måndag 17 september 2012

En resa i minnenas arkiv del 1


Veckan har rusat iväg från söndag till söndag och man hinner inte ens blinka. Min utbildning till certifierad värmepumpstekniker är inne på 3:dje veckan. Det var menat 4 veckors test period för att se om vi var lämpade för varandra yrket och jag. För er som inte vet så är min tanke att delvis överge säljarbetet. Dels pg.a. den marknadskollaps som skett sista året men också pg.a. personliga skäl. Jag har därför gjort slag i saken och börjat studera till värmepumpstekniker, något som funnits i bakhuvudet de sista åren. Studierna är på heltid och för mig som är van att styra mina dagar själv, som dock alltid varit långa. Att vara säljare är inte att glida runt på en räkmacka även om en del verkar tro det. Nåväl det har varit åtskilliga tester och prov under dessa två veckor och med 2 minuters förberedelse fick jag skriva slutprovet i onsdags. GEnomgången av resultatet var direkt och jag fick då besked att testperioden var slut. Jag var antagen.
Så nu har jag 65 veckor framför mig med råplugg, matematiska former och avancerad ellära framförallt. Sedan kommer kyltekniken, men det är elen som är tunga biten och framförallt då styrteknik. Det är aldrig försent att ändra väg.
Nåväl tiden rusar iväg och det har inte blivit någon blogg denna veckan, även om det kliat i fingrarna när det gällt några artiklar om försäkringskassan.
Men idag tänkte jag inte beröra dem direkt, utan fortsätta på den inslagna vägen om gamla tider. Förr och nu, var det bättre förr. Med referens till den artikel jag refererade till förra veckan.
Jimmy Åkesson drömmer om Sverige, när Sverige var Sverige. Men var det bättre då.
Ja och nej. Mycket var bättre. Under de 48 år som gått sedan jag såg dagens ljus 1964 har åtskilligt hänt i utveckling.
Jag tänkte därför nu göra en resa ur minnenas arkiv.
Vi är 100% nåbara via mobiltelefon, mail, sms. Fram till bara för några år sedan lämnade man ett meddelande och så ringde den ma nsökte upp efter någon dag eller vecka. Distansarbete var ett okänt begrepp. Inte kunde man sitta hemma och jobba eller i arvidsjaur och svara i en växel för ett företag i Malmö. Nä det var på plats som gällde. video och internetkonferenser det fanns naturligtvis inte heller, ev hade man telefonmöte, gruppsamtal som man beställde via telia och där en telefonist ringde upp och bokade gruppsamtal. Nu hoppade jag plötsligt i tankarna till 80talet. Jag jobbade på OK bensinmack under ett antal år på 80talet. det var mitt första riktiga jobb . Vi sålde bildelar, kollade glykol, hyrde ut videofilmer och så kollade manbensinpriset hos BP, SHell och Gulf sedemera Q8. Bensinkrig eller dvs priskrig på bensin och bilisterna tankande glatt. Det var alltid någon kund som informerade om bensinpriset var lägre någon annanstans. 3,19 kostade en liter bensin 1985. Macken jag jobbade på hette OK och tillhörde OK SYD . Ok handlade man på om man var sosse, för det var ju medlemsägt. Det gav återbäring. Medlemsägt och återbäring ja det gick som en röd tråd genom min barn och ungdom. Och då gör jag genast ett hopp några år tillbaka i tiden. I kvarteret där jag växte upp fanns det gott om bensinstationer. Det fanns BP, OK, Shell, Texaco och Fina bara i vårt kvarter. OK var det som man tankade på. Den blev sedan dinx och unox för att därefter läggas ner för alltid. Inte vill man ha bensinstationer mitt i ett bostadsområde med läckande tankar etc. För det mesta kom mackgu7bben ut och tankade bilen. På 60-70talet hade vi två Amasoner. först en Blå med vitlackat tak, galonklädsel och en rutig filt. Det fanns bara bälten fram och det var inga rullbälten. 1970 gick jag och min kompis som var dagbarn hos min mormor på simskola. en dag kom mormor och morfar i en röd amazon. De hade bytat bil…. Amazon av 69 års modell, den andra var från 65. Den var riktigt modern, där var en svart radio i bakelit med runda rattar. Jag är osäker på om det fanns bälten bak, men tror inte det.
Den röda amazonen hade vi i ungefär 2 år, sedan körde de gamle av vägen med den när de någon vecka innan jul skulle köra till Järrestad och hämta en halv gris.
Bilen kasade iväg på en isfläck och voltade 3 varv för att sedan hamna på en åker. Mormor bröt armen. De kom hem samma dag och det var mycket ojande och klagande över armen i gips. De var utan bil i några månader. Vi fick då ta bussen var vi än skulle. En dag i januari åkte vi buss ut till kolonin. Det hände ibland att vi åkte dit mitt i vintern, då hade vi mat och dryck med för något vatten fanns inte, eftersom det var avstängt, vilket det fortfarande är i området vintertid och jag förstår varför, det är vanliga plastslangar, s.k. pemslangar som grävts ner och definitivt inte på frostfritt. De går upp lite här och där i marken. NÅväl några timmar senare skulle vi ta bussen tillbaka. Mormors arm var läkt, gipset var lagt. DÅ kommer bussen med nummer 31c den gick 1 gång i halvtimmen och vi skulle springa till bussen. Då trillar hon över en uppstickande trottoarsten och bryter andra armen. Hon påstod sedan att hon hade gips på båda armarna men så var det inte. Det var någon vecka utan gips emellan. Troligtrvis var det ett sätt att få medlidande och väcka uppmärksamhet.
I mar 1973 köpte de en Mazda 1300 herrgårdsvagn. Alla i omgivningen köperVolvo 144 och sedan 240 som kommer något år senare, men de köpte Mazdan som var några tusenlappar billigare. Om ja ginte minns fel kostade den 14000 kr ny. Det importerade 1000 stycken till Sverige av den modellen. Den var röd. svart galoninredning och radion med runda knappar. Mamma satte in en kassettbandspelare separat i bilen och det var highteck. Kassettband hade kommit något år tidigare och den första kassetbandspelaren jag hade i min ägo var en grundig. Man kunde tom spela in och det fanns en mikrofón till. Det var riktigt hype och man satt vid bandspelaren och läste in en text och lyssnade sedan på den.
Bandspelare ja, vi hade rullbandspelare. Det är väl många som inte vet vad det är idag. Me ndet var stora rullar där man i en stor bandspelare som had een vikt av ca 20 kg laddade en full rulle med en tomrulle. Det kunde spelas in både 2,4 och i ett långsammare läge 8 timmar på ett rullband. Man kunde även spela in på baksidan av den.
Morsan som var teknofreak redan då fixade så att vi kunde spela in från grammofonen via en s.k. dinkontakt. Hon köpte en Luxor stereo redan 1970, utan bandspelare. Den tog både 22,45 och 78 varvare.
Morsan bodde ju i en lägenhet en bit från oss. Ett tag bodde hon i samma hus i c-trappan. Där fanns en etta med kök. Men så kom det en tjej som hette Lena och ville byta lägenhet. Så¨gjordes och hon flyttade in på Roslins väg 20 C, där hon bodde fram till 1982 då hon flyttade till Åstorp. Huset var något nyare än det vi bodde i på Sergels väg, men det rörde sig om något år. Det ägdes av den säkerligen inte helt obekante Hugo Åberg. Numera mest välkänd för allmänheten genom det travlopp som bär hans namn Hugo Åberg Memorial.
Mamma bodde på 8:e våningen. Jag var under senare år när jag blev mer självgående en del i hennes lägenhet när hon inte var hemma. Då lyssnade jag mest på musik och läste böcker. Rörigt hade hon nästan alltid redan då. Ibland städade jag till henne.
Mamma älskade musik och det smittade av sig. hon gillade det som idag kallas för Rockabilly, men mycket 50-60talsmusik och så Elvis. hon hade massor med Elvis LPskivor. Men faktiskt även dansbandsskivor. Det gavs ut samlingsskivor med dansbandsmusik, elvis etc. Hon köpte massor med skivor. En del av del lpskivorna har överlevt alla flytterna och i samband med att jag tömde hennes lägenhet så tänkte jag först slänga alla, men tack och lov gjord ejag inte det. Jag inser nu att även om de inte har något ekonomiskt värde så är det affektionsvärde. Tar jag mig bara tid att lyssna på dem, vilket förutsätter att jag skaffar en gramofon, så kommer säkert nostalgin att flöda.
Nåväl för att komma tillbaka till tiden med amazonen så kom jag nu att tänka på den sommaren då vi skulle åka till Kungälv och hälsa på Eivor och Hasse och vi inte körde den vanliga vägen som tog ca 4 timmar, utan vägen över Danmark. Vi tog färjan mellan Limhamn-Dragör, något som vi många gånger gjorde om lördagarna för att handla på Irma eller Smörma. Detta gjordes någon gång i månaden. Då handlade min morfar en liten knatting, det köptes den obligatoriska 6packen öl och så en flaska vin. Köttaffären besöktes för att handla färs och annat kött. SÅ handlades det bitsocker, då detta var billigare i Danmark. Smör var också billigt och andra mejeriprodukter. Då hade man inte som idag betänkligheter på danskt kött eller danskt margarin med odefinierbart innehåll.Nåväl , vi körde över färjan och 50 minuter senare var vi i Danmark. vi åkte sedan färja 2 gånger till för att komma till Jylland. Stora Belt och lilla Bält sa man. Väl på Jylland kördes det bil. Nu är Danmark inget jättestort land, så det tog nog inte så långt tid som jag tyckte. Jag tyckte att vi aldrig kom fram.
De hade inte bokat något hotell och efter som det var mitt i sommaren var det fullt på de flesta pensionat och vandrarhem. Men på hotell Australia fanns det rum. Vi hyrde 2 hotellrum för 2 natt, morsan fick ett eget, jag fick en extrasäng. Sängen var väldigtmjuk och det var tjocka bolstertäcke. Vi fick rum på ganska högt upp. Kommer så väl ihåg utsikten.
Hotell Australia hade symbol av två kängurur, det var någon form av lyxigare hotell. Vi åt frukost på hotellet.
Det var dags för legoland och både legoland och löveparken i Givskud avverkades på en dag. Det var sagt att vi skulle bo en natt till i Danmark men i sista stund ändrade de sig och mamma som körde trampade gasen i bottenoch och nu menar jag verkligen GASEN i botten. Solklart var jag fått mina rallygener från. Som många vet får jag horn i pannan när jag kör ibland. Men men det skall vi inte beröra här direkt…
I Danmark var det fri fart då på viussa vägar. AMazonen gick i 160, en svindlande fart med dåtidens mått mätt då man körde 100 på autostradan mellan Malmö och Gårdsstånga. Båten gick kl. 8 och tjugo i åtta rullade den röda amazonen över färjans ramp. Överfarten tog 6 timmar från Fredrikshamn till Göteborg.
Nu var problemet det att Hasse och Eivor inte visste att vi skulle komma en dag tidigare, och detta skulle meddelas. Så det blev då att ringa från fartyget, vilket var lite omständigt. Det allra heligaste besöktes, dvs kaptensdäcket. En telefonist ringde upp Hasse odch Eivor i Kungälv och det var då Eivor som svarade. Man säger då att det är telefonsamtal från prinsessan Desiree. Eivor ropar då till Hasse. DU det är kungligt, det är till dig.
Fartyget hette prinsessan Desiree, ovanämnda episod är anledningen till att jag kommer ihåg det. Vi pratade om det många gånger och skrattade åt det vid minnet. Eivor var väldigt spontan och godhjärtad.
Vid tvåtiden rullar bilen över färjerampen men nu på den svenska sidan. Det är sedan några mil till Kungälv och vi passerar hängbron över Göta Kanal och Tingstadstunneln. Som 7åring hade jag väl aldrig sett så många lampor och en så lång tunnel. Eivor och Hasses hus låg väldigt fint vid Nordre Älv och görså än idag, för det är deras dottersson som bor där idag. De hade tomt ner till Älven. Hasse gillade att fiska och när jag blev lite äldre så fick jag förtroendet att dra iväg med hans båt på älven. Ibland fick jag motorstopp och då blev det att ro hem.
Ett stående inslag vid besöken i Kungälv var givetvis Liseberg. Redan då på den tiden älskade jag att åka berg och dahlbana och någon gång när jag var 9-10 år hade Flumriden premiär.
Resorna med Amazonen blev många. Det var många gånger vi körde till Kristianstad,. Valje m.m. då körde vi på riksväg 15, den gick via gårdsstånga, och sedan Hurva, Hörby, Linderöd Tollarp etc. Det fanns också en gammal ruin som vi körde förbi . Den hette Sankt Gertrudsruinen.
Jag minns ytterligare en episod från kolonin. Morsan skulle låna bilen och köra till jobb. hon kommer springandes och skriker Far ag kan inte köra för det är inga hjul på bilen. Någon hade på natten pallat upp bilen på gatstenar och snott alla fyra hjulen. Även då fanns det tjuvar och banditer., Fast idag hade de knappast bemödat sig att palla upp bilen, utan ryckt av hjulen och som pricken över I fjuttat fyr på den för at utplåna alla spår.
I huset där vi bodde fanns det ett stort garage, det fanns bilpatser till varje lägenhet. Men någongång i början av 70talet hyrde en bilhandlare in sig i delar av garaget. De gamle avskydde bilhandlaren av någo nanledning. Bilskojare kapitalister sa min morfar. En gång stod det en DeTomaso pantera i garaget. Den kostade histnade 185000 enligt prislappen, Att jag kommer ihåg det beror på att mormor upprepade summan upp i hissen. Det var hisnande stora pengar på den tiden. Betänkt att en volvo, splajs ny kostade runt 20¨000 kr.

Fortsättning följer…..
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln

Denna blogg kom mest att handla om en gammal amazon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar