Det stod en liten blänkare på webben, mer fanns i dagens tidning stod det. Brukar normalt inte prenumerera men tog en månad enbart för den här artikeln.
artikeln är saxad ur skånskan. först tog jag för givet att fallet hade referens till min mamma, men det stämmer inte till 100% och jag vet att det finns fler fall där det inte fungerat. Korttidsboendet stängt. Förmodligen menas Teckomatorp där min mamma var och där hon repade sig. Det kan vara förklaringen till att det med 1 timmes varsel flyttades till Åsgården och demensavdelningen. Intressant vore att veta vem som tagit detta fullständigt korkade och horribla beslut. Troligtvis någon ekonom som är så långt från verkligheten de kan . Man sätter in vikarier som inte är utbildade i pallitativ vård. Billigt och bra, förkortar vårdtiden och därmed kostnaderna……. Utredning pågår mot kommunen som alla vet när det gäller min mammas fall och förhoppningsvis kommer socialstyrelsen att ge sina pekpinnar. Ma ngår ut och skryter om äldrevården i kommunen. Men glömmer de mjuka värdena.
Att en person är obotligt sjuk innebär inte att vederbörande inte har några känslor tvärtom. Vetskapen om att man snart skall dö ochlämna sina nära och kära för alltid kräver stöd hjälp och värdighet. Det är oerhört kränkande att stoppa in en människa som är vid sina sinnes fulla bruk, men där kroppen håller på att ge upp bland människor som har en frisk kropp men där hjärnan lever i ett andra århundrade. Hur deprimerande är inte detta för den cancersjuke som kämpar mot sin sjukdom, går igenom tuffa behandlingar för att få vara med ytterligare en tid. Hur deprimerande är det inte för de anhöriga att stå och se hur den sjuke snabbt förlorar livsgnistan och glider in i den eviga sömnen.
utan livsgnista kan ingen leva och definitivt inte den som är sjuk och redan står med ett ben i graven.
Sverige har världens bästa cancervård. Trots detta kan man ibland inte bota, men man kan lindra och fördröja det oundvikliga så att den sjuke får en värdig tid och framförallt ett värdigt slut.
Jag har nu beslutat mig för att namnge den sköterska som har hand om vårdplaneringarna på sjukhuset. Jag har kallat henne Iskalla damen, men hennes riktiga namn är Thuresson. Vis av erfarenheten från bloggen om gamla tider där Svalövs nuvarande kommunalråd tillsammans med dåvarande försökta få mig fälld för brott mot tystnadsplikten väljer jag här att bara namnge efternamnet. Jag har fått kontakt med fler där hon varit i farten och som fått kämpa för en värdig tillvaro för sina sjuka nära och kära. Det är skrämmande att man kan ha den inställningen att äldre inte behöver komma utanför dörrarna och att det finns exempel på äldre som inte kommit utanför dörrarna på 7 år.
Jag hörde för några veckor sedan om en äldre dam som inte varit utanför sin lägenhet på 11 år, förvisso inte i Svalöv, utan en annan närliggande kommun. Hon hade en fransk balkong och vid fina sommardagar öppnade hon balkongdörren och stack ut näsan för att andas frisk luft. Men det finns exempel i Svalöv också, om inte annat så med den inställningen hos en tjänsteman med den positionen så är det solklart att det kommer. Men jag hörde talas om ett fall där man fått kämpa som en galning för att få plats på särskilt boende till en äldre som var svårt sjuk och totalt sängbunden, tillsynsbehovet var 100%. Helt solklart är att den som inte har en obekväm anhörig som kan kämpa med näbbar och klor ligger risigt till. Det som min mamma utsattes för skall inte behöva hända och som anhörig har det satt spår för livet, så även hos mina barn som fortfarande mår fruktansvärt dåligt. Livet går vidare, inte tu tal om saken, men vreden kokar i mig och istället för att börja fajtas och slå omkring sig, så är möjligheten att få utlopp för vreden stor genom att debattera och sprida information, vara obekväm och ifrågasätta. Den energi som undertecknad lade på att kämpa för min mammas rättigheter den skall jag med nöje lägga på att granska med lupp och dyker det upp någon som vill ha hjälp skall jag gladeligen klia tangentbordet för den personens räkning, ringa, vara obekväm följa med på möten etc. Någon måste våga säga ifrån innan fler stryker med. det handlar inte om att skjuta till mer pengar, det handlar inte bara om utbildning utan inställningen tilll arbetet. Det är levande människor man har att göra med, inte siffror på ett papper. Att stänga en vårdavdelning för att spara teoretiska pengar visade sig vara förödande. Serfram emot att få information om vem som är så inkompetent att vederbörande stoppar in en svårt cancersjuk patient bland 6 senildementa med tillsyn av en timvikarie utan utbildning på pallitativ vård och svår cancersjukdom. Man frågar sig också hur många stryker med pga. att undersköterskorna på hemmen inte får ringa 112 när det behövs. Att det är brister i kommunens äldrevård är solklart. Frågan är hur många fler skall hamna i offerskålen för ekonomernas framfart. Bästa vore att ge dem ett monopol att leka med då behöver de inte spela med människoliv.
Vid tangentbordet
En fredagförmiddag
Kågerödsmurveln
En sak är säker……
Fortsättning följer…. IRL och på bloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar