EN liten historia om ett huskors från en folkhögskola på 60talet
Idag fick jag en historia berättad för mig som utspelades på 60talet. Vi kan kalla kvinnan som berättade det för mig för Anna. hon var tonåring på 60talet och växte upp i Kristianstad som då var residensstad i Kristianstad län.
Efter grundskolan, eller folkskolan som det kallades då satte hennes föräldrar henne på internatskola i Önnestad. hon gick där i 2,5 år. Precis som dagens unga var tjejerna på den tiden sugna på att dra till stan. Till skillnad från nu så var detta dock inte tillåtet. För det mesta lyckades de dra iväg ändå.
På skolan fanns det en husfru som hette Fröken Agda. Fröken Agda hade tagit som sin livsuppgift att vakta flickorna från att ge sig ut på farligheter trots att hon egentligen var husfru på intillliggande lantbruksskolan och inte fokhögsskolan.
Fröken Agda satte sig troget på trappan upp till internatbyggnaden och väntade på flickorna, med block och penna i högsta hugg beredd att göra rapport den av av flickorna kom in efter kl. 22. Men flickorna uteblev för de var tummis med vaktmästaren och hade en överenskommelse om nyckel på en spik i vedboden., Anna skrattade och sa att hon kunde när som helst framkalla bilden av fröken Agda där hon satt på trappan med sin grisrosa quilta demorgonrock, beige hätta på huvudet som var neddragen ner över öronen, papiljotter i håret. hon hade en rutig yllefilt om sig som sett sina bästa dagar. Någon sa att hon ärvt den efter sin mormor, så där var säkerligen antikvärde i den. Under filten såg man hennes fötter sticka fram som hon hade stuckit i ett par röda morgontofflor. På föterna hade hon alltid tjocka strumpor som korvade sig längst ner i en rulle.
Oftast var fröken Agda trött när det var fredagkväll därför hände det att hon somnade efter några timmar på pass. En termin var det någon som fått fatt i en kamera och när läsåret var slut samlade man in bilder från läsåret för att visa de roligaste bilderna. Då denna bild visades i aulan blev fröken Agda först vit i ansiktet och sedan högröd. Det var så det rök om öronen på henne. Hon stampade i golvet och gick därifrån med bestämda marscherande steg så det bankade i trägolvet.
Fröken Agda körde bil. Hon hade en PV 544 duvblå med gangsterkeps. På skolan fanns det en luda med 3 portar och stampat jordgolv. DEt var glest mellan brädorna men det föreställde garage. Vaktmästaren på stället, ja det var han som hängde ut nyckeln på spiken i vedboden fick den höga äran att öppna garageportarna för Fröken Agda. Fröken Agda som var i 55årsåldern tog körkort på äldre dar och innan Anna började på skolan sades det att fröken Agda hade tagit körelktoner i 3-4 år. Någon bilförare var hon inte men hon fick väl körkortet till slut annars hade de aldrig blivit av med henne. Det var ju inte så noga på den tiden. Hon kommenderade med skarp stämma Nils- Elof som vaktmästaren hette att öppna garageportarna. JAJA, muttrade Nils Elof, öppna portarna själv…. Men han gjorde det alltid åt henne, förmodligen vågade han inte något annat.
En lördag satt Anna och hennes kompisar utanför internatbyggnaden. Det var ganska tidigt på sommaren och de hade stannat kvar över helgen istället för att åka hem. Planerna var att smita ut och roa sig på lördagkvällen. Fröken Agda körde alltid till stan och handlade på lördagförmiddagen, så även denna lördag. Hon kommenderade Nils Elof att öppna portarna, vilket han gör. Strax därefter hörs ett fruktansvärt brak. Då hade Fröken Agda lagt in ettans växel istället för backen och de brädor i garageväggen som inte splittrats buktade utåt i en båge. Fröken Agda ger upp ett illvrål. Nils-Elof muttrar då, varför säger du till mig att öppna portarna när du ändå kör andra hållet.
Fröken Agda var en bestämd dam, man kallade många gånger de här damerna för huskors, så kanske kan vi kalla henne för Nils-Elofs huskors. Nu var ju Fröken Agda en gammal bestämd ungmö, men även i de lugnaste vatten simmar de största fiskarna, så vem vet vad fröken Agda och Nils elof hade för sig på höskullen när eleverna somnat.
En kväll var det stört omöjligt att smita ut, det var vakter överallt. Men Anna och gänget de SKULLE ut. Sagt och gjort Internatbyggnaden som var 3 våningar hög hade ett stuprör mellan fönstren. Tjejerna tog sina lakan och band ihopa, knöt lakanet i elementet och började fira sig ner en efter en. En våning ner kunde de ta ett språng över till stuprännan och där kana ner. Den kvällen hon minns mest var just denna kväll i september då det var vakter överallt. Alla tjejerna tog sig ner och när sista tjejen landat hörs en röst. OCH VAD GÖR VI HÄR DÅ. MÅNDAG INFINNER SIG DAMERNA PÅ MITT KONTOR: DET GÅR BRA ATT TA SIG IN SAMMA VÄG SOM DAMERNA TOG SIG UT. Det var skolans rektorn som tagit sig en kvällspromenad med sin hund på den intillliggande gröningen. Han hade sett hela föreställningen och säkerligen hade han fruktansvärt roligt när han såg mödan tjejerna hade att klättra nerför stuprännan med sin a lakan. Nöjet att ta dem med fingrarna i kakburken har säkerligen varit än större, därav väntade han tills de såg friheten framför sig med att fånga in dem.
Anna skrattar vid minnnet och sa att idag vet hon inte hur hon vågade klättra på stuprännan. Det var 3 våningar ner och egentligen var det konstigt att ingen slog ihjäl sig.
Det var många incidenter under hennes 2,5 år på Önnestad folkhögskola, men bäst minns hon Fröken AGDA med sin morgonrock och papiljotter.
Ibland försökt tjejerna smyga ut genom dörren, eller in. Plötsligt hördes en smäll när kontakten i matsalen tändes och en barsk stämma tillhörande damen med papiljotter frågde var skall fröken idag då. Vanliga ursäkten var att dricka vatten.
Fröken Agda är borta nu, så även Nils Elof, men Önnestad folkhögskola finns kvar än idag, fortfarande internat. Vet vet kanske eleverna får se Fröken Agda sitta på trappan en lördagkväll med sin rosa morgonrock och papiljotterna.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Efter grundskolan, eller folkskolan som det kallades då satte hennes föräldrar henne på internatskola i Önnestad. hon gick där i 2,5 år. Precis som dagens unga var tjejerna på den tiden sugna på att dra till stan. Till skillnad från nu så var detta dock inte tillåtet. För det mesta lyckades de dra iväg ändå.
På skolan fanns det en husfru som hette Fröken Agda. Fröken Agda hade tagit som sin livsuppgift att vakta flickorna från att ge sig ut på farligheter trots att hon egentligen var husfru på intillliggande lantbruksskolan och inte fokhögsskolan.
Fröken Agda satte sig troget på trappan upp till internatbyggnaden och väntade på flickorna, med block och penna i högsta hugg beredd att göra rapport den av av flickorna kom in efter kl. 22. Men flickorna uteblev för de var tummis med vaktmästaren och hade en överenskommelse om nyckel på en spik i vedboden., Anna skrattade och sa att hon kunde när som helst framkalla bilden av fröken Agda där hon satt på trappan med sin grisrosa quilta demorgonrock, beige hätta på huvudet som var neddragen ner över öronen, papiljotter i håret. hon hade en rutig yllefilt om sig som sett sina bästa dagar. Någon sa att hon ärvt den efter sin mormor, så där var säkerligen antikvärde i den. Under filten såg man hennes fötter sticka fram som hon hade stuckit i ett par röda morgontofflor. På föterna hade hon alltid tjocka strumpor som korvade sig längst ner i en rulle.
Oftast var fröken Agda trött när det var fredagkväll därför hände det att hon somnade efter några timmar på pass. En termin var det någon som fått fatt i en kamera och när läsåret var slut samlade man in bilder från läsåret för att visa de roligaste bilderna. Då denna bild visades i aulan blev fröken Agda först vit i ansiktet och sedan högröd. Det var så det rök om öronen på henne. Hon stampade i golvet och gick därifrån med bestämda marscherande steg så det bankade i trägolvet.
Fröken Agda körde bil. Hon hade en PV 544 duvblå med gangsterkeps. På skolan fanns det en luda med 3 portar och stampat jordgolv. DEt var glest mellan brädorna men det föreställde garage. Vaktmästaren på stället, ja det var han som hängde ut nyckeln på spiken i vedboden fick den höga äran att öppna garageportarna för Fröken Agda. Fröken Agda som var i 55årsåldern tog körkort på äldre dar och innan Anna började på skolan sades det att fröken Agda hade tagit körelktoner i 3-4 år. Någon bilförare var hon inte men hon fick väl körkortet till slut annars hade de aldrig blivit av med henne. Det var ju inte så noga på den tiden. Hon kommenderade med skarp stämma Nils- Elof som vaktmästaren hette att öppna garageportarna. JAJA, muttrade Nils Elof, öppna portarna själv…. Men han gjorde det alltid åt henne, förmodligen vågade han inte något annat.
En lördag satt Anna och hennes kompisar utanför internatbyggnaden. Det var ganska tidigt på sommaren och de hade stannat kvar över helgen istället för att åka hem. Planerna var att smita ut och roa sig på lördagkvällen. Fröken Agda körde alltid till stan och handlade på lördagförmiddagen, så även denna lördag. Hon kommenderade Nils Elof att öppna portarna, vilket han gör. Strax därefter hörs ett fruktansvärt brak. Då hade Fröken Agda lagt in ettans växel istället för backen och de brädor i garageväggen som inte splittrats buktade utåt i en båge. Fröken Agda ger upp ett illvrål. Nils-Elof muttrar då, varför säger du till mig att öppna portarna när du ändå kör andra hållet.
Fröken Agda var en bestämd dam, man kallade många gånger de här damerna för huskors, så kanske kan vi kalla henne för Nils-Elofs huskors. Nu var ju Fröken Agda en gammal bestämd ungmö, men även i de lugnaste vatten simmar de största fiskarna, så vem vet vad fröken Agda och Nils elof hade för sig på höskullen när eleverna somnat.
En kväll var det stört omöjligt att smita ut, det var vakter överallt. Men Anna och gänget de SKULLE ut. Sagt och gjort Internatbyggnaden som var 3 våningar hög hade ett stuprör mellan fönstren. Tjejerna tog sina lakan och band ihopa, knöt lakanet i elementet och började fira sig ner en efter en. En våning ner kunde de ta ett språng över till stuprännan och där kana ner. Den kvällen hon minns mest var just denna kväll i september då det var vakter överallt. Alla tjejerna tog sig ner och när sista tjejen landat hörs en röst. OCH VAD GÖR VI HÄR DÅ. MÅNDAG INFINNER SIG DAMERNA PÅ MITT KONTOR: DET GÅR BRA ATT TA SIG IN SAMMA VÄG SOM DAMERNA TOG SIG UT. Det var skolans rektorn som tagit sig en kvällspromenad med sin hund på den intillliggande gröningen. Han hade sett hela föreställningen och säkerligen hade han fruktansvärt roligt när han såg mödan tjejerna hade att klättra nerför stuprännan med sin a lakan. Nöjet att ta dem med fingrarna i kakburken har säkerligen varit än större, därav väntade han tills de såg friheten framför sig med att fånga in dem.
Anna skrattar vid minnnet och sa att idag vet hon inte hur hon vågade klättra på stuprännan. Det var 3 våningar ner och egentligen var det konstigt att ingen slog ihjäl sig.
Det var många incidenter under hennes 2,5 år på Önnestad folkhögskola, men bäst minns hon Fröken AGDA med sin morgonrock och papiljotter.
Ibland försökt tjejerna smyga ut genom dörren, eller in. Plötsligt hördes en smäll när kontakten i matsalen tändes och en barsk stämma tillhörande damen med papiljotter frågde var skall fröken idag då. Vanliga ursäkten var att dricka vatten.
Fröken Agda är borta nu, så även Nils Elof, men Önnestad folkhögskola finns kvar än idag, fortfarande internat. Vet vet kanske eleverna får se Fröken Agda sitta på trappan en lördagkväll med sin rosa morgonrock och papiljotterna.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar