Åren som följt har runnit på ruggigt fort. Videobandspelaren är död, kassettbandspelaren, den fasta telefonen.
I samband med mammas flytt från Landskrona och mögellägenheten där till Kågeröd blev mycket slängt, men hon envisades med att asa med sina vinylskivor. Hon tom åkte in till Landskrona mitt under behandlingsrundorna för att leta efter sina skivor. Hon stoppade med en del i sin rullväska. En sån ful rackare som gamla tanter hade på 60talet, den var dessutom rutig. Jag svor över den väskan många gånger. Liksom de där förbaskade vinylskivorna.
Hon hade lyckats asa med sig ett stort antal genom alla flytter genom årens lopp och det har varit ett antal.
Idag började jag kolla igenom en av lådorna med vinylskivor och hittade där Dannys från slutet av 60talet, Sven ingvars från 67 sant Ingmar Nordström från 74. Saxparty 1. Ja och så lite elvisskivor också. En del tomma lpfodral. Jag tog några av samlingsskivorna med 60 och 70talsmusik och stoppade i andra fodral och fästeupp fodralen på väggen i datorrummet, både med elvis och med de tecknade bilderna från 120 all time hits. Blev rätt schyss faktiskt.
Jag började kolla Ingmar Nordström och tänkte, fan jag måste kolla om de finns att köpa eller ladda ner. Jag började på Ginza, fanns bara samlingsskivor med hitlåtarna, inte bakspåren som inte slog igenom på hitlistorna men som ma nminnns. Så sökte jag på Wikipedia och där stod lite om Ingmar Nordströms. ATt jag fastnade för just den orkestern berodde på att det under min uppväxttid alltid följes deras framgångar och varenda skiva inköptes. Ingmar Nordström var skolkamrat till min morbror som omkom i Kongo/Biafra 1969. Min mormor pratade alltid om Ingmar Nordström, det var väl lite stort att lekkamraten till sonen blivit känd kan jag tänka mig.
Så stod det några rader om The Elephant song som jag mindes mycket väl och det är väl en av de låtar som verkligen kan få skinnet att resa sig. De spelar den ruggigt bra, iallafall om man verkligen lyssnar på deras saxar. Plötsligt inser jag att de spelade faktiskt riktigt bra. Jag börjar leta efter deras alster, men hittar inget varken för köp eller nerladdning. Inte ens på Spotify hittar jag dem.
Så inser jag plötsligt att de där lpskivorna som släpats runt nordvästra skåne och som jag kånkat och burit på och städat undan när jag varit och röjt i hennes bostäder faktistk betingar ett värde. Ja kanske inte ekonomiskt, för man kan köpa lpskivor i parti och minut på loppisar. Än så länge…. Men när loppisarna rensar ut det som inte blir sålt, då åker lpskivorna all världens väg och det blir färre och färre. Den äldre generationen försvinner och med dem skivsamlingarna på vinden den yngre spelar spotify, itunes. Vi som är mellan 40 coh 50 har i regel anammat den nya tekniken. Våra lpskivor fick stanna kvar på vinden hos våra föräldrar. När det sedan städas ur deras hem så försvinner lpskivorna. Med dem försvinner en kulturskatt. Dansbanden är på väg tillbaka men det är i huvudsak nya band, Ttanix, Scotts, Elisas. Ja allt vad de heter. De håller 5 år kanske, sedan lägger de ner. Dansband som spelar 30-40 och 50 år kommer inte att förekomma framöver. De gamla folkparkerna har gått en tynande plågsam död till mötes, fram till 2009 när dansbandskampen plötsligt populariserade dansbanden igen. MEn de gamla banden, Jigs, Schysst Nordströms, Cool Candys, Curt Haagers som inte spelar längre, det ges ut samlingscd med bästa låtarna, de lever vidare, men bakspåren på lpskivorna, de faller i glömska. så plötsligt inser jag att mamma faktistk inte var så dum ändå som sparade sina gamla skivor. Med andra ord är det dags att ge sig ut på jakt efter en vinylspelare, för givetvis slängde jag hennes gamla när jag tömde lägenheten. Jag tror i och för sig att den inte fungeade ändå.
Nu när jag har vinylen på tråden så kom jag att tänka på i kvarteret där jag växte upp. Nu backar vi bandet 35 år ungefär. Då fanns det flertalet skivaffärer på gångavstånd. Bla låg där en på fridhemstorget, de sålde både instrumenttillbehör och skivor. Skivor ja, det var lp, ep och singlar. tyvärr fanns det inga singlar kvar, jag hade nog ett par hundra stycken, mamma lika många, man satte in dem i en pärm med knäppe. Det fanns handtag i pärmen så de blev transportabla. Vid kronprinsen låg det ytterligare en skivaffär som även sålde tv och stereo. Jag tror där är färgaffär idag. Men när vi hade håltimmar gick vi från skolan och dit för att lyssna på de nya skivorna som kommit. Frank Zappa kom med hitlåten Bobby Brown. Som jag suktade efter denna lp, men hade inte råd att köpa den. LPskivor var ganska dyrt. En skiva från hitlistan gick på runt 80 kr i slutet av 70talet. Jämförelsevis så var studiebidraget för en hel hösttermin 1080 kr. Idag kostar cd skivorna 150 kr och neråt. Man lånade skivor av varandra och spelade in på kassettband. Dagens ungar vet knappt vad ett kassettband är, men det var en plastkassett med två spolar i där en tunn remsa magnetiserat band spolades upp. Det stoppade man i en kassettbandspelare som drevs med remmar. En bra blyertspenna var ett måste för att snurra upp bandet när spelaren krånglade och slirade. Man kunde laga bandet med tunn tejp men det gällde att vara försiktig, så man inte sabbade det, för då var det kört.
Idag är det närmaste man kommer kassettband ett telefonfodral som liknar gamla tiders kassettband. Gissa om jag blev sugen på ett sådant fodral i nostalgins tecken.
Plötsligt har jag insett hur viktig min musiksamling är, jag har en ganska gedigen sådan på datorn, framförallt med dansbandmusik, men även med annan populärmusik. Mycket artister från 60-70-80talet. En del skivor har gett ut som cd, men upplagorna är slut, Remastred står där då. Jag liksom de flesta andra tänker att asch jag hittar musiken på nätet, finns på spotify så jag kan ladda ner den. Men det har redan nu visat sig att det stämmer inte. Det är om någon privatperson bemödar sig att lägga ut det och spara de gamla vinylerna som mp3 men eftersom många liksom jag gjorde, vill rensa ut så blir det färre och färre som kan dela med sig. Skivbolagen räknar bara pengar, så de pressar inte fler……….. Det är olagligt att ladda ner, det har man bestämt. men om 10-15 år kanske man tackar ”brottslingarna” som räddade en kulturskatt åt eftervärlden…..
Faktum är att jag sökte på PB efter Ingmar nordström, saxparty etc, det enda som fanns var samlingsskivor med hitlåtar, Elephant song finns inte.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
I samband med mammas flytt från Landskrona och mögellägenheten där till Kågeröd blev mycket slängt, men hon envisades med att asa med sina vinylskivor. Hon tom åkte in till Landskrona mitt under behandlingsrundorna för att leta efter sina skivor. Hon stoppade med en del i sin rullväska. En sån ful rackare som gamla tanter hade på 60talet, den var dessutom rutig. Jag svor över den väskan många gånger. Liksom de där förbaskade vinylskivorna.
Hon hade lyckats asa med sig ett stort antal genom alla flytter genom årens lopp och det har varit ett antal.
Idag började jag kolla igenom en av lådorna med vinylskivor och hittade där Dannys från slutet av 60talet, Sven ingvars från 67 sant Ingmar Nordström från 74. Saxparty 1. Ja och så lite elvisskivor också. En del tomma lpfodral. Jag tog några av samlingsskivorna med 60 och 70talsmusik och stoppade i andra fodral och fästeupp fodralen på väggen i datorrummet, både med elvis och med de tecknade bilderna från 120 all time hits. Blev rätt schyss faktiskt.
Jag började kolla Ingmar Nordström och tänkte, fan jag måste kolla om de finns att köpa eller ladda ner. Jag började på Ginza, fanns bara samlingsskivor med hitlåtarna, inte bakspåren som inte slog igenom på hitlistorna men som ma nminnns. Så sökte jag på Wikipedia och där stod lite om Ingmar Nordströms. ATt jag fastnade för just den orkestern berodde på att det under min uppväxttid alltid följes deras framgångar och varenda skiva inköptes. Ingmar Nordström var skolkamrat till min morbror som omkom i Kongo/Biafra 1969. Min mormor pratade alltid om Ingmar Nordström, det var väl lite stort att lekkamraten till sonen blivit känd kan jag tänka mig.
Så stod det några rader om The Elephant song som jag mindes mycket väl och det är väl en av de låtar som verkligen kan få skinnet att resa sig. De spelar den ruggigt bra, iallafall om man verkligen lyssnar på deras saxar. Plötsligt inser jag att de spelade faktiskt riktigt bra. Jag börjar leta efter deras alster, men hittar inget varken för köp eller nerladdning. Inte ens på Spotify hittar jag dem.
Så inser jag plötsligt att de där lpskivorna som släpats runt nordvästra skåne och som jag kånkat och burit på och städat undan när jag varit och röjt i hennes bostäder faktistk betingar ett värde. Ja kanske inte ekonomiskt, för man kan köpa lpskivor i parti och minut på loppisar. Än så länge…. Men när loppisarna rensar ut det som inte blir sålt, då åker lpskivorna all världens väg och det blir färre och färre. Den äldre generationen försvinner och med dem skivsamlingarna på vinden den yngre spelar spotify, itunes. Vi som är mellan 40 coh 50 har i regel anammat den nya tekniken. Våra lpskivor fick stanna kvar på vinden hos våra föräldrar. När det sedan städas ur deras hem så försvinner lpskivorna. Med dem försvinner en kulturskatt. Dansbanden är på väg tillbaka men det är i huvudsak nya band, Ttanix, Scotts, Elisas. Ja allt vad de heter. De håller 5 år kanske, sedan lägger de ner. Dansband som spelar 30-40 och 50 år kommer inte att förekomma framöver. De gamla folkparkerna har gått en tynande plågsam död till mötes, fram till 2009 när dansbandskampen plötsligt populariserade dansbanden igen. MEn de gamla banden, Jigs, Schysst Nordströms, Cool Candys, Curt Haagers som inte spelar längre, det ges ut samlingscd med bästa låtarna, de lever vidare, men bakspåren på lpskivorna, de faller i glömska. så plötsligt inser jag att mamma faktistk inte var så dum ändå som sparade sina gamla skivor. Med andra ord är det dags att ge sig ut på jakt efter en vinylspelare, för givetvis slängde jag hennes gamla när jag tömde lägenheten. Jag tror i och för sig att den inte fungeade ändå.
Nu när jag har vinylen på tråden så kom jag att tänka på i kvarteret där jag växte upp. Nu backar vi bandet 35 år ungefär. Då fanns det flertalet skivaffärer på gångavstånd. Bla låg där en på fridhemstorget, de sålde både instrumenttillbehör och skivor. Skivor ja, det var lp, ep och singlar. tyvärr fanns det inga singlar kvar, jag hade nog ett par hundra stycken, mamma lika många, man satte in dem i en pärm med knäppe. Det fanns handtag i pärmen så de blev transportabla. Vid kronprinsen låg det ytterligare en skivaffär som även sålde tv och stereo. Jag tror där är färgaffär idag. Men när vi hade håltimmar gick vi från skolan och dit för att lyssna på de nya skivorna som kommit. Frank Zappa kom med hitlåten Bobby Brown. Som jag suktade efter denna lp, men hade inte råd att köpa den. LPskivor var ganska dyrt. En skiva från hitlistan gick på runt 80 kr i slutet av 70talet. Jämförelsevis så var studiebidraget för en hel hösttermin 1080 kr. Idag kostar cd skivorna 150 kr och neråt. Man lånade skivor av varandra och spelade in på kassettband. Dagens ungar vet knappt vad ett kassettband är, men det var en plastkassett med två spolar i där en tunn remsa magnetiserat band spolades upp. Det stoppade man i en kassettbandspelare som drevs med remmar. En bra blyertspenna var ett måste för att snurra upp bandet när spelaren krånglade och slirade. Man kunde laga bandet med tunn tejp men det gällde att vara försiktig, så man inte sabbade det, för då var det kört.
Idag är det närmaste man kommer kassettband ett telefonfodral som liknar gamla tiders kassettband. Gissa om jag blev sugen på ett sådant fodral i nostalgins tecken.
Plötsligt har jag insett hur viktig min musiksamling är, jag har en ganska gedigen sådan på datorn, framförallt med dansbandmusik, men även med annan populärmusik. Mycket artister från 60-70-80talet. En del skivor har gett ut som cd, men upplagorna är slut, Remastred står där då. Jag liksom de flesta andra tänker att asch jag hittar musiken på nätet, finns på spotify så jag kan ladda ner den. Men det har redan nu visat sig att det stämmer inte. Det är om någon privatperson bemödar sig att lägga ut det och spara de gamla vinylerna som mp3 men eftersom många liksom jag gjorde, vill rensa ut så blir det färre och färre som kan dela med sig. Skivbolagen räknar bara pengar, så de pressar inte fler……….. Det är olagligt att ladda ner, det har man bestämt. men om 10-15 år kanske man tackar ”brottslingarna” som räddade en kulturskatt åt eftervärlden…..
Faktum är att jag sökte på PB efter Ingmar nordström, saxparty etc, det enda som fanns var samlingsskivor med hitlåtar, Elephant song finns inte.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar