Till huvudförhandlingen i Svea hovrätt den 17 augusti 1976 kallades Liv, Emelie och Livs kontaktkvinna Tina som vittnen. Liv var i Norrbotten tillsammans med sin pappa men åklagaren ansåg att förhandlingarna kunde genomföras utan henne.
Vittnena tyckte att de inte fick något som helst stöd av åklagaren under rättegången. De centrala frågorna om hur flickorna utnyttjats och om förekomsten av narkotika ställdes inte. När Emelie klagade för en journalist från Expressen vidarebefordrade han detta till Wolff i en paus. Men efter pausen meddelade Hopp sig plötsligt nöjd med tingsrättens dom. Eftersom åklagarsidan inte överklagat lades målet ner. Doris Hopp ställdes alltså aldrig till svars för den skada hon tillfogat dessa unga flickor, och de gavs inget tillfälle att berätta.
Något måste åklagarna ändå göra med de uppgifter man fått fram om utnyttjandet av småflickorna. En av de kunder som flickorna nämnt var TV-journalisten Sigvard Hammar. Eftersom han erkände att han haft sex med dem så kunde han inte gärna frias helt. Men domen som föll den 22 november 1977 blev mild: sex månader, villkorligt för medhjälp till koppleri. Han dömdes aldrig för otukt med barn eller förförelse av ungdom eftersom han hävdade att han trott att flickorna var äldre. (I boken säger åklagare Östberg att han kände Sigvard Hammar, och det framgår också av ett avlyssnat telefonsamtal att Doris Hopp visste i förväg att Hammar skulle få en mild dom). Hammar var den ende som dömdes -trots att Wolff själv sagt att omkring 70 män utnyttjat flickorna. I ett Studio S program medgav Wolff att bara tre av dessa 70 män överhuvudtaget hörts. Även när åklagaren kände till namn avstod han från att agera. Wolffs förklaring var att han ansåg det omöjligt att bevisa att de haft anledning att anta att flickan var minderårig.
Carl Perssons PM
Näste person att hamna i kläm i bordellhärvan var rikspolischef Carl Persson. Han hade fått uppgifter från Säpo, som i sin tur talat med kriminalen, om att det bland Doris Hopps kunder fanns ett antal kända politiker. Carl Perssons oro gällde risken för landet säkerhet (spioneri) och risken för utpressning. Efter att ha begärt, och fått, en sammanställning av information från Morgan Svensson skrev Persson tre PM till statminister Palme. Han säger där att Hopp nämnt en rad framstående politiker (se annan artikel). Persson tar inte ställning till sanningshalten, men menar att enligt utredarna är åtminstone vissa påståenden ”ägnade att väcka viss tilltro”, det vill säga trovärdiga. Han tar upp att det bland de prostituerade fanns kvinnor knutna till den polske generalkonsuln och militärattachén och kunder från utländska ambassader.
Vidare nämner Carl Persson risken för att kvinnorna i ilska över att ha blivit utlämnade till pressen ska börja lämna upplysningar. En av kvinnorna hade sagt till utredarna att hon kunde ”störta den sittande regeringen” genom att avslöja sin förnämsta kund, Lennart Geijer. Hon hade också sagt att hon kände flickor som betjänat åklagare Östberg.
Den tredje promemorian hade rubriken ”Synpunkter från rikspolischefen”. Där föreslår Persson att regeringen omedelbart skulle tillsätta en särskild undersökningskommission för att ”utreda vad som framkommit av betydelse ur säkerhetssynpunkt och för att granska hanteringen av ärendet”.
Promemoriorna överlämnades till Thage G. Peterson den 20 augusti, två veckor innan valet, för vidare befordran till Olof Palme. Ett möte hölls två dagare senare med statsminister Olof Palme, Thage G. Peterson, Carl Persson och Åke Magnusson (överdirektör på Rikspolisstyrelsen). Där talade man om innehållet i ”avspänd och vänlig atmosfär”, enligt Carl Persson. Sen hände ingenting. Palme tillsatte ingen undersökningskommission. Han diarieförde inte ens Perssons PM, utan lade dem i ett förseglat konvolut och låste in dem i ett kassaskåp. Efter den socialdemokratiska valförlusten överlämnade Palme konvolutet till Fälldin. Inte heller han registrerade dokumenten.
Ledande politiker dementerar
Men det fanns journalister som grävde fram information om bordellhärvan. Först att komma med ett stort avslöjande var Peter Bratt i DN den 18 november 1977. Han hävdade att Carl Persson skrivit ett PM som pekade ut Lennart Geijer som prostitutionskund och säkerhetsrisk. Bratt hade fel i några detaljer, som att PM:et skulle ha skrivits 1969, men rätt i stora drag.
Artikeln utlöste en storm av dementier. Geijer kallade i Aftonbladet påståendena lögn och förbannad dikt. Hans Holmér dementerade att Säpo i någon promemoria hävdat att Geijer var en säkerhetsrisk och att Geijers namn fanns med i någon bordellutredning. Samtidigt var allt material hemligstämplat i 20 år, så det var svårt för någon att gå ut och hävda motsatsen. Den 20 november publicerades en dementi i Dagens Nyheter som var undertecknad av Olof Palme. I boken om DN, Stormarnas hus, säger Ebbe Carlsson att det var han som höll i pennan, och att dementigruppen arbetade som en centralredaktion. Ebbe Carlsson som tidigare varit Geijers informationssekreterare var nu redaktör för Västgöta Demokraten. I samma tidning slog Geijer fast att allt som Peter Bratt skrivit var ”fullständig lögn”.
Trycket på DN blev för hårt. Samma dag som Palmes dementi publicerades bad tidningen om ursäkt. Peter Bratt skrev själv ”Samtliga beskyllningar mot Lennart Geijer är felaktiga…. Jag har brustit i omdöme.” Efter förlikning accepterade Geijer att DN avsatte 50 000 kronor till ett årligt stipendium ”till undersökande reportrars förkovran”. I stipendienämnden satt bland andra Ebbe Carlsson.
Men andra journalister fortsatte att söka information. Reportrarna i TV-programmet Studio S, bland andra Janne Mattson (medförfattare till boken Makten, männen, mörkläggningen) talade med inblandade prostituerade. Den 2 maj 1978 sände de sitt program om bordellmamman, och slog fast att flera statsråd fanns på hennes kundlista. Efter detta krävde den centerpartistiska riksdagskvinnan Gunilla André i en interpellation besked av statsminister Fälldin. Hon ville veta vilka politiker som pekats ut. ”Det har nämligen med människosyn att göra – väljarna har rätt att veta hur en politiker ser på oss kvinnor: som människa eller handelsvara.”
Mörkläggning för demokratin?
Några dagar senare gick Fälldin upp i talarstolen och höll sitt berömda tal där han erkände att PM:et fanns. Han sa att Palme gjort vissa efterforskningar men att det bara innehöll rykten. Han sa att bordellmamman uppgivit namn på kunder hon skulle ha haft och fortsatte ”Jag kunde på rak arm konstatera en lögn. Jag fann nämligen att mitt eget namn var uppgivet bland de uppgivna kunderna.”
Fälldin förklarade att han inte ville bidra till ryktesspridningen genom att lämna ut fler namn. Han hade diskuterat promemorian med folkpartiledaren Per Ahlmark och moderaternas ordförande Gösta Bohman. Alla var överens med Palme om att det saknades grund att gå vidare med en särskild kommission.
Palme gick också upp i talarstolen och sa att man undersökt frågan och funnit att det bara handlade om illvilliga rykten. Undersökningen han syftade på var att Hans Holmérs tittat på PM:en någon dag och sen avfärdat dem. ”Utredningen” redovisades bara för Palme och Thage G. Peterson. Någon skriftlig rapport verkar överhuvudtaget inte finnas.
Palme underströk att politiker inte ska falla undan för ryktesspridare. Det var ett viktigt led i värnet av demokratins vitalitet. ”Det finns alltid de som är villiga att springa med sladdret i sin mun och låtsas ha speciella insikter och göra sig märkvärdiga inför omgivningen.”
Gunilla André var nöjd med svaret, liksom praktiskt taget hela riksdagen. Bara Per Gahrton och Vpk:s Jörn Svensson, som båda stod utanför maktens inre kretsar, protesterade. De ifrågasatte hemlighetsmakeriet, att de utpekade friade sig själva och polisens roll. Palme replikerade ”Snus är snus och strunt är strunt om än i polisiära promemorior. Det är den enkla sanningen.”
”Alla ansvariga politiker” (folkpartiledaren Ola Ullstens uttryck) var alltså plötsligt helt eniga, och nu handlade det om tron på de förtroendevalda, ja, på hela det demokratiska systemet. Man kan förstå att de flesta reagerade som Morgan Svensson – de ville inte/kunde inte tro att folkvalda var lögnare som höll upp en falsk fasad. Och många som visste eller anade – de lade locket på.
Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo, säger i boken: ”Det mörklades. Sverige skulle rasat samman som ett korthus om sanningen kommit fram. Man försökte komma runt det här på alla sätt utan att det skulle braka fullständigt åt helvete.”
Efter riksdagsdebatten flyttades all uppmärksamhet från politikernas eventuella bordellbesök till Carl Persson.”Nu skulle budbäraren dödas”, som han själv kärvt skriver i sina memoarer. Hans motiv ifrågasattes och flera tidningar framställde honom som en provokatör. Aftonbladet undrade varför han inte avskedats omedelbart, vilket naturligtvis vore en befogad fråga om den bild som gavs av Carl Persson vore riktig. Samma tidning skrev ”Det finns gränser för vad polisen får utnyttjas till. Polisen får inte bli en stat i staten som skaffar sig upplysningar som kan användas som utpressning mot den politiska ledningen i landet…”
Persson, vars enda förslag ju var att påståendena skulle undersökas, såg bara en väg att bli rentvådd. Han anmälde sig själv för att låta Justitiekanslern (JK) utreda om han handlat felaktigt. JK Ingvar Gullnäs gick igenom hela polis-utredningen i bordellaffären och Säpos utredningsmaterial plus mycket mer. Han förhörde elva inblandade poliser. Hans slutsats blev att Carl Persson handlat korrekt, och även att vissa av uppgifterna i hans PM var otillförlitliga. Men hans konstaterande väckte inget medialt intresse.
I sina memoarer Utan omsvep skriver Carl Persson: ”En fråga kvarstår: om nu Olof Palme verkligen ansåg att ”promemorian” var att beteckna som strunt – vilket påstås ha bekräftats av Holmérs utredning, vart den nu tog vägen – varför avskrevs då inte ärendet genast och arkiverades i vanlig ordning? I stället låstes handlingarna in i ett kassaskåp på statsrådsberedningen och överlämnades till den nye statsministern, Thorbjörn Fälldin, under högtidliga former i ett förseglat kuvert mot särskilt kvitto. Varför denna behandling av ”strunt” och ”skvaller”?
Kerstin Alfredsson,
/Från Socialisten nr 74. Först ublicerad på Internet 051003/.
Socialisten har fått läsa delar av Deanne Rauschers källmaterial och vi har också talat med personer hon citerar.
Till oss säger Ove Sjöstrand, idag pensionerad kriminalinpektör, att han står för allt han säger i Makten, männen, mörkläggningen.
– Deanne har jobbat bra, säger han, men hon har inte fått fram 100 procent eftersom det gått så lång tid sen det hände.
Ove var den som förhörde de prostituerade kvinnorna och han blev så småningom övertygad om att det de sa var sant.
– De berättade helt spontant – vi skulle ju inte fråga om kunderna – och fast många av dem inte kände varandra stämde deras historier överens. De beskrev också sina kunder i detalj.
– Flickorna behandlades väldigt illa, säger Ove. Tidningen Se publicerade deras namn, personnummer och yrken. (De här kvinnorna hade i allmänhet vanliga yrken vid sidan om.) Dessutom skönstaxerades kvinnorna av skattemyndigheten efter rättegången. Flera av dem tvingades ta lån för att betala.
Fakta:
Deannes källor
Deanne Rauscher har gått igenom arkiven och läst: Domen och hela förundersökningen, inklusive den hemligstämplade delen. Den motsägelsefulla JO-utredningen om fallet. Justitiekanslerns (JK) utredning, som kom fram till att Carl Persson handlat korrekt (men där har viktiga sidor försvunnit). Hemligstämplat material på SÄPO. Rikspolischef Carl Perssons PM och hans memoarer Utan omsvep. Andra böcker som skrivits om ämnet: Jan Guillous Nya berättelser, Leif GW Perssons bok.
Hon har lyssnat igenom omkring 50 timmars hemlig telefonavlyssning av Doris Hopp.
Hon har talat med alla poliser som var inblandade och som fortfarande lever: Utredarna Morgan Svensson och Ove Sjöstrand, Säpos Karl-Hugo Jansson och Olof Frånstedt, den före detta rikspolischefen Carl Persson. Vidare med: Politiker, riksdagsledamöter – inte Fälldin dock. Prostituerade kvinnor som nämns i förundersökningen och även andra kvinnor som var prostituerade vid samma tid, bland dem till exempel ”Inga”, som senare blev riksdagskvinna. Lillemor Östlin (sålde under lång tid sex till L. Geijer, gav 2005 ut boken Hinsehäxan). Deanne har haft många samtal med två av ”småflickorna” i Doris Hopps stall, liksom med Livs pappa, personal och övriga ungdomar på de behandlingshem där de minderåriga flickorna bodde.
Dessutom: Fängelsedirektörer, den så kallade kanslihusflickan, folk i den militära säkerhetstjänsten. Grannar, vänner, släktingar till Doris Hopp. Dåvarande justitiekansler Gullnäs, jurister och journalister som bevakat frågan. Fick tillgång till hela Studio S research-material.
Det ter sig ytterst märkligt att så många i samhällets topp tyckte att det var nödvändigt att ljuga, hota och förtala för att mörklägga bordellhärvan. Trots allt var det på 1970-talet inte olagligt att köpa kvinnor, och sexliberalismens vindar blåste starkt. Att minder-åriga var inblandade förklarar en del, men mörkläggningens ramar sträckte sig långt bortom detta. Bakom agerandet ligger en komplex väv av attityder och intressen.
Allt material ovan publicerades i Socialisten nr 74. Publicerat på Internet 051003.
Doris Signe Hopp, född 16 juli 1930 i Sankt Görans församling i Stockholm, död 31 oktober 1998 i Stockholm, var ledare för ett callgirlnätverk i Stockholm fram till mitten av 1970-talet, i pressen känd som “bordellmamman“. Trots att prostitution och bordellverksamhet var vanlig i Stockholm i början av 1970-talet, gjordes sällan polisingripanden mot verksamheten. I fallet med Doris Hopps verksamhet fanns dock några polska kvinnor som hade kontakt med sitt lands ambassad i Stockholm, samtidigt som det fanns misstankar om att många av samhällets toppar fanns bland kunderna. Detta ledde till att SÄPO fick intresse för verksamheten.[1] En annan bidragande orsak kan ha varit att några av de prostituerade var minderåriga, de yngsta i 14-årsåldern. Således slog polisen till mot Doris Hopp, som greps 1976 och senare dömdes till två års fängelse.[2] Det hela kom att kallas bordellhärvan och fick stor uppmärksamhet i svenska medier.
Bordellhärvan fick en fortsättning i Geijeraffären när Dagens Nyheter den 18 november 1977 uppgav att den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijers skulle ha varit en av kunderna,[1] som omnämnts i polisutredningen och sedan i en promemoria från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme 1976. Promemorian hävdade inte att det skulle finnas några direkta, trovärdiga vittnesbelägg för detta eller att misstanken var stark. Uppgifterna kom från prostituerade vid bordellen och hade förmedlats i polisförhör. Bland övriga som pekats ut som kunder fanns de centerpartistiska politikerna Thorbjörn Fälldin (Sveriges statsminister då Geijeraffären inleddes) och Olof Johansson. Båda har kraftigt dementerat uppgifterna om att de skulle varit bordellgäster hos Doris Hopp.
Geijeraffären var en politisk skandal i Sverige under senare delen av 1970-talet som inbegrep mörkläggning och falska dementier. Lennart Geijer, Sveriges justitieminister 1969-1976, hade enligt en hemlig promemoria 1976 från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme, nämnts som en av flera högt uppsatta personer vars agerande eventuellt kunde ha skadlig verkan för rikets säkerhet. I fallet Geijer misstänktes denne kunna ha köpt sexuella tjänster av prostituerade med anknytning till främmande makts underrättelsetjänst, på en bordell driven av Doris Hopp. Promemorian hävdade inte att det skulle finnas några direkta, trovärdiga vittnesbelägg för detta eller att misstanken var stark. Dock måste Geijer enligt polisen betraktas som en potentiell säkerhetsrisk så länge misstankarna förblev outredda.
Efter att journalisten Peter Bratt i mitten av november 1977 skrivit om promemorian i Dagens Nyheter, dementerade Geijer och Olof Palme historien och DN blev skadeståndsskyldiga. Promemorian blev offentlig 1991 och bekräftade i princip Bratts artikel när det gällde polisens ställning till behovet av utredning och säkerhetstänkande: däremot har inga undersökningar, då eller senare, kunnat visa att det skulle funnits någon substans i påståendena om Geijers och andras bordellbesök, som härstammade från bordellmamman Doris Hopp själv.
söndag 12 januari 2014
Socialtjänstlagen - om trångboddhet och lite annat. - Kompletta texten
Svalövs kommun förnekar sig inte. Då var det tid igen. En 3barnsfamilj med ett barn som är över 18 och som man tolkar det i artikeln fortfarande går i skolan tvingas bo i 3 rok.
Studieron för barnen blir lidande.
Kommunen hävdar att 18åringen har "försörjningsansvar". Men som föräldrar är man försörjningspliktig till barnet slutat gymnasiet, eller längst 21 år. I de fall där 18åringen inte går i skolan har vederbörande rätt till bistånd till sitt egt uppehålle. Som jag tolkar det har Svalövs kommun nu bitit sig i svansen igen. Hur vore det om personalen skickades på kurs i socialtjänstlagen. Den står trots allt över den kommunala lagstiftningen och tur är väl det, för annars hade halva sverige svultit vid det här laget.
Här kommer texten i sin helhet, det som är viktigt är markerat med annan färg.
varsågod och skölj....
LÄS ARTIKELN
Nedan följer texten ur socialtjänstlagen:
– makar,
– registrerade partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,
– sambor enligt sambolagen (2003:376) och
– barn och ungdomar under 21 år som föräldrarna är underhållsskyldiga för.
Barn och ungdomar bör räknas som medlemmar i hushållet, både där de stadigvarande bor och där de vistas under umgängestid. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna efter det antal dagar barnet eller ungdomen vistas hos respektive förälder.
– om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost,
– om den enskilde betalar avgift för skolmåltider,
– om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kosten är inräknad i en avgift,
– om den enskilde på grund av funktionsnedsättning eller andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakten med andra människor eller delta i samhällslivet och därför har extra utgifter, för t.ex. telefon och tidningar eller fritidsaktiviteter, som inte täcks av annat särskilt stöd,
– om det är en förutsättning för att barn ska kunna delta i fritidsaktiviteter,
– om det är en förutsättning för att en förälder ska kunna ha umgänge eller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extra utgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,
– om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläder och skor,
– om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” s. 13) eller
– om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel, kläder och skor eller telefon, som beror på att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott.
– om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den eller
– om den enskilde inte har vissa kostnader för poster som ingår i riksnormen eller dessa är lägre än riksnormen, t.ex. under vistelse i heldygnsvård.
Socialnämnden bör vid bedömningen ta hänsyn till ett barns behov av utrymme även hos den förälder där barnet enbart vistas under umgängestid.
Ett kvarboende vuxet barn som får ekonomiskt bistånd bör genom biståndet få möjlighet att betala sin del av familjens boendekostnad, bl.a.
– om föräldrarna på grund av att det vuxna barnet bor kvar har en högre boendekostnad än de annars skulle ha haft, antingen genom att tvingas behålla en stor bostad eller genom att helt eller delvis mista rätten till bostadsbidrag eller
– om det vuxna barnet tidigare har betalt hemma och inte har rätt till studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller förlängt barnbidrag enligt 15 kap. socialförsäkringsbalken.
Med ett kvarboende vuxet barn avses ett barn som efter fyllda 18 år bor kvar i föräldrahemmet men som föräldrarna inte är underhållsskyldiga för.
– om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser,
– om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp från barnomsorg, skola och socialt nätverk,
– om en ensamstående vuxen, t.ex. med funktionsnedsättning eller sociala problem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt stort behov av kontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljö som hänger samman med det nuvarande boendet,
– om bostaden är anpassad till en boendes funktionsnedsättning eller
– om den enskilde har begränsad möjlighet att bli godkänd som hyresgäst, t.ex. vid arbetslöshet eller betalningsanmärkning.
Häktade och personer som avtjänar en faktisk strafftid på högst sex månader bör ges ekonomiskt bistånd till den faktiska boendekostnaden under hela häktningstiden respektive strafftiden, om de annars riskerar att bli bostadslösa. Socialnämnden bör rekommendera den enskilde som avtjänar ett straff att hyra ut sin bostad i andra hand, om hyresvärden ger sitt samtycke och det är lämpligt. Om hyresvärden inte ger något sådant samtycke, kan hyresgästen begära tillstånd till uthyrningen hos hyresnämnden. Socialnämnden bör i förekommande fall ge ekonomiskt bistånd till boendekostnaden i avvaktan på hyresnämndens beslut.
Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter skälig tid väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte är skälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad som bedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (jfr avsnittet ”Skälig boendekostnad” s. 6).
– om det finns medicinska eller starka sociala skäl som styrker behovet av flyttning,
– om det finns svåra personliga motsättningar mellan hushållsmedlemmarna, t.ex. mellan förälder respektive styvförälder och ett vuxet barn eller mellan makar eller samboende,
– om bostadens standard inte är skälig vad avser fysisk miljö och utrustning,
– om ett vuxet barn genom att bo i föräldrahemmet förhindras att leva ett normalt vuxenliv och bli självständig,
– om den enskilde måste flytta till följd av att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott eller
– vid trångboddhet.
– bensin,
– skatt,
– försäkring och
– besiktning.
Behov av bil kan t.ex. finnas om
– allmänna kommunikationer saknas,
– turtätheten är starkt begränsad eller
– den enskilde lider av sjukdom eller har funktionsnedsättning
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för resor med färdtjänst beakta färdtjänstavgiften.
– hälso- och sjukvård,
– tandvård,
– glasögon,
– hemutrustning,
– flyttkostnader,
– spädbarnsutrustning,
– umgängesresor,
– avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter,
– rekreation,
– begravning och
– skulder.
Ekonomiskt bistånd bör omfatta kostnader för åtgärder som
– utgör sådan vård och behandling som avses i 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och som ett landsting är skyldigt att svara för enligt 3 § samma lag, även i de fall insatserna tillhandahålls av en privat yrkesutövare som är ansluten till Försäkringskassan,
– vidtas efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal och
– görs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ekonomiskt bistånd bör även omfatta skäliga kostnader för bl.a.
– hjälpmedel och förbrukningsmaterial som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,
– läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,
– resor som är nödvändiga för att vården ska kunna genomföras eller
– resor som är nödvändiga för att hämta ut förskrivna läkemedel, hjälpmedel och förbrukningsmaterial.
Förutom rent medicinska aspekter bör socialnämnden beakta de sociala konsekvenser som kan uppstå vid utebliven tandvård. Socialnämnden bör kunna ställa krav på att en tandläkarkonsult anlitas, om behandlingskostnaderna är höga eller om det finns olika behandlingsalternativ.
Om behovet av tandvård är akut, bör socialnämnden inte ställa krav på att den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd före behandlingen.
Den hemutrustning som avses bör kunna tillgodose behov som t.ex. matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring och rekreation. Även radio, TV och dator med internetuppkoppling bör ingå i en hemutrustning. Vid bedömning av behovet av dator med internetuppkoppling bör nämnden särskilt ta hänsyn till behoven hos barn och ungdomar som går i skolan.
– inköp av hemutrustning som behöver bytas ut,
– underhåll av hemutrustning,
– reparation av hemutrustning eller
– inköp av kompletterande hemutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” nedan).
– bostaden är ett led i en rehabilitering,
– den enskilde saknar möjligheter att förbättra sin ekonomi,
– den enskilde endast kan förbättra sin ekonomi på mycket lång sikt eller
– den enskilde omgående behöver flytta till en annan bostad till följd av att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott.
Ekonomiskt bistånd till flyttkostnader bör i regel bl.a. omfatta
– hyra av bil, inklusive försäkring,
– bensin,
– hyra av flyttlådor och
– flytt av telefonabonnemang.
Om den enskilde på grund av sjukdom, ålder eller andra skäl inte klarar av att flytta på egen hand, bör biståndet omfatta skäliga kostnader för en flyttfirma.
– säng med sängkläder och andra tillbehör,
– skötbädd med tillbehör,
– bärsele,
– bilbarnstol,
– barnvagn med tillbehör och
– utrustning för bad.
Avseende klädutrustning se avsnittet ”Särskilda skäl att beräkna kostnader till en högre nivå” s. 5.
Förutom reskostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för att umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet, t.ex. kostnader för logi.
– barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
– omsorg om personer med funktionsnedsättning i väntan på nedsättning av avgiften,
– äldreomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
– rättshjälpsavgift,
– identitetshandling för den som saknar sådan och
– bostadsförmedling för den som saknar eller behöver byta bostad.
Se vidare avsnittet ”Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.” s. 17.
Ekonomiskt bistånd till rekreation bör räcka t.ex. till en tåg- eller bussresa och logi. När det gäller barn bör biståndet räcka till kostnaden för t.ex. en koloni- eller lägervistelse.
Ekonomiskt bistånd till begravningskostnader bör i regel inte vara högre än ett halvt basbelopp.
I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ett ansvar att efter förmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld som uppstått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till kostnaden, men hade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta.
Tillgångar som inte bör påverka rätten till ekonomiskt bistånd är t.ex.
– pensionsförsäkringar som inte kan återköpas,
– bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobrev eller testamente eller
– fast egendom som inte kan överlåtas på grund av en bestämmelse i ett gåvobrev eller testamente.
Socialnämnden bör bedöma från fall till fall om även andra lätt realiserbara tillgångar, t.ex. bilar, ska påverka rätten till ekonomiskt bistånd. Innehav av bil bör inte vara ett hinder, om den enskilde måste ha bil
– i sitt arbete,
– för att kunna ta sig till och från sin dagliga sysselsättning, t.ex. därför att allmänna kommunikationsmedel inte har rimlig turtäthet eller finns inom rimligt avstånd från bostaden,
– för att skjutsa barnet eller barnen till förskoleverksamhet,
– av medicinska eller sociala skäl, t.ex. för att ett barn ska kunna umgås med sin förälder eller
– för att han eller hon riskerar att bli utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående.
Socialnämnden bör i vissa fall kunna aktualisera byte till en billigare bil, om bilens värde är högre än ett basbelopp. Om den enskilde på grund av funktionsnedsättning har en specialanpassad bil, bör denna, oavsett värde, inte räknas som en tillgång.
Vid en försäljning bör den enskilde kunna använda intäkten till att betala eventuella lån som är knutna till det som sålts, utan att det påverkar rätten till ekonomiskt bistånd.
Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigt framgår i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7.
– den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar med föräldrapenning före barnets födelse,
– den enskilde som har barn kunna spara upp till fyra veckors föräldrapenning per barn fram till det år då föräldrapenningen senast kan tas ut,
– båda föräldrarna, inte bara den som är arbetslös eller den som har lägre lön, kunna använda sig av sin möjlighet (halva tiden vardera med föräldrapenning) att vara hemma med barnet eller
– den som fyllt 61 år inte vara tvungen att utnyttja möjligheten att göra förtida uttag på sin ålderspension före 65 års ålder.
Socialnämnden bör endast undantagsvis ge ekonomiskt bistånd enbart till den ena parten, om den som har inkomst inte bidrar till familjens försörjning. Nämnden bör kunna ge bistånd, t.ex. i avvaktan på att den andra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor som nämnden ställer på honom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att stå till arbetsmarknadens förfogande och ta erbjudet lämpligt arbete eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andra situationer då nämnden bör kunna göra undantag från principen om gemensamma tillgångar är om den ena parten är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av den andra parten.
Om den ena parten studerar och studierna är en förutsättning för den framtida försörjningen, bör socialnämnden inte ställa som villkor för ekonomiskt bistånd att han eller hon avbryter studierna för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Om den studerande däremot har faktiska möjligheter att utan studierna få arbete som medför stadigvarande försörjning, kan det vara rimligt att han eller hon söker arbete för att kunna bidra till familjens försörjning. Den studerande bör dock få fullfölja påbörjad termin eller kurs.
Om ett barn eller en skolungdom, som har fyllt 18 men inte 21 år, på egen hand ansöker om ekonomiskt bistånd bör nämnden vid behovsbedömningen överväga att bortse från föräldrarnas underhållsskyldighet i de fall
– barnet eller skolungdomen är utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller
– barnet eller skolungdomen har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna.
Att utan medgivande från vårdnadshavaren bistå barnet ekonomiskt bör dock vara en åtgärd som endast bör användas i undantagsfall.
Om ett barn har tillgångar som föräldrarna inte kan förfoga över, bör det inte påverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gäller t.ex. bankmedel som står under överförmyndarens kontroll, om överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
– om han eller hon aktivt har sökt feriearbete men inte fått något,
– om han eller hon har fått ett feriearbete men får vänta på första löneutbetalningen,
– i akuta nödsituationer även under pågående termin eller
– om han eller hon deltar i grundläggande svenskundervisning för invandrare och behovet inte kan tillgodoses genom deltidsarbete. I regel bör inte krav ställas på heltidsarbete samtidigt med studierna.
Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet ska räcka under en längre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande myndigheten.
Socialnämnden bör inte kräva att den som står till arbetsmarknadens förfogande ska börja studera eller återuppta sina studier och ta lån för att själv klara sin försörjning eller livsföring i övrigt.
– överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten,
– pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts eller
– barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med. Sådana inkomster är t.ex.
– ersättning för merkostnader till följd av funktionsnedsättning,
– ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. familjehemsersättningens omkostnadsdel,
– försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
– skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
– stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex. en resa eller
– extra tillägg till studiestöd.
Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar och skadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom som kunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheterna i det enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om den enskilde hade haft kvar egendomen (jfr avsnittet ”Genom egna tillgångar” s. 16).
Nämnden bör kunna ställa större krav på ekonomisk planering av en person som har vetat om att den egna inkomsten kommer att upphöra och tidigare har mottagit ekonomiskt bistånd.
Ekonomiskt bistånd bör i regel betalas ut månadsvis och direkt till den enskilde via något av de vanliga betalningssätten, dvs. personkonto i bank, plusgiro eller bankgiro. Socialnämnden bör dock kunna göra en kontantutbetalning, om det är nödvändigt. Om utbetalningen av ekonomiskt bistånd görs på ett sådant sätt att det medför kostnader för den enskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden ge bistånd till kostnaderna.
Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner eller matkuponger bör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket speciella omständigheter föreligger.
_____________
Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt bistånd.
Studieron för barnen blir lidande.
Kommunen hävdar att 18åringen har "försörjningsansvar". Men som föräldrar är man försörjningspliktig till barnet slutat gymnasiet, eller längst 21 år. I de fall där 18åringen inte går i skolan har vederbörande rätt till bistånd till sitt egt uppehålle. Som jag tolkar det har Svalövs kommun nu bitit sig i svansen igen. Hur vore det om personalen skickades på kurs i socialtjänstlagen. Den står trots allt över den kommunala lagstiftningen och tur är väl det, för annars hade halva sverige svultit vid det här laget.
Här kommer texten i sin helhet, det som är viktigt är markerat med annan färg.
varsågod och skölj....
LÄS ARTIKELN
Nedan följer texten ur socialtjänstlagen:
Försörjningsstöd – riksnormen enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 social-tjänstlagen och 2 kap. 1 § socialtjänstförordningen(2001:937)
Medlemmar i hushållet
Som medlemmar i hushållet bör räknas– makar,
– registrerade partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,
– sambor enligt sambolagen (2003:376) och
– barn och ungdomar under 21 år som föräldrarna är underhållsskyldiga för.
Barn och ungdomar bör räknas som medlemmar i hushållet, både där de stadigvarande bor och där de vistas under umgängestid. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna efter det antal dagar barnet eller ungdomen vistas hos respektive förälder.
Särskilda skäl att beräkna kostnader till en högre nivå
Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en högre nivå bl.a.– om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost,
– om den enskilde betalar avgift för skolmåltider,
– om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kosten är inräknad i en avgift,
– om den enskilde på grund av funktionsnedsättning eller andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakten med andra människor eller delta i samhällslivet och därför har extra utgifter, för t.ex. telefon och tidningar eller fritidsaktiviteter, som inte täcks av annat särskilt stöd,
– om det är en förutsättning för att barn ska kunna delta i fritidsaktiviteter,
– om det är en förutsättning för att en förälder ska kunna ha umgänge eller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extra utgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,
– om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläder och skor,
– om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” s. 13) eller
– om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel, kläder och skor eller telefon, som beror på att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott.
Särskilda skäl att beräkna kostnader till en lägre nivå
Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a.– om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den eller
– om den enskilde inte har vissa kostnader för poster som ingår i riksnormen eller dessa är lägre än riksnormen, t.ex. under vistelse i heldygnsvård.
Försörjningsstöd – skäliga kostnader för poster utanför riksnormen enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 socialtjänstlagen
Boende
Skälig boendekostnad
Socialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig boendekostnad utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig. Kostnaden bör även relateras till hyresnivån hos allmännyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföretag på orten. Med orten bör avses den tätort där den enskilde bor eller de närmast belägna tätorterna inom kommunen.Socialnämnden bör vid bedömningen ta hänsyn till ett barns behov av utrymme även hos den förälder där barnet enbart vistas under umgängestid.
Ett kvarboende vuxet barn som får ekonomiskt bistånd bör genom biståndet få möjlighet att betala sin del av familjens boendekostnad, bl.a.
– om föräldrarna på grund av att det vuxna barnet bor kvar har en högre boendekostnad än de annars skulle ha haft, antingen genom att tvingas behålla en stor bostad eller genom att helt eller delvis mista rätten till bostadsbidrag eller
– om det vuxna barnet tidigare har betalt hemma och inte har rätt till studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller förlängt barnbidrag enligt 15 kap. socialförsäkringsbalken.
Med ett kvarboende vuxet barn avses ett barn som efter fyllda 18 år bor kvar i föräldrahemmet men som föräldrarna inte är underhållsskyldiga för.
Faktisk boendekostnad
Hyreslägenhet
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för en hyreslägenhet beakta hyran inklusive uppvärmning och obligatoriska avgifter. Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta den hyra som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat, under förutsättning att den är skälig.Inneboende
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för en inneboende beakta vad bostadsinnehavaren och den inneboende avtalat, om kostnaden är skälig. De som lever i en hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren bör inte räknas som inneboende.Bostadsrätt
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för en bostadsrättslägenhet beakta månadsavgiften, uppvärmningskostnaden och räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande av lägenheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till skattejämkning för räntekostnaden.Egen fastighet
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för ett eget hus, i förekommande fall, beakta tomträttsavgäld och räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande av fastigheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till skattejämkning för räntekostnaden och tomträttsavgäld. I den faktiska boendekostnaden bör dessutom nödvändiga driftskostnader räknas in, t.ex. för uppvärmning, vatten och avlopp, sophämtning och försäkring.Hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden beakta hur stor andel av bostaden den enskilde disponerar, om han eller hon, t.ex. ett kvarboende vuxet barn eller en förälder, lever i en hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren utan att vara samboende. Nämnden bör vid beräkningen följa Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:9) om beräkning av bostadskostnad i ärenden om bostadsbidrag och familjebidrag i form av bostadsbidrag, som finns i Försäkringskassans författningssamling.Delad bostad
Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden beakta kostnaden delad med antalet boende i bostaden, om flera personer delar bostad men saknar eller har begränsad hushållsgemenskap.Andra boendeformer
Socialnämnden bör för andra boendeformer, t.ex. husvagn, båt eller hotell, beräkna den faktiska boendekostnaden efter omständigheterna i varje enskilt fall. I vissa fall kan det vara motiverat att lägga till kostnader för sådant som ingår i ett vanligt boende, t.ex. dusch och tvättmaskin. För personer som saknar permanent bostad bör kostnaden för magasinering av egna tillhörigheter under skälig tid ingå i den faktiska boendekostnaden.Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov
Vid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta den faktiska boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalt tre sammanhängande månader. Om socialnämnden bedömer att behovet av ekonomiskt bistånd blir längre än tre sammanhängande månader, bör nämnden kunna pröva om den faktiska boendekostnaden är skälig. I prövningen bör, vid beaktande av en skälig levnadsnivå, hänsyn tas till att den enskilde kan byta till en billigare bostad eller på annat sätt kan sänka boendekostnaden. Nämnden bör dock undvika beslut som medför att den enskilde tvingas flytta från den tätort eller den del av kommunen där han eller hon bott under flera år. Nämnden bör även ta hänsyn till om det i individuella fall finns särskilda skäl mot byte av bostad eller bostadsområde som t.ex.– om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser,
– om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp från barnomsorg, skola och socialt nätverk,
– om en ensamstående vuxen, t.ex. med funktionsnedsättning eller sociala problem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt stort behov av kontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljö som hänger samman med det nuvarande boendet,
– om bostaden är anpassad till en boendes funktionsnedsättning eller
– om den enskilde har begränsad möjlighet att bli godkänd som hyresgäst, t.ex. vid arbetslöshet eller betalningsanmärkning.
Häktade och personer som avtjänar en faktisk strafftid på högst sex månader bör ges ekonomiskt bistånd till den faktiska boendekostnaden under hela häktningstiden respektive strafftiden, om de annars riskerar att bli bostadslösa. Socialnämnden bör rekommendera den enskilde som avtjänar ett straff att hyra ut sin bostad i andra hand, om hyresvärden ger sitt samtycke och det är lämpligt. Om hyresvärden inte ger något sådant samtycke, kan hyresgästen begära tillstånd till uthyrningen hos hyresnämnden. Socialnämnden bör i förekommande fall ge ekonomiskt bistånd till boendekostnaden i avvaktan på hyresnämndens beslut.
Skälig tid för bostadsbyte
Om socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör nämnden i regel ändå godkänna den under en övergångstid så att den enskilde ges skälig tid att förändra sin boendekostnad. Nämnden bör även godkänna den faktiska boendekostnaden så länge den enskilde aktivt medverkar till att finna ett billigare boende eller på annat sätt försöker sänka sina boendekostnader. Ovanstående bör inte tillämpas, om boendet är en särskilt dyrbar nödlösning, t.ex. boende på hotell, och nämnden kan erbjuda ett billigare alternativ med godtagbar standard i avvaktan på en permanent lösning.Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter skälig tid väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte är skälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad som bedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (jfr avsnittet ”Skälig boendekostnad” s. 6).
Byte till dyrare bostad
Om den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till ett dyrare boende, bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nya boendekostnaden under förutsättning att flyttningen är nödvändig för att den enskilde ska uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan t.ex. gälla– om det finns medicinska eller starka sociala skäl som styrker behovet av flyttning,
– om det finns svåra personliga motsättningar mellan hushållsmedlemmarna, t.ex. mellan förälder respektive styvförälder och ett vuxet barn eller mellan makar eller samboende,
– om bostadens standard inte är skälig vad avser fysisk miljö och utrustning,
– om ett vuxet barn genom att bo i föräldrahemmet förhindras att leva ett normalt vuxenliv och bli självständig,
– om den enskilde måste flytta till följd av att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott eller
– vid trångboddhet.
För att ett hushåll inte ska anses trångbott bör det, utom för ensamstående utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum. Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum. Vid bedömningen av vad som är skälig boendestandard vid byte till dyrare bostad bör utgångspunkten vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig.
Hushållsel
Socialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hushållsel, om kostnaderna är skäliga.Arbetsresor
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för arbetsresor i regel beakta månadskostnaden för lokala resor med allmänna kommunikationer. Om den enskilde behöver bil för arbetsresor, bör de faktiska kostnaderna för arbetsresorna kunna användas som underlag vid beräkningen av skäliga bilkostnader, t.ex. för– bensin,
– skatt,
– försäkring och
– besiktning.
Behov av bil kan t.ex. finnas om
– allmänna kommunikationer saknas,
– turtätheten är starkt begränsad eller
– den enskilde lider av sjukdom eller har funktionsnedsättning
Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för resor med färdtjänst beakta färdtjänstavgiften.
Hemförsäkring
Socialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hemförsäkring, om kostnaderna är skäliga.Medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa
Socialnämnden bör godta den enskildes faktiska kostnader för avgifter till fackförening och arbetslöshetskassa.Livsföring i övrigt enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
Om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt, kan den enskilde få ekonomiskt bistånd för sin livsföring i övrigt som kan avse bl.a. kostnader för– hälso- och sjukvård,
– tandvård,
– glasögon,
– hemutrustning,
– flyttkostnader,
– spädbarnsutrustning,
– umgängesresor,
– avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter,
– rekreation,
– begravning och
– skulder.
Hälso- och sjukvård
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för hälso- och sjukvård som är medicinskt påkallad. Nämndens bedömning av vad den enskilde ska få ersättning för bör göras från den utgångspunkten att syftet med vården ska kunna uppnås.Ekonomiskt bistånd bör omfatta kostnader för åtgärder som
– utgör sådan vård och behandling som avses i 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och som ett landsting är skyldigt att svara för enligt 3 § samma lag, även i de fall insatserna tillhandahålls av en privat yrkesutövare som är ansluten till Försäkringskassan,
– vidtas efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal och
– görs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ekonomiskt bistånd bör även omfatta skäliga kostnader för bl.a.
– hjälpmedel och förbrukningsmaterial som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,
– läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,
– resor som är nödvändiga för att vården ska kunna genomföras eller
– resor som är nödvändiga för att hämta ut förskrivna läkemedel, hjälpmedel och förbrukningsmaterial.
Tandvård
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för nödvändig tandvård. Hit räknas också förebyggande åtgärder mot karies och tandlossning. Nämnden bör i regel grunda sin bedömning på behandlande tandläkares val av åtgärd och vad denne anser vara nödvändig tandvård. Nämnden bör väga in om biståndsbehovet beräknas bli kort- eller långvarigt.Förutom rent medicinska aspekter bör socialnämnden beakta de sociala konsekvenser som kan uppstå vid utebliven tandvård. Socialnämnden bör kunna ställa krav på att en tandläkarkonsult anlitas, om behandlingskostnaderna är höga eller om det finns olika behandlingsalternativ.
Om behovet av tandvård är akut, bör socialnämnden inte ställa krav på att den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd före behandlingen.
Glasögon
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för glasögon, om behovet styrks av en legitimerad optiker eller läkare. Nämnden bör godta skäliga kostnader för kontaktlinser, om linser är det enda alternativet och behovet styrks av en läkare.Hemutrustning
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till den hemutrustning som behövs för att ett hem ska kunna fungera.Den hemutrustning som avses bör kunna tillgodose behov som t.ex. matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring och rekreation. Även radio, TV och dator med internetuppkoppling bör ingå i en hemutrustning. Vid bedömning av behovet av dator med internetuppkoppling bör nämnden särskilt ta hänsyn till behoven hos barn och ungdomar som går i skolan.
Underhåll, reparation eller komplettering
Socialnämnden bör, om det krävs för att den enskilde ska kunna bibehålla en skälig levnadsnivå, ge ekonomiskt bistånd till– inköp av hemutrustning som behöver bytas ut,
– underhåll av hemutrustning,
– reparation av hemutrustning eller
– inköp av kompletterande hemutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrustning” nedan).
Hemutrustning vid bosättning
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till behövlig hemutrustning vid bosättning, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan t.ex. vara att– bostaden är ett led i en rehabilitering,
– den enskilde saknar möjligheter att förbättra sin ekonomi,
– den enskilde endast kan förbättra sin ekonomi på mycket lång sikt eller
– den enskilde omgående behöver flytta till en annan bostad till följd av att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott.
Val av inköpsställe
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till hemutrustning utan villkor om att särskilda inköpsställen ska användas, om det inte finns särskilda skäl för det.Flyttkostnader
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till flyttkostnader, om flyttningen är nödvändig för att den enskilde ska uppnå en skälig levnadsnivå (jfr avsnittet ”Byte till dyrare bostad” s. 9).Ekonomiskt bistånd till flyttkostnader bör i regel bl.a. omfatta
– hyra av bil, inklusive försäkring,
– bensin,
– hyra av flyttlådor och
– flytt av telefonabonnemang.
Om den enskilde på grund av sjukdom, ålder eller andra skäl inte klarar av att flytta på egen hand, bör biståndet omfatta skäliga kostnader för en flyttfirma.
Spädbarnsutrustning
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för nödvändig spädbarnsutrustning i samband med ett barns födelse, bl.a.– säng med sängkläder och andra tillbehör,
– skötbädd med tillbehör,
– bärsele,
– bilbarnstol,
– barnvagn med tillbehör och
– utrustning för bad.
Avseende klädutrustning se avsnittet ”Särskilda skäl att beräkna kostnader till en högre nivå” s. 5.
Umgängesresor
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att ett barn ska kunna umgås med sin förälder som bor på annan ort. Med annan ort kan även avses en ort utanför Sverige. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Vid denna bedömning bör nämnden även beakta vad som har reglerats genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal om umgänge.Förutom reskostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för att umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet, t.ex. kostnader för logi.
Avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex.– barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
– omsorg om personer med funktionsnedsättning i väntan på nedsättning av avgiften,
– äldreomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,
– rättshjälpsavgift,
– identitetshandling för den som saknar sådan och
– bostadsförmedling för den som saknar eller behöver byta bostad.
Se vidare avsnittet ”Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.” s. 17.
Rekreation
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för rekreation, om det finns särskilda skäl. Det kan finnas särskilda behov av rekreation, t.ex. hos barnfamiljer som under lång tid på grund av ekonomiska problem inte har kunnat få någon form av semester och hos vuxna med långvariga medicinska eller sociala problem. Om det finns barn i hushållet, bör nämnden göra en särskild bedömning av barnets behov.Ekonomiskt bistånd till rekreation bör räcka t.ex. till en tåg- eller bussresa och logi. När det gäller barn bör biståndet räcka till kostnaden för t.ex. en koloni- eller lägervistelse.
Begravning
Begravningskostnader täcks i första hand av tillgångarna i dödsboet. Om dödsboet saknar tillgångar helt eller delvis, bör socialnämnden ge ekonomiskt bistånd som möjliggör en värdig begravning. Hänsyn bör tas till allmänt vedertagna begravningstraditioner och i förekommande fall olika religiösa och etniska gruppers speciella önskemål om hur en begravning ska ordnas. Då begravningen ska ske utomlands, bör nämnden ge ekonomiskt bistånd som motsvarar kostnaden för begravning i Sverige.Ekonomiskt bistånd till begravningskostnader bör i regel inte vara högre än ett halvt basbelopp.
I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ett ansvar att efter förmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning.
Skulder
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till betalning av skulder, endast om det är enda möjligheten för den enskilde att uppnå en skälig levnadsnivå. Nämnden bör ge bistånd till skulder efter en individuell prövning och när det enligt nämndens bedömning skulle få allvarliga sociala konsekvenser för den enskilde om skulden inte betalas. Det kan t.ex. gälla skulder för boendekostnader eller hushållsel.Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld som uppstått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till kostnaden, men hade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta.
Behovet kan tillgodoses på annat sätt enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
Genom arbete
Om den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva att han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande på heltid och är villig att ta erbjudet lämpligt arbete. I detta krav bör också ingå att den enskilde deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Även grundutbildning i svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör räknas hit.Genom egna tillgångar
Faktiska tillgångar
När socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde kan tillgodose sitt behov genom egna tillgångar, bör nämnden endast beakta sådana tillgångar som den enskilde faktiskt kan förfoga över eller få tillgång till.Tillgångar som inte bör påverka rätten till ekonomiskt bistånd är t.ex.
– pensionsförsäkringar som inte kan återköpas,
– bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobrev eller testamente eller
– fast egendom som inte kan överlåtas på grund av en bestämmelse i ett gåvobrev eller testamente.
Lätt realiserbara tillgångar
När socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde har rätt till ekonomiskt bistånd, bör nämnden beakta kontanter, bankkonton och andra tillgångar som denne förfogar över och som lätt kan realiseras, t.ex. aktier och obligationer. Detta bör inte gälla hushållsmedlemmars eventuella bosparande upp till den nivå som behövs för att behålla platsen i bosparkön.Socialnämnden bör bedöma från fall till fall om även andra lätt realiserbara tillgångar, t.ex. bilar, ska påverka rätten till ekonomiskt bistånd. Innehav av bil bör inte vara ett hinder, om den enskilde måste ha bil
– i sitt arbete,
– för att kunna ta sig till och från sin dagliga sysselsättning, t.ex. därför att allmänna kommunikationsmedel inte har rimlig turtäthet eller finns inom rimligt avstånd från bostaden,
– för att skjutsa barnet eller barnen till förskoleverksamhet,
– av medicinska eller sociala skäl, t.ex. för att ett barn ska kunna umgås med sin förälder eller
– för att han eller hon riskerar att bli utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående.
Socialnämnden bör i vissa fall kunna aktualisera byte till en billigare bil, om bilens värde är högre än ett basbelopp. Om den enskilde på grund av funktionsnedsättning har en specialanpassad bil, bör denna, oavsett värde, inte räknas som en tillgång.
Andra realiserbara tillgångar
Om behovet av ekonomiskt bistånd bedöms överstiga tre sammanhängande månader eller om det finns andra särskilda skäl, bör även möjligheten att realisera andra tillgångar påverka socialnämndens bedömning av rätten till bistånd. En tillgång bör dock endast påverka rätten till bistånd, om den har ett betydande värde och om överskottet vid en försäljning motiverar åtgärden. Sådana kapitalvaror som vanligtvis finns i ett hem, t.ex. TV, dvd, musikanläggning och dator, bör i regel inte påverka rätten till ekonomiskt bistånd, om varornas värde är skäligt.Vid en försäljning bör den enskilde kunna använda intäkten till att betala eventuella lån som är knutna till det som sålts, utan att det påverkar rätten till ekonomiskt bistånd.
Bostad som har ett ekonomiskt värde
En villa eller en bostadsrätt bör endast betraktas som realiserbar tillgång, om en försäljning bedöms kunna ge ett intäktsöverskott som motiverar åtgärden och det finns möjlighet att ordna annat boende. Även om ett överskott talar för en försäljning kan en sådan vara olämplig av andra skäl (jfr avsnittet ”Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov” s. 8). Om försäljningen blir aktuell, bör den enskilde få skälig tid på sig att sälja villan eller bostadsrätten (jfr avsnittet ”Skälig tid för bostadsbyte” s. 9).Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigt framgår i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7.
Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.
Socialnämnden bör tillsammans med den enskilde försöka klarlägga om t.ex. förbehållsbeloppet vid utmätning eller avgifter för sociala tjänster, barnomsorg och liknande är korrekta i förhållande till den enskildes ekonomiska förhållanden. Nämnden bör hänvisa den enskilde till att begära höjning av förbehållsbeloppet eller sänkt avgift när så är möjligt. I avvaktan på en ändring bör nämnden ge ekonomiskt bistånd. Genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar Om den enskilde genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar helt eller delvis kan tillgodose sitt behov, bör socialnämnden hänvisa honom eller henne till att ansöka om dessa. Sådana förmåner och ersättningar kan vara t.ex. bostadsbidrag, underhållsstöd, sjukpenning, föräldrapenning, äldreförsörjningsstöd, aktivitetsstöd och sjuk- eller aktivitetsersättning. Ovanstående bör dock inte tillämpas undantagslöst. Exempelvis bör– den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar med föräldrapenning före barnets födelse,
– den enskilde som har barn kunna spara upp till fyra veckors föräldrapenning per barn fram till det år då föräldrapenningen senast kan tas ut,
– båda föräldrarna, inte bara den som är arbetslös eller den som har lägre lön, kunna använda sig av sin möjlighet (halva tiden vardera med föräldrapenning) att vara hemma med barnet eller
– den som fyllt 61 år inte vara tvungen att utnyttja möjligheten att göra förtida uttag på sin ålderspension före 65 års ålder.
Genom andra personers inkomster och tillgångar
Makar, registrerade partner och sambor
Makars inkomster bör räknas som gemensamma vid prövningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Detsamma bör gälla för registrerade partners inkomster. I regel bör detta även gälla för dem som lever i sådana samboförhållanden som avses i sambolagen (2003:376). För sambor bör socialnämnden räkna med båda parters sammanlagda inkomster och tillgångar från sammanflyttningsdagen.Socialnämnden bör endast undantagsvis ge ekonomiskt bistånd enbart till den ena parten, om den som har inkomst inte bidrar till familjens försörjning. Nämnden bör kunna ge bistånd, t.ex. i avvaktan på att den andra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor som nämnden ställer på honom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att stå till arbetsmarknadens förfogande och ta erbjudet lämpligt arbete eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andra situationer då nämnden bör kunna göra undantag från principen om gemensamma tillgångar är om den ena parten är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av den andra parten.
Om den ena parten studerar och studierna är en förutsättning för den framtida försörjningen, bör socialnämnden inte ställa som villkor för ekonomiskt bistånd att han eller hon avbryter studierna för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Om den studerande däremot har faktiska möjligheter att utan studierna få arbete som medför stadigvarande försörjning, kan det vara rimligt att han eller hon söker arbete för att kunna bidra till familjens försörjning. Den studerande bör dock få fullfölja påbörjad termin eller kurs.
Bistånd till barn och skolungdomar
Om föräldrarna till ett barn eller till en skolungdom, som har fyllt 18 men inte 21 år, inte fullgör sin underhållsskyldighet och om socialnämnden inte kan förmå dem till det, bör nämnden överväga att ge ekonomiskt bistånd direkt till barnet eller skolungdomen utifrån ålder och mognad.Om ett barn eller en skolungdom, som har fyllt 18 men inte 21 år, på egen hand ansöker om ekonomiskt bistånd bör nämnden vid behovsbedömningen överväga att bortse från föräldrarnas underhållsskyldighet i de fall
– barnet eller skolungdomen är utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller
– barnet eller skolungdomen har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna.
Att utan medgivande från vårdnadshavaren bistå barnet ekonomiskt bör dock vara en åtgärd som endast bör användas i undantagsfall.
Barns och skolungdomars tillgångar och inkomster av kapital
Socialnämnden bör kunna räkna av ett barns eller en skolungdoms tillgångar eller inkomster av kapital mot barnets del i familjens kostnader inklusive boendekostnaden (för beräkning av boendekostnad se avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7). Barn bör dock kunna ha sparade medel upp till 15 procent av basbeloppet utan att det vid ansökningstillfället påverkar föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet.Om ett barn har tillgångar som föräldrarna inte kan förfoga över, bör det inte påverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gäller t.ex. bankmedel som står under överförmyndarens kontroll, om överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Genom studiestödsformer
Vuxna studerande bör i regel ha sin försörjning genom studiestödsformerna. En vuxen studerande bör dock kunna ges ekonomiskt bistånd t.ex.– om han eller hon aktivt har sökt feriearbete men inte fått något,
– om han eller hon har fått ett feriearbete men får vänta på första löneutbetalningen,
– i akuta nödsituationer även under pågående termin eller
– om han eller hon deltar i grundläggande svenskundervisning för invandrare och behovet inte kan tillgodoses genom deltidsarbete. I regel bör inte krav ställas på heltidsarbete samtidigt med studierna.
Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet ska räcka under en längre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande myndigheten.
Socialnämnden bör inte kräva att den som står till arbetsmarknadens förfogande ska börja studera eller återuppta sina studier och ta lån för att själv klara sin försörjning eller livsföring i övrigt.
Hushållets inkomster enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
Faktiska inkomster
Socialnämnden bör vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd räkna med hushållets samtliga faktiska inkomster. Inkomster som den enskilde inte kan förfoga över bör inte tas med. Sådana inkomster är t.ex.– överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten,
– pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts eller
– barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med. Sådana inkomster är t.ex.
– ersättning för merkostnader till följd av funktionsnedsättning,
– ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. familjehemsersättningens omkostnadsdel,
– försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
– skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,
– stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex. en resa eller
– extra tillägg till studiestöd.
Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar och skadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom som kunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheterna i det enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om den enskilde hade haft kvar egendomen (jfr avsnittet ”Genom egna tillgångar” s. 16).
Inkomst- och beräkningsperiod
Socialnämnden bör i regel beräkna ekonomiskt bistånd utifrån de inkomster hushållet hade kalendermånaden före den månad som beräkningen avser. Inkomster som hushållet har fått tidigare bör i regel inte påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för en viss längre tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlagNämnden bör kunna ställa större krav på ekonomisk planering av en person som har vetat om att den egna inkomsten kommer att upphöra och tidigare har mottagit ekonomiskt bistånd.
Barns och skolungdomars inkomster enligt 4 kap. 1 a § socialtjänstlagen
Barns och skolungdomars inkomster av arbete
Om socialnämnden räknar av barns och skolungdomars inkomster av arbete över ett prisbasbelopp per kalenderår, bör avräkningen göras mot barnets eller skolungdomens del i familjens kostnader inklusive boendekostnaden (för beräkning av boendekostnad se avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7). (SOSFS 2013:26)Övrigt
Utbetalningsperiod och utbetalningssätt
Om ansökan om ekonomiskt bistånd avser en annan period än en kalendermånad, bör biståndet i regel beräknas från och med tidsbeställningsdagen. Om den enskilde har angivit ett senare datum i ansökan, bör detta gälla.Ekonomiskt bistånd bör i regel betalas ut månadsvis och direkt till den enskilde via något av de vanliga betalningssätten, dvs. personkonto i bank, plusgiro eller bankgiro. Socialnämnden bör dock kunna göra en kontantutbetalning, om det är nödvändigt. Om utbetalningen av ekonomiskt bistånd görs på ett sådant sätt att det medför kostnader för den enskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden ge bistånd till kostnaderna.
Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner eller matkuponger bör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket speciella omständigheter föreligger.
Dagsbelopp
Om ekonomiskt bistånd ges för en kortare period än en månad, bör socialnämnden använda sig av ett dagsbelopp. Dagsbeloppet räknas fram genom att beloppen i riksnormen multipliceras med tolv och sedan divideras med 365.Bedömnings- och beräkningsunderlag
För att socialnämnden ska kunna avgöra om en enskild har rätt till ekonomiskt bistånd behövs ett underlag för bedömning och beräkning. Om en enskild trots särskild begäran inte förser nämnden med det underlag som behövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändiga kontakter, bör nämnden i regel kunna avslå ansökan._____________
Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt bistånd.
torsdag 12 december 2013
Regeringen vänder fläsket på arbetsmarknaden.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18010004.ab
Nu vänder det på arbetsmarknaden braskar stora rubriker. Utrikesfödda får flest jobb.
Det låter väl bra det.. Samtidigt berättar man att invandringen MÅSTE ligga på dagens nivå.
Men ursäkta, vi är 1/2 miljon arbetslösa i Sverige. FAs 3 räknas inte som arbetslösa utan i åtgärd. folk på Arbetsmarknadsutbildningar är inte heller arbetslösa Samtidigt fortsätter man att pumpa in folk i fas 3. Den stora parodin som gör att omvärlden skrattar åt dumma svenskarna.
Om vi nu trots allt ska tro på uppgiftern att utrikesfödda får flest jobb - då har vi en bra förklaring i att arbetsmarknadspolitiken som förs idag ger den arbetsgivare som anställer en utrikesfödd 80-90% av lönekostnaden i bidrag.
Men det man inte berättar är att det bidraget inte berättigar till akassa, lika lite som de kommunala uthyrningsjobben för fas3:are och försörjningsstödstagare ger berättigande tilll akassan.
Så hur går det med den anställde när bidraget är slut. Ja har han/hon inte lyckats göra sig oumbärlig så åtrstår bara arbetslöshet igen, det har vi sett exempel på när det gäller nystartsjobb för långtidssjukskrivna. När de maximalt 5 år gått som den arbetsgivare som anställde en sjukskriven kunde få bidrag på 2xarbetsgivaravgiften, ja då blev det uppsägning pga arbetsbrist.
En del utrikesfödda har väldigt hög utbildning, många är duktiga läkare i sina hemländer men ägnar dagarna åt att köra taxi eller baka pizza så nu kan vi väl ändå konstatera att något är fel. Samtidigt som sVerige skriker efter läkare. Så hur vore det att ta det från rätt sida istället.
Alla nya jobb finns i tjänstesektorn, men pengarna måste komma någonstans ifrån. Alla kan inte jobba för rut och rot... Något måste tillverkas, men tillverkningen har man skickat till Kina.
Att detta handlar om valfläsk det är så solklart, men valfläsket är så surt vid det här laget. att det stinker trots att man saltar det allt man kan.
Så sorry Reinfeldt kvittar hur många arbetsförmedlingsbyrådiirektörer och chefer du byter ut. Svenska folket har genomskådat alla bluffar blå duster. Så i september 2014 får du besöka arbetsförmedlingen du också liksom alla dina ministrar. Att ha expressen och andra blaskor till att slå upp den stora nyheten om avpixlas kommentatorer, det är så lågt så det är inte sant, lägre än sandlådan.
Givetvis är inte kommentarerna acceptabla och det måste vara snopet för elbolagschefen att han får gå.
Samtidigt går expressen Reinfeldts ärenden och manövern är väl förmodligen tänkt att mörka annat och ta fokus från det. lämpligt nu när regeringen led nederlag angående den höjda skatten.
Apropå uttalanden så har vi herr Bylund och hans bondläppar. För sent insåg han sin stora blunder och det är väl frågan när avgångsklockan ringer i båda öronen på honom.
Bondläppar är ett vedertaget skällsord för folk som bor på landet och faktum är att när man nu pratar nedlåtande om bondläpparna så pratar man nedlåtande om majoriteten av SD:s väljare. Så vem skall rösta på SD då. herr Bylund. Ja inte blir det fina folket i DJursholm, jo säkerligen några där också, men med tanke på personerna och dess moral som bor där och i andra skuldkustbelägna orter står det säkerligen stämplat ett större M i pannnan på dem än en blåsippa på kavajslaget.
Kanske borde herr Bylund gå en grund kurs i svenska uttryck och svenska ord.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
Nu vänder det på arbetsmarknaden braskar stora rubriker. Utrikesfödda får flest jobb.
Det låter väl bra det.. Samtidigt berättar man att invandringen MÅSTE ligga på dagens nivå.
Men ursäkta, vi är 1/2 miljon arbetslösa i Sverige. FAs 3 räknas inte som arbetslösa utan i åtgärd. folk på Arbetsmarknadsutbildningar är inte heller arbetslösa Samtidigt fortsätter man att pumpa in folk i fas 3. Den stora parodin som gör att omvärlden skrattar åt dumma svenskarna.
Om vi nu trots allt ska tro på uppgiftern att utrikesfödda får flest jobb - då har vi en bra förklaring i att arbetsmarknadspolitiken som förs idag ger den arbetsgivare som anställer en utrikesfödd 80-90% av lönekostnaden i bidrag.
Men det man inte berättar är att det bidraget inte berättigar till akassa, lika lite som de kommunala uthyrningsjobben för fas3:are och försörjningsstödstagare ger berättigande tilll akassan.
Så hur går det med den anställde när bidraget är slut. Ja har han/hon inte lyckats göra sig oumbärlig så åtrstår bara arbetslöshet igen, det har vi sett exempel på när det gäller nystartsjobb för långtidssjukskrivna. När de maximalt 5 år gått som den arbetsgivare som anställde en sjukskriven kunde få bidrag på 2xarbetsgivaravgiften, ja då blev det uppsägning pga arbetsbrist.
En del utrikesfödda har väldigt hög utbildning, många är duktiga läkare i sina hemländer men ägnar dagarna åt att köra taxi eller baka pizza så nu kan vi väl ändå konstatera att något är fel. Samtidigt som sVerige skriker efter läkare. Så hur vore det att ta det från rätt sida istället.
Alla nya jobb finns i tjänstesektorn, men pengarna måste komma någonstans ifrån. Alla kan inte jobba för rut och rot... Något måste tillverkas, men tillverkningen har man skickat till Kina.
Att detta handlar om valfläsk det är så solklart, men valfläsket är så surt vid det här laget. att det stinker trots att man saltar det allt man kan.
Så sorry Reinfeldt kvittar hur många arbetsförmedlingsbyrådiirektörer och chefer du byter ut. Svenska folket har genomskådat alla bluffar blå duster. Så i september 2014 får du besöka arbetsförmedlingen du också liksom alla dina ministrar. Att ha expressen och andra blaskor till att slå upp den stora nyheten om avpixlas kommentatorer, det är så lågt så det är inte sant, lägre än sandlådan.
Givetvis är inte kommentarerna acceptabla och det måste vara snopet för elbolagschefen att han får gå.
Samtidigt går expressen Reinfeldts ärenden och manövern är väl förmodligen tänkt att mörka annat och ta fokus från det. lämpligt nu när regeringen led nederlag angående den höjda skatten.
Apropå uttalanden så har vi herr Bylund och hans bondläppar. För sent insåg han sin stora blunder och det är väl frågan när avgångsklockan ringer i båda öronen på honom.
Bondläppar är ett vedertaget skällsord för folk som bor på landet och faktum är att när man nu pratar nedlåtande om bondläpparna så pratar man nedlåtande om majoriteten av SD:s väljare. Så vem skall rösta på SD då. herr Bylund. Ja inte blir det fina folket i DJursholm, jo säkerligen några där också, men med tanke på personerna och dess moral som bor där och i andra skuldkustbelägna orter står det säkerligen stämplat ett större M i pannnan på dem än en blåsippa på kavajslaget.
Kanske borde herr Bylund gå en grund kurs i svenska uttryck och svenska ord.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
måndag 9 december 2013
Fas 3 tar bort riktiga jobb - den f.d. arbetsförmedlaren i Landskrona igång med ny verksamhet.
http://hd.se/landskrona/2013/12/06/hundratals-bidragsjobb-till-staden/
idag fick jag lite information om att en man vid namn Mats Persson som tidigare jobbat på arbtsförmedlingen startat upp ny fas 3 verksamhet. en verksamhet där deltagarna får sitta av tiden. "skriva cv" Men ursäkta, skriva cv, det gör man på 2 timmar, resten av tiden. Precis som jobbfabriken/Blatteförmedlingen är verksamhetens enda syfte att komma åt femtusingen.
Med kopplingar in i högsta ledningen på arbetsförmedlingen i Landskrona blir granskningen av fas 3 inom lyckta dörrar.
Nu är det tydligen nytt på gång med nya djärva grepp där vederbörande styr med järnhand. Jag har en godvän som är inskriven i verksamheten och får dagliga rapporter om vad som görs. Det är bara att sitta av de 8 timmarna och den långa resan till vår by tar sin lilla tid. Något som drabbar bla. hennes barn som har läs och skrivsvårigheten och behöver hjälp. 3 bussbyten och totalt 4 timmars resa med en arbetsdag på 13 timmar för att sitta på en stol och skriva cv.
Med all säkerhet återkommer jag om detta och jag har naturligtvis börjat rota runt i grejorna, något som med all sannolikhet inte är populärt. Men det bjuder vi på och gärna smör till det....Givetvis tar jag reda på fakta och försöker ha så mycket som möjligt på fötterna innan jag publicerar det jag fått fram. Allt för att inte behöva ödsla tid på polisförhör igen. Ja som ni vet var det en gammal avdankad sossepolitiker som gjorde ett desperat försök att stoppa mig från att kandidera till KF. Att jag nu hoppat av alla politiska uppdrag och även SD beror på andra saker. Men givetvis är det säkerligen glädjande för vederbörande. Samtidigt ger det mig bättre möjligheter att skriva och belysa deras mygel och skit de håller på med.
FAS 3, för något år sedan blev det möjligt för FAS 3-deltagare att gå utbildning. Nu tar man återigen bort den möjligheten. Arbetsförmedlingarna får lokala anslag och det är upp till handläggarna. detta bäddar för orättvisa. Det finns exempel på deltagare av arbetsmarknadsutbildningar som efter mer än 1 år i utbildning nu blir utkastade och återigen insatta i FAS 3 projekt. Dessa meningslösa projekt som tar kål på den reguljära arbtsmarknaden.
Landskrona kommun slår sig för bröstet och tycker de är duktiga.
Med en absolut lägsta minimilön a 17000 kr ger de försörjningsstödstagare och fas 3 "jobb". I ett år.
Men detta är till att i linje med fas 3 införa statare och slaveri igen.
Kommunen hyr ut arbetskraften och därigenom ger man sig in och konkurrerar med den reguljära arbetsmarknaden. Frågan är hur lagligt detta egentligen är. Kommunens verksamhet skall konkurrensutsättas men inte tvärtom. Dessa s.k. jobb innebär oftast långa resor för den "anställde" 80% av lönen i bidrag berättigar inte till någon akassan. När 12 månader har gått får personen iterigen återgå till fas 3 eller försörjningsstöd.
Då räknar socialkontoret av "överskottet" a sista 3 månaderna. och kostnaden för kommunen elimineras och blir till vinst.
Det är absurbt att man stänger ute vissa kategorier från akassan.
Den "anställde" har kanske kostat på sig att tex gå till tandläkaren, köpa kläder, etc. Något som en bidragstagare oftast drar in på.
Men i normen räknas inte detta in och det som lagts på nödvändigheter blir till minus. Otack är världens lön och slaveriet är ett faktum.
Allt detta är i linje med Reinfeldts strategi att skrota välfärden.
Att införa en ny samhällsklass som är fattiga.
Jaja, det finns ju inga fattiga i SVerige. eller hur var det nu.
Men på sidan
Matkassen på facebook talar sanningen sitt tydliga språk.
Många har inte mat för dagen och ber om hjälp.
Det är åtskilliga som behöver både vinterkläder till sig själv och sina barn och mat i skafferiet.
Något som jag också noterat är att det många gånger är sjukpensionärer med vuxna barn som ber om hjälp. Barn som står utan inkomst. återigen passar jag på att informera om att man som förälder inte är försörjningsskyldig för sina vuxna barn. Vuxan är de i den bemärkelsen att man inte är försörjningsskyldig om de är 18 år och inte går i skolan. eller slutat gymnasiet, dock längst till 21 år och studerande på gymnasienivå.
Något är också fel när underhållsskyldiga föräldrar slipper betala från 20 årsdagen även om barnen går i gymnaiset. Det blir boende föräldern som får dra hela lasset och då även busskort etc.
Något som drabbar de svaga i samhället och gynnar smitarna.
givetvis finns det föräldrar där man solidariskt tar kostnaderna för sina barn för att de skall kunna slutföra gymnasiet.
Som studerande blir en ungdom nekad bidrag från socialkontoret och det från den termin då de fyller 20. Men studielån kan de endast få när de slutfört gymnasiet eller höstterminen det år de fyller 20.
Med andra ord blir det ett glapp som innebär att tonåringar i familjer med dålig ekonomi tvingas hoppa av skolan. Den somn är 20 år och inte har slutfört gymnasiet har antingen tagit ett sabbatsår, gått om, bytat utbildning. Struliga tonåringar som äntligen kommit på rätt köl är lite till råttorna och kan lätt hamna i utanförskap igen.
Det är klart och tydligt att samhällets regelverk inte hänger med i utvecklingen.
Det här ämnet återkommer vi i framtiden. Var så säkra.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
idag fick jag lite information om att en man vid namn Mats Persson som tidigare jobbat på arbtsförmedlingen startat upp ny fas 3 verksamhet. en verksamhet där deltagarna får sitta av tiden. "skriva cv" Men ursäkta, skriva cv, det gör man på 2 timmar, resten av tiden. Precis som jobbfabriken/Blatteförmedlingen är verksamhetens enda syfte att komma åt femtusingen.
Med kopplingar in i högsta ledningen på arbetsförmedlingen i Landskrona blir granskningen av fas 3 inom lyckta dörrar.
Nu är det tydligen nytt på gång med nya djärva grepp där vederbörande styr med järnhand. Jag har en godvän som är inskriven i verksamheten och får dagliga rapporter om vad som görs. Det är bara att sitta av de 8 timmarna och den långa resan till vår by tar sin lilla tid. Något som drabbar bla. hennes barn som har läs och skrivsvårigheten och behöver hjälp. 3 bussbyten och totalt 4 timmars resa med en arbetsdag på 13 timmar för att sitta på en stol och skriva cv.
Med all säkerhet återkommer jag om detta och jag har naturligtvis börjat rota runt i grejorna, något som med all sannolikhet inte är populärt. Men det bjuder vi på och gärna smör till det....Givetvis tar jag reda på fakta och försöker ha så mycket som möjligt på fötterna innan jag publicerar det jag fått fram. Allt för att inte behöva ödsla tid på polisförhör igen. Ja som ni vet var det en gammal avdankad sossepolitiker som gjorde ett desperat försök att stoppa mig från att kandidera till KF. Att jag nu hoppat av alla politiska uppdrag och även SD beror på andra saker. Men givetvis är det säkerligen glädjande för vederbörande. Samtidigt ger det mig bättre möjligheter att skriva och belysa deras mygel och skit de håller på med.
FAS 3, för något år sedan blev det möjligt för FAS 3-deltagare att gå utbildning. Nu tar man återigen bort den möjligheten. Arbetsförmedlingarna får lokala anslag och det är upp till handläggarna. detta bäddar för orättvisa. Det finns exempel på deltagare av arbetsmarknadsutbildningar som efter mer än 1 år i utbildning nu blir utkastade och återigen insatta i FAS 3 projekt. Dessa meningslösa projekt som tar kål på den reguljära arbtsmarknaden.
Landskrona kommun slår sig för bröstet och tycker de är duktiga.
Med en absolut lägsta minimilön a 17000 kr ger de försörjningsstödstagare och fas 3 "jobb". I ett år.
Men detta är till att i linje med fas 3 införa statare och slaveri igen.
Kommunen hyr ut arbetskraften och därigenom ger man sig in och konkurrerar med den reguljära arbetsmarknaden. Frågan är hur lagligt detta egentligen är. Kommunens verksamhet skall konkurrensutsättas men inte tvärtom. Dessa s.k. jobb innebär oftast långa resor för den "anställde" 80% av lönen i bidrag berättigar inte till någon akassan. När 12 månader har gått får personen iterigen återgå till fas 3 eller försörjningsstöd.
Då räknar socialkontoret av "överskottet" a sista 3 månaderna. och kostnaden för kommunen elimineras och blir till vinst.
Det är absurbt att man stänger ute vissa kategorier från akassan.
Den "anställde" har kanske kostat på sig att tex gå till tandläkaren, köpa kläder, etc. Något som en bidragstagare oftast drar in på.
Men i normen räknas inte detta in och det som lagts på nödvändigheter blir till minus. Otack är världens lön och slaveriet är ett faktum.
Allt detta är i linje med Reinfeldts strategi att skrota välfärden.
Att införa en ny samhällsklass som är fattiga.
Jaja, det finns ju inga fattiga i SVerige. eller hur var det nu.
Men på sidan
Matkassen på facebook talar sanningen sitt tydliga språk.
Många har inte mat för dagen och ber om hjälp.
Det är åtskilliga som behöver både vinterkläder till sig själv och sina barn och mat i skafferiet.
Något som jag också noterat är att det många gånger är sjukpensionärer med vuxna barn som ber om hjälp. Barn som står utan inkomst. återigen passar jag på att informera om att man som förälder inte är försörjningsskyldig för sina vuxna barn. Vuxan är de i den bemärkelsen att man inte är försörjningsskyldig om de är 18 år och inte går i skolan. eller slutat gymnasiet, dock längst till 21 år och studerande på gymnasienivå.
Något är också fel när underhållsskyldiga föräldrar slipper betala från 20 årsdagen även om barnen går i gymnaiset. Det blir boende föräldern som får dra hela lasset och då även busskort etc.
Något som drabbar de svaga i samhället och gynnar smitarna.
givetvis finns det föräldrar där man solidariskt tar kostnaderna för sina barn för att de skall kunna slutföra gymnasiet.
Som studerande blir en ungdom nekad bidrag från socialkontoret och det från den termin då de fyller 20. Men studielån kan de endast få när de slutfört gymnasiet eller höstterminen det år de fyller 20.
Med andra ord blir det ett glapp som innebär att tonåringar i familjer med dålig ekonomi tvingas hoppa av skolan. Den somn är 20 år och inte har slutfört gymnasiet har antingen tagit ett sabbatsår, gått om, bytat utbildning. Struliga tonåringar som äntligen kommit på rätt köl är lite till råttorna och kan lätt hamna i utanförskap igen.
Det är klart och tydligt att samhällets regelverk inte hänger med i utvecklingen.
Det här ämnet återkommer vi i framtiden. Var så säkra.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.
söndag 1 december 2013
Hunddagis dyrt - försök leva på akassa Maria Abrahamsson
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/12/maria-abrahmsson-tycker-inte-60-000-manaden-gor-en-till-hoginkomsttagare-for-hunddagis-ar-dyrt
Denna blåfärgade dam verkar ha ett extremt behov av uppmärksamhet.
Hon anmälde sig själv för innehav av barnpornografi då hon hade ett ex av dagens nyheter hemma med en bild på amerikanska konstnären Tala Madani tavla föreställande tomtar som står nakna runt en säng med ett barn i.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/maria-abrahamsson-frias-fran-barnporrinnehav_8066892.svd
Hon är så verklighetsfrånvarande att hon tror att LUndsberg stängdes pga klasshat. Hon verkar helt ha missat att det sitter penalismen i väggarna och att man ägnat sig åt tortyrliknande metoder med rektorns goda minne.
Det är verkligen synd om henne som behöver bo i Stockholm för det är dyrt att bo där, det är dyrt med hunddagis.
Ja vad skall man säga.
För det första, det är frivilligt att ha hund.Hunddagis är ett STockholms och storstadssyndrom. Vi andra lär hundarna att vara ensamma hemma när vi jobbar.
Sedan undrar man dyrt att bo i STockholm. Är det billigare att bo på landsbygden eller i norrländska glesbygden? Där man får lägga åtskilliga pengar på resor till och från arbetet, tvingas köra bil för att man inte har något liv över vid pendling med kollektivtrafiken som aldrig passar eller fungerar som den skall.
Hon kan ju prova att köra runt ett hushåll på bara akassa. Och det med en boendekostnad i villa som allt understiger boendekostnaden i lägenhet pga att marknadsläget är dåligt.
Var är problemet att betala skatt, statlig inkomstskatt när man tjänar 36325 eller som hon nästan det dubbla 60000 kr.
Hon får väl göra som Ljugholt och de andra, skriva sig på annan ort och ha övernattningsbostad i Stockholm. Då får hon även traktamenten. Lite klipp och klister med kvitton kan ju ge subventionerat hunddagis. Ja, frågan är bara när samvetet sätter stopp.
hon ondgör sig också över de som är sjukskrivna och "jobbar ideellt". Verklighetsfrånvarande igen.
Hon fattar tydligen inte att den som är hemma är isolerad från sitt naturliga sociala liv, att då ställa upp och servera mackor på en fotbollsmatch några timmar, är inte att jobba. http://www.mariaabrahamsson.nu/index.php/2013/11/02/vara-sjukskriven-men-anda-kunna-fortsatta-jobba/
Vill hon ta allt från den sjuke eller arbetslöse i häxjakten på dessasamhällsparasiter? Hela alliansens inställning genomsyras av att sjuka och arbetslösa är folk som inte vill sköta något.
Givetvis finns det en stor andel av denna kategori där också. Folk som gör allt för att slippa jobba, men har man familj, bara en inkomst, så är det knappast någon som frivilligt lever på akassa en längre tid.
Jag har gjort det ett år nu och lite till, fast det kallas för aktivitetsersättning. Det har varit under den tid som jag studerat till kyltekniker, men nu är målet nära 2 veckor till sedan är det dags för certifiering.
SEdan gäller det att hitta jobb och där sätter arbetsförmedlingen rejäla krokben för arbetslösa.
Det är ju som bekant ingen arbetsförmedling längre, utan en praktikförmedling.
När en arbetsförmedlare eller handläggare utan omsvep glatt kan erbjuda företaget 6 månaders praktik när de är i kontakt med AF för att få rekryteringsstöd av en man som varit arbetslös i flertalet år då är det arkebusering av denna person från sin tjänst som gäller.
Man säger till arbetslösa att söka jobb 8 timmar per dag.... jobb som man inte är kvalificerad för, vilket ger arbetsgivarna en massa ansökningar som går direkt i cylinderarkivet och arbetsgivare som drar sig för att nyrekrytera...
Man kan lätt konstatera att det är fler som hatar sitt land än bara Reinfeldt och sticker huvudet i sanden för verkligheten. kanske är det dags för praktik i verkligheten med ersättning från akassan..... Maria Abrahamsson och gänget. Ni lär få ställa er till arbetsmarknadens förfogande i september nästa år, var så säkra.
vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Denna blåfärgade dam verkar ha ett extremt behov av uppmärksamhet.
Hon anmälde sig själv för innehav av barnpornografi då hon hade ett ex av dagens nyheter hemma med en bild på amerikanska konstnären Tala Madani tavla föreställande tomtar som står nakna runt en säng med ett barn i.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/maria-abrahamsson-frias-fran-barnporrinnehav_8066892.svd
Hon är så verklighetsfrånvarande att hon tror att LUndsberg stängdes pga klasshat. Hon verkar helt ha missat att det sitter penalismen i väggarna och att man ägnat sig åt tortyrliknande metoder med rektorns goda minne.
Det är verkligen synd om henne som behöver bo i Stockholm för det är dyrt att bo där, det är dyrt med hunddagis.
Ja vad skall man säga.
För det första, det är frivilligt att ha hund.Hunddagis är ett STockholms och storstadssyndrom. Vi andra lär hundarna att vara ensamma hemma när vi jobbar.
Sedan undrar man dyrt att bo i STockholm. Är det billigare att bo på landsbygden eller i norrländska glesbygden? Där man får lägga åtskilliga pengar på resor till och från arbetet, tvingas köra bil för att man inte har något liv över vid pendling med kollektivtrafiken som aldrig passar eller fungerar som den skall.
Hon kan ju prova att köra runt ett hushåll på bara akassa. Och det med en boendekostnad i villa som allt understiger boendekostnaden i lägenhet pga att marknadsläget är dåligt.
Var är problemet att betala skatt, statlig inkomstskatt när man tjänar 36325 eller som hon nästan det dubbla 60000 kr.
Hon får väl göra som Ljugholt och de andra, skriva sig på annan ort och ha övernattningsbostad i Stockholm. Då får hon även traktamenten. Lite klipp och klister med kvitton kan ju ge subventionerat hunddagis. Ja, frågan är bara när samvetet sätter stopp.
hon ondgör sig också över de som är sjukskrivna och "jobbar ideellt". Verklighetsfrånvarande igen.
Hon fattar tydligen inte att den som är hemma är isolerad från sitt naturliga sociala liv, att då ställa upp och servera mackor på en fotbollsmatch några timmar, är inte att jobba. http://www.mariaabrahamsson.nu/index.php/2013/11/02/vara-sjukskriven-men-anda-kunna-fortsatta-jobba/
Vill hon ta allt från den sjuke eller arbetslöse i häxjakten på dessasamhällsparasiter? Hela alliansens inställning genomsyras av att sjuka och arbetslösa är folk som inte vill sköta något.
Givetvis finns det en stor andel av denna kategori där också. Folk som gör allt för att slippa jobba, men har man familj, bara en inkomst, så är det knappast någon som frivilligt lever på akassa en längre tid.
Jag har gjort det ett år nu och lite till, fast det kallas för aktivitetsersättning. Det har varit under den tid som jag studerat till kyltekniker, men nu är målet nära 2 veckor till sedan är det dags för certifiering.
SEdan gäller det att hitta jobb och där sätter arbetsförmedlingen rejäla krokben för arbetslösa.
Det är ju som bekant ingen arbetsförmedling längre, utan en praktikförmedling.
När en arbetsförmedlare eller handläggare utan omsvep glatt kan erbjuda företaget 6 månaders praktik när de är i kontakt med AF för att få rekryteringsstöd av en man som varit arbetslös i flertalet år då är det arkebusering av denna person från sin tjänst som gäller.
Man säger till arbetslösa att söka jobb 8 timmar per dag.... jobb som man inte är kvalificerad för, vilket ger arbetsgivarna en massa ansökningar som går direkt i cylinderarkivet och arbetsgivare som drar sig för att nyrekrytera...
Man kan lätt konstatera att det är fler som hatar sitt land än bara Reinfeldt och sticker huvudet i sanden för verkligheten. kanske är det dags för praktik i verkligheten med ersättning från akassan..... Maria Abrahamsson och gänget. Ni lär få ställa er till arbetsmarknadens förfogande i september nästa år, var så säkra.
vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
36 325
36 325
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)