Län

Totalt antal

Antal vuxna biståndsmottagare2)

Antal barn

Biståndsmot-

Kom-

Kommun

bistånds-

Totalt

därav

därav

under 18 år

tagare i % av

mun-

mottagare1)

kvinnor

män

inrikes-

utrikesfödda4)

befolkningen

kod

födda3)

inkl. flyktingar

12	Skåne län			39 627		25 313		12 730		12 583		8 904		16 401		14 314		3,2
1260		Bjuv		381		253		138		115		130		123		128		2,6
1272		Bromölla		241		155		83		72		87		68		86		2,0
1231		Burlöv		516		342		164		178		128		214		174		3,1
1278		Båstad		164		113		60		53		59		54		51		1,2
1285		Eslöv		629		425		200		225		208		217		204		2,0
1283		Helsingborg		5 262		3 273		1 646		1 627		1 165		2 108		1 989		4,1
1293		Hässleholm		817		510		262		248		234		276		307		1,6
1284		Höganäs		251		171		77		94		79		92		80		1,0
1266		Hörby		368		253		128		125		135		117		115		2,5
1267		Höör		237		164		72		92		123		41		73		1,5
1276		Klippan		254		163		83		80		101		62		91		1,5
1290		Kristianstad		2 836		1 739		879		860		533		1 205		1 097		3,6
1261		Kävlinge		234		160		74		86		113		47		74		0,8
1282		Landskrona		2 182		1 356		709		647		382		968		826		5,2
1262		Lomma		92		61		26		35		28		33		31		0,4
1281		Lund		..		..		..		..		..		..		..		..
1280		Malmö		..		..		..		..		..		..		..		..
1273		Osby		310		177		84		93		67		110		133		2,4
1275		Perstorp		226		136		80		56		64		72		90		3,2
1291		Simrishamn		230		157		76		81		109		48		73		1,2
1265		Sjöbo		196		133		63		70		106		27		63		1,1
1264		Skurup		156		110		58		52		78		32		46		1,0
1230		Staffanstorp		226		139		63		76		82		57		87		1,0
1214		Svalöv		257		183		84		99		90		93		74		1,9
1263		Svedala		130		82		42		40		66		16		48		0,7
1270		Tomelilla		216		145		86		59		91		54		71		1,7
1287		Trelleborg		746		510		268		242		286		224		236		1,8
1233		Vellinge		75		54		24		30		38		16		21		0,2
1286		Ystad		304		224		106		118		135		89		80		1,1
1277		Åstorp		420		270		140		130		159		111		150		2,8
1292		Ängelholm		368		265		129		136		168		97		103		0,9
1257		Örkelljunga		225		145		71		74		81		64		80		2,3
1256		Östra Göinge		258		161		76		85		109		52		97		1,9

påverök en lysande ide för Landskrona.

http://hd.se/landskrona/2013/02/14/foreslog-rondelldimma-som-paverok/
Men vilken lysande ide att sälja dim-maskinen till vatikanen. Då kanske Landskrona kommun kan få tillbaka lite av de 200 000 som man lagt på vanvettsaffären som dessutom visade sig vara en trafikfara.
200 000 det är samma kostnad som en assistent på en skola kostar halvtid. Istället för att orsaka halkolyckor och öka kostnaderna för försäkringsbolagen kunde pengarna hjälpt några elever att få godkänt i skolan.
Att lägga 200 000 på dekoration i en rondell kan man tycka är fel, men det är inga jättepengar. Det som  är helt galet i det här sammanhanget är att  man faktiskt köpte in ett s.k. konstverk som inte  kan användas. Man har inte tänkt till och uppenbart har man gjort ett undermåligt jobb med skattepngarnaa.
Landskrona  har stora utgifter på det sociala kontot. Vilket beror på att man var korttänkta på 80-90talet när man drogs med stort bestånd av tomma lägenheter.  Det flyttade in ett stort antal  personer som inte hade arbete och många har aldrig fått något.  Man tog  också emot ett stort antal flyktingar, men glömde en lite detalj, arbetena. Arbetslösheten i kommunn var hög sedan tidigare efter stora industriers nedläggningar och framförallt varvskrisen.  Landskrona -  de uppgivna suckarnas kommun.  Många kom inte ut i arbetslivet förutsatt att de inte startade egna företag, oavsett  tidigare kompetens.
Samtidigt har fastighetsägare i centrala Landskrona, dvs privata kommunen. fastighetsägare som inte är seriösa fått ett stadigt grepp om stan. Den som har någon chans till annan bostad vill inte bosätta sig där, lägenheterna är uruselt skick, men den som inte har något val får tacka och ta emot. REnovering sker bara i ytterst nödfall. Fönster som är uppruttna, toaletter som är mögelskadade, golv som sviktar pga. gamla fuktskador. SAmtidigt är hyrorna skyhöga, för vem vågar protestera.

Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln

Inget nytt under solen

http://hd.se/landskrona/2012/12/21/det-ar-dalig-service-man-kan-inte/
Hd har försökt ringa 90 gånger till socialtjänsten i Landskrona. Ingen svarar.
Men det är ingen nyhet, det har de inte gjort tidigare.
Jag vet, för jag sökte dem många gånger för mammas räkning. Fel på telefonerna, det måste vara ett dåligt system, kanske dags att investera i ett nytt…..
En gång kan man acceptera det, men inte år ut och år in.
givetvis är det order från högre ort, vad annars. Om man inte svarar så faller de akuta ärendena ifrån, för man försöker lösa det på annat sätt, genom att låna pengar.
En väninna till mig arbetar på soc i Landskrona. Hon har flertalet gånger fått ha polisescort genom dörren. Det måste bero på något. Jag försökte i många år få hemtjänst till mamma, och hjälp till tänderna.
När man väl fick fatt i någon, vilket hände när jag skrev till högre ort, för det är något som är effektivt, skriva till högsta chefen för organet. DÅ blir det fart på undersåtarna som är rädda om sin tjänst.
Det finns alltid någon som är chef över någon annan. Prata med huvudet, inte någon annan kroppsdel.
Jag har tagit upp det tidigare med Landskrona i den gamle bloggen. De har också en förmåga att göra av med papper, ansökningar som inte kommer fram. Posten är förvisso dålig på att utföra sina tjänster, men när man lämnar in pappren på kommunhuset och de försvinner, då är det inte posten.
Torkil-land. Väl att man inte bor där då. Staden i vinden heter det i reklamen. Man har gjort en inofficiell överenskommelse med fastighetsägarna, inga hyresgäster utan fast jobb, för att slippa fler biståndsberoende.
Man skall ”rensa upp” i innerstan.- Då får man plötsligt en bitter eftersmak. Utrensningar, a´la Gestapo
Men den situationen man har idag har man skapat själv. Dels när man tog in nyanlända och placerade i mindre attraktiva områden för att minska det tomma fastighetsbeståndet. Man gjorde inget för att hjälpa vederbörande ut på arbetsmarknaden under de åren som man fick stadsbidrag. Pengar som gav plus i kassan, men det överskottet är uppätet för länge sedan. Segregationen i stan har man själv skapat och den börjar bli en kvarnsten.
Dels genom att man inte hållit efter oseriösa hyresvärdar. Man binder också ris till egen rygg när man låter understödstagare jobba för sina stackars slantar man får. En gång bidragsberoende, alltid beroende. Vederbörande får inte ens tid att söka jobb. Vem vågar säga emot och protestera, då försvinner bidraget.
Jag har senaste månaderna lärt känna en kille från Bosnien, som bott i Sverige i 20 år. Han har läst in 2 ingenjörsexamens i Sverige, haft en i baget som inte dög. Han sökte en tjänst på värmeverket i Landskrona som han inte fick, men samma ställe tog gärna emot honom som praktikant. Praktik i omgångar i flera år, studerat för att få jobb, men icke. Fel efternamn gissningsvis. Han kom hit under Balkankriget förföljd.han hade ett bra jobb forna Jugoslavien som han var tvungen att lämna i samband med kriget. Visst är det hånt med praktiken. Den som fick jobbet var inte ens i närheten med sin kompetens. Han bor i Landskrona, har berättat lite om sina ”praktikperioder” Det är gratis arbetskraft på hög nivå. Det är alltså inte bara flyttstädningar och trädgårdsarbete som utföres ” billigt”.
Landskrona binder ris till egen rygg. Men så är det i Torkil och Reinfeld land.
En fjärdeklassens medborgare som får ha 2-3 jobb för att klara sig. Den som inget jobb har, får göra praktik.
Jobba för försörjningsstödet, det tilltalar många, men det är en farlig väg att gå.
Tyvärr tror jag inte att HD:s artikel gör någon direkt nytta när det gäller tillgängligheten. Anmälningar i massform till socialstyrelsen, har nog bättre effekt. Där det ställer till elände med otillgängligheten vore det läge med polisanmälan. framkallande av fara för annan. Så alla som inte får svar och hamnar i en knivig situation. Anmäl…. Anmäl Anmäl.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln.

Kommunen medskyldig till mordet

 http://www.expressen.se/kvp/marias-kropp-hade-mer-an-100-skador/

http://hd.se/landskrona/2012/11/14/att-tro-ar-en-sak-att-bevisa-en/
I våras mördades en 17årig ung kvinna av sin familj med Landskrona kommuns goda minne. för Maria som vi kan läsa om i artikeln var hotad till livet av sin familj. hon ville leva som andra i vårt samhälle, som en svensk. Det accepterade inte familjen.
De gifte bort henne i ett tvångsäktenskap som hon hade brutit upp ifrån. Då drar man skam över familjen. Men är man 17 år skall man inte behöva gifta sig. Vi har Fadime och Pela, två andra tjejer som ville vara som alla andra, men inte fick för sina familjer.
FAmiljerna skickar fram sina söner att hålla i kniven, ibland är det mamman som håller i kniven. Egentligen spelar det ingen roll vem som utdelar de dödande huggen, de är alla medskyldiga till kvinnornas död. Lika skyldiga är kommunerna. För oftast har socialtjänsen fått kontakt med de här tjejerna tidigare. De har sökt hjälp, men tjänstemännen gömmer sig bakom sina skrivbord och går på smörgåstårtsmöten. Telefontider, det är alltid upptaget. Att få tag i socialtjänsten akut en kväll är stört omöjligt.
Detta vare sig man är nattvandrare eller man är en rädd invandrartjej som förföljs av sin familj.
Maria hade avböjt skyddat boende. Men vad har man erbjudit henne. Det är inte MAria som skall vara fånge. Det är inte hon som skall ha inskränkningar i friheten. Det är de som inte kan acceptera en svensk kvinnas liv och leverne.
Dessa kvinnor som hotas och många gånger misshandlas innan de slutligen dödas behöver all form av skydd de kan få. SAmhället måste ställa upp, vi som bor i samhället måste öppna våra hem för att hjälpa dessa tjejer. Skydda dem, ge dem mod. Tyvärr brukar blod vara tjockare än vatten och tjejerna längtar efter sina familjer. då passar familjen kallblodigt på att döda dem. Vissa mördas ändå, när familjen kallblodigt knackar på dörren och sticker kniven i den försvarslösa unga kvinnan. Och allt detta för att hon vill leva som en modern människa.
För några år sedan gick en film på tv med titeln När mörkret faller.
Det handlade om en turkisk familj, där föräldrarna med berått mod mördar sin dotter med hjälp av hela övriga tjocka släkten. På autobahn jagas flickan ut på motorvägen för att bli påkörd. Tragisk olycka. Det uppdagas ytterligare mord. En flicka drunknade. Så har vi balkongflickorna som plötlsigt trillar ut från balkongerna. Olyckshändelse, hur många av förövarna går fria. ja en vild gissning 90%. Det är väl om någon råkar se att flickan får hjälp över räcket som vederbörande kan åka dit. Jag rekommenderar alla att titta på filmen När mörkret faller. Den tar också upp problem med kvinnomisshandel, men ger samtidigt en strimma hopp.
En sak är säker, vi får inte blunda för familjevåldet. Den som ser något är skyldig att anmäla och agera. En svensk tiger inte längre, den tiden är förbi.
Vi skall inte glömma Maria, Fadime eller Pela. Vi skall tända ett ljus för dem och hedra deras minne samtidigt som vi öppnar våra hem och dörrar för de kvinnor som fortfarande är i livet men riskerar att mördas kallblodigt för en medeltida hederstradition.Minsta misstanke om hedersrelaterat mord måste utredas och vändas ut och in på. Ingen hedersmördare skall känna sig säker från Fru justitia.
All form av våld i hemmet mot kvinnor skall ses allvarligt. Oftast är gärningsmannen en nära anhörig. I svenska kvinnors fall är det i regel maken, i invandrarkvinnornas fall kan det var vem som i familjen, tom många gånger mamman som är drivandeohc hjärnan bakom morden.
Många menar på att kvinnan har ett val som stannar kvar i ett förhållande eller en familj där de blir utsatta för våld. Det är bara att gå. Men riktigt så lätt är det inte. För den fysiska misshandeln är oftast inte den värsta, det är den psykiska terrorn. Psykisk misshandel bryter ner. Blåmärkena sitter invärtes, de syns inte. Ingen frågar hur det är, ingen vet något. Kvinnan vågar inte berätta. Men när hon väl vågar så måste hon ha någon som fångar upp henne, för annars lär hon likt en bomerang falla tillbaka i ett förhållande som blir ännu värre än innan med mer våld, mer kränkningar, sämre självförtroende. Allt blir som en nedåtgående spiral. Oftast slutar det med att våldsmannen slår henne sönder och samman. sttryker hon inte med, så hamnar hon på sjukhuset med utslagna tänder, krossad näsa, brutna revben. Det är då hon måste veta att hon har en väg ut, bara hon vågar ta steget. Den vägen kan vi alla ge henne,
Vid tangentbordet.
Kågerödsmurveln

Kommunen medskyldig till mordet

http://www.expressen.se/kvp/marias-kropp-hade-mer-an-100-skador/
http://hd.se/landskrona/2012/11/14/att-tro-ar-en-sak-att-bevisa-en/
I våras mördades en 17årig ung kvinna av sin familj med Landskrona kommuns goda minne. för Maria som vi kan läsa om i artikeln var hotad till livet av sin familj. hon ville leva som andra i vårt samhälle, som en svensk. Det accepterade inte familjen.
De gifte bort henne i ett tvångsäktenskap som hon hade brutit upp ifrån. Då drar man skam över familjen. Men är man 17 år skall man inte behöva gifta sig. Vi har Fadime och Pela, två andra tjejer som ville vara som alla andra, men inte fick för sina familjer.
FAmiljerna skickar fram sina söner att hålla i kniven, ibland är det mamman som håller i kniven. Egentligen spelar det ingen roll vem som utdelar de dödande huggen, de är alla medskyldiga till kvinnornas död. Lika skyldiga är kommunerna. För oftast har socialtjänsen fått kontakt med de här tjejerna tidigare. De har sökt hjälp, men tjänstemännen gömmer sig bakom sina skrivbord och går på smörgåstårtsmöten. Telefontider, det är alltid upptaget. Att få tag i socialtjänsten akut en kväll är stört omöjligt.
Detta vare sig man är nattvandrare eller man är en rädd invandrartjej som förföljs av sin familj.
Maria hade avböjt skyddat boende. Men vad har man erbjudit henne. Det är inte MAria som skall vara fånge. Det är inte hon som skall ha inskränkningar i friheten. Det är de som inte kan acceptera en svensk kvinnas liv och leverne.
Dessa kvinnor som hotas och många gånger misshandlas innan de slutligen dödas behöver all form av skydd de kan få. SAmhället måste ställa upp, vi som bor i samhället måste öppna våra hem för att hjälpa dessa tjejer. Skydda dem, ge dem mod. Tyvärr brukar blod vara tjockare än vatten och tjejerna längtar efter sina familjer. då passar familjen kallblodigt på att döda dem. Vissa mördas ändå, när familjen kallblodigt knackar på dörren och sticker kniven i den försvarslösa unga kvinnan. Och allt detta för att hon vill leva som en modern människa.
För några år sedan gick en film på tv med titeln När mörkret faller.
Det handlade om en turkisk familj, där föräldrarna med berått mod mördar sin dotter med hjälp av hela övriga tjocka släkten. På autobahn jagas flickan ut på motorvägen för att bli påkörd. Tragisk olycka. Det uppdagas ytterligare mord. En flicka drunknade. Så har vi balkongflickorna som plötlsigt trillar ut från balkongerna. Olyckshändelse, hur många av förövarna går fria. ja en vild gissning 90%. Det är väl om någon råkar se att flickan får hjälp över räcket som vederbörande kan åka dit. Jag rekommenderar alla att titta på filmen När mörkret faller. Den tar också upp problem med kvinnomisshandel, men ger samtidigt en strimma hopp.
En sak är säker, vi får inte blunda för familjevåldet. Den som ser något är skyldig att anmäla och agera. En svensk tiger inte längre, den tiden är förbi.
Vi skall inte glömma Maria, Fadime eller Pela. Vi skall tända ett ljus för dem och hedra deras minne samtidigt som vi öppnar våra hem och dörrar för de kvinnor som fortfarande är i livet men riskerar att mördas kallblodigt för en medeltida hederstradition.Minsta misstanke om hedersrelaterat mord måste utredas och vändas ut och in på. Ingen hedersmördare skall känna sig säker från Fru justitia.
All form av våld i hemmet mot kvinnor skall ses allvarligt. Oftast är gärningsmannen en nära anhörig. I svenska kvinnors fall är det i regel maken, i invandrarkvinnornas fall kan det var vem som i familjen, tom många gånger mamman som är drivandeohc hjärnan bakom morden.
Många menar på att kvinnan har ett val som stannar kvar i ett förhållande eller en familj där de blir utsatta för våld. Det är bara att gå. Men riktigt så lätt är det inte. För den fysiska misshandeln är oftast inte den värsta, det är den psykiska terrorn. Psykisk misshandel bryter ner. Blåmärkena sitter invärtes, de syns inte. Ingen frågar hur det är, ingen vet något. Kvinnan vågar inte berätta. Men när hon väl vågar så måste hon ha någon som fångar upp henne, för annars lär hon likt en bomerang falla tillbaka i ett förhållande som blir ännu värre än innan med mer våld, mer kränkningar, sämre självförtroende. Allt blir som en nedåtgående spiral. Oftast slutar det med att våldsmannen slår henne sönder och samman. sttryker hon inte med, så hamnar hon på sjukhuset med utslagna tänder, krossad näsa, brutna revben. Det är då hon måste veta att hon har en väg ut, bara hon vågar ta steget. Den vägen kan vi alla ge henne,
Vid tangentbordet.
Kågerödsmurveln